   |
| Sun Myung Moon Uppenbarelsen! Jesus Kristus 1960 1936 sedan 2000 år... |
Messias! |
Hela Uppenbarelsen på svenska (lämplig för utskrift)
De grundläggande frågorna om människan och universum kan inte bli slutgiltigt lösta utan att förstå Guds, Skaparens natur. För att förstå och lösa problemen hos en skapad varelse så måste vi först förstå Skaparen. För att kunna lösa de mest fundamentala frågor, så måste vi först lära känna Guds natur och de principer Hen skapat världen med.
Skapelsens princip förklarar Guds natur och dessa principer.
Hur kan vi någonsin förstå Guds natur. Han som är en osynlig varelse ? I Rom. 1:20 läser vi, "Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem. "Med andra ord, på samma sätt som en konstnärs arbete är en synlig skapelse av sin skapares osynliga inre natur, så kan vi uppfatta Guds gudomlighet genom att noggrant observera hans skapade värld.
För att förstå egenskaperna hos Guds gudomliga natur, låt oss undersöka de gemensamma faktorer som vi kan finna igenom hela Hans skapelse.
Vi finner att alla ting alltifrån människan, djuren och växterna ner till de minsta beståndsdelarna i materien, molekyler och atomer - alla existerar genom ett ömsesidigt förhållande av dess positiva och negativa sidor, eller subjekt och objekt. Vi ser att mänskligheten består av man och kvinna, djuren av hane och hona och växter av ståndare och pistill. Och att molekyler har anjon och katjon, och även den enklaste atom har en proton och en elektron.
Vi kan nu dra slutsatsen att den skapade världen är sådan att allting existerar genom ömsesidigt utbyte av positivt (subjekt) och negativt (objekt).
Slutsatsen att världen är så skapad betyder att Gud själv, alltings ursprung också existerar genom ömsesidigt utbyte mellan de två egenskaperna positivt och negativt. Observera att negativt skall här tolkas som ett fullvärdigt och likställt komplement till positivt, inte i den vanliga bemärkelsen som något mindre värt.
Så som aposteln Paulus antyder i versen, 1 Mos. 1:27, "och Gud skapade människan till sin avbild till man och kvinna skapade han dem," vi kan säga att Gud är den harmoniska föreningen av positivt och negativt och det absoluta subjektet för alla skapade varelser.
Dessutom är allting skapat med den tvåfaldiga egenskapen av inre karaktär, som är osynlig, och yttre form som är synlig. Vi kallar denna inre karaktär "sung-sang" och den yttre formen "hyung-sang".
Till exempel, människan består av sinnet som är sung-sang och kroppen som är hyung-sang. Det osynliga sinnet är subjekt och utövar kontroll över den synliga kroppen, som är objekt. På samma sätt är allt skapat bestående av osynlig sung-sang karaktär som är orsak och kontrollerar kroppen, vilken är hyung-sang.
Djurens instinkt och den medfödda naturen hos oorganisk materia, fungerar alla för att styra sina kroppar eller yttre former för att fortbestå.
Således kan vi lätt förstå att alla ting existerar genom det viktiga ömsesidiga utbytet av sung-sang (sinne) och hyung-sang (kropp). Därför måste Gud, som är den yttersta orsaken, existera som absolut karaktärssubjekt (sinne) och form (kropp). Och vi kallar detta Guds ursprungliga Sung-sang och Hyung-sang.
När vi talar om Gud som en helig Gud eller kärlekens Gud. Så visar vi en aspekt av Guds ursprungliga sinne (sung-sang). Och då vi talar om den allsmäktige Gud så visar vi en aspekt av Guds ursprungliga kropp (hyung-sang). Eftersom Gud är alltings orsak. Så är motiven, ordningen och syftet som projicerades på den skapade världen hans ursprungliga Sung-sang. Och energin i skapelsen kommer från hans ursprungliga Hyung-sang.
Kommentar: Ett alternativ läge är det som återspeglas i många mystiska och andliga traditioner: att fysisk materia är bara en "oktav" i ett oändligt spektrum av materia-energi, eller medvetande-substans, och att precis som den fysiska världen är till stor del organiserad och samordnad av inre världar (astrala, mentala och andliga), så den fysiska kroppen är till stor del energi och kontrolleras av subtila organ eller energi-områden, inklusive en astral modell-kropp och ett sinne eller själ (se Purucker, 1973). Enligt detta synsätt, natur i allmänhet, och alla enheter som komponerar den, bildas och organiseras huvudsakligen inifrån utåt, från djupare nivåer av sin konstitution. Denna inre vägledning är ibland automatisk och passiv, vilket ger upphov till vår automatiska kroppsfunktioner och invanda och instinktivt beteende, och de regelbundna, laglika verksamhet av naturen i allmänhet, och ibland är det aktivt och självmedvetande, som i vårt fall av avsikt och vilja. Ett fysiskt system underkastas sådana subtila influenser är inte så mycket handlat utifrån som väglett inifrån. Samt påverkar våra egna hjärnor och kroppar, våra sinnen tycks också kunna påverka andra sinnen och organ och andra fysiska objekt på avstånd, vilket kan ses i paranormala fenomen.
Ref: http://davidpratt.info/jse.htm
Låt oss sammanfatta. Gud är en harmoniserad varelse av de ursprungliga karaktärerna Sung-sang och Hyung-sang, såväl som positivitet och negativitet. Eftersom Gud är subjekt och orsak till allt skapat, så existerar allt skapat med en inre karaktär och yttre form, respektive positivt och negativt.
Var är ursprunget till människans kärlek och liv? Det är Gud, eller hur? Han är den Subjektiva Varelsen med harmoniserade Tvåfaldiga Karaktärer och samtidigt är Han kärlekens källa. Det skulle vara lagt till i Principerna att Gud är källan till sann kärlek. Det skulle stå klart att ingen utom jag själv kan rätta Principerna. (224-228, 1991.11.24)
Låt oss slutligen utifrån Skapelsens Princip undersöka det metafysiska konceptet som är roten för Östasiatisk filosofi baserad på Förändringarnas Bok I Ching.
Där är universums ursprung den Stora Sanningen (Sanningens Tomrum). Från den Stora Sanningen steg yang och yin fram, från yang och yin kom de Fem Hjälparna -metall, trä, vatten, eld och jord - och från de Fem Hjälparna kom allting att existera.
Yang och yin kallas tillsammans för Vägen
(Tao), eller som Förändringarnas Bok slår fast,
"Ett yang och ett yin: detta är Vägen." Vägen
definieras traditionellt som Ordet. För att sammanfatta,
från den Stora Sanningen kom yang och yin, eller Ordet,
och allting blev skapat enligt Ordet. Därför är
den Stora Sanningen den Primära Orsaken för alla existerande
varelser, den integrerande kärnan och harmoniska partnern
till yang och yin.
Det står skrivet i Johannes evangeliet att "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." och allt blev till genom det. Genom att jämföra detta till det metafysiska i Förändringarnas Bok, så kan vi förstå att den Stora Sanningen, som är den harmoniska källan för yang och yin eller Ordet, är ingen annan än Gud. Som vi har sett är Gud den harmoniska subjekts-partnern för tvåfaldig karaktär. Enligt Skapelsens Princip så har allt skapat genom Ordet en tvåfaldig karaktär.
Detta visar att Ordet själv består av en tvåfaldig karaktär.
Därför är det sant som det hävdas i Förändringarnas Bok att yang och yin tillsammans är Ordet.
Men den östasiatiska metafysiken ser endast
på universum utifrån yang och yin, och misslyckas
att se att allting skapat även består av en inre karaktär
och en yttre form. Så även
om det på detta sätt avslöjar att den Stora Sanningen
är subjekt-partnern
till harmonisk yang och yin, så misslyckas den att visa
att den Stora Sanningen också är subjekts-partner till
harmonisk inre natur och ursprunglig yttre form.
Därför
förstår den inte att Den Stora Sanningen är en
Gud med personlighet.
Vi har nu förstått att grundkonceptet för Östasiatisk filosofi, så som det utrycks i Förändringarnas Bok endast fullständigt kan förstås med hjälp av Skapelsens Princip.
På senare år så har Orientalisk medicin alltmer uppmärksammats över
hela världen.
Dess framgång beror på det faktum
att dess grundläggande principer,
vilka fokuserar på konceptet av balansen och harmonin mellan yang och yin, är i enlighet med Skapelsens Princip.
Varje av Gud skapad varelse innehåller de väsentliga dragen inre karaktär och yttre form såväl som positivt och negativt. Med andra ord varje skapad varelse reflekterar Guds egen existensform och innehåller de nödvändiga elementen för att upprätthålla sin egen existens. Men kan då enskilda individer existera helt oberoende av varandra ? Från en yttre ståndpunkt så existerar alla som enskilda individer. men eftersom de är skapade av Gud, vars egen natur är harmoniserad, så är de av naturen skapade att existera, växa och föröka sig endast genom ett förenat och harmoniskt förhållande till Gud och varandra.
Ömsesidiga förhållanden fullbordas genom givande och mottagande. Så fort något subjekt och objekt i skapelsen börjar ett givande och mottagande, så skapas ett idealt förhållande till andra varelser. Och då skapas också all nödvändig kraft för att upprätthålla liv, rörelse och förökning.
Låt oss ta ett par exempel. Den mänskliga kroppen upprätthåller sitt liv genom givande och mottagande mellan artärer och vener och genom inandning och utandning. En enskild individ har möjlighet att uppnå sitt syfte genom givande och mottagande mellan sinne och kropp. Ett hem eller samhälle existerar genom givande och mottagande mellan individer och grupper. Även materia upprätthåller sin harmoniska och kemiskt stabila förening genom givande och mottagande mellan dess subjekt och objekt . Både plantor och djur upprätthåller sina funktioner med hjälp av givande och mottagande i deras olika organ och system. Och vi ser att även systemet självt består av givande och mottagande mellan solen och planeterna i deras banrörelser.
Låt oss nu se på förhållandet mellan Gud och människan utifrån principen om givande och mottagande. Det faktum att Gud gav de första människorna sitt bud (1 Mos. 2:17), betyder att människan är skapad för att svara upp mot Gud och hålla budet. Därför blev människan skapad för att upprätthålla ett perfekt givande och mottagande med Gud. Hade bara de första människorna etablerat ett vertikalt förhållande med Gud genom ett perfekt givande och mottagande, så hade även deras avkomma kunnat upprätthålla detta perfekta givande och mottagande med honom. Med detta etablerat skulle alla människor kunnat umgås harmoniskt med varandra. Genom att ha ett perfekt vertikalt förhållande med Gud själv, skulle de leva för varandra och sålunda etablera Himmelriket på jorden.
Genom de första människornas fall, så avbröts detta givande och mottagande med Gud. Därför har varje individ varit oförmögen att upprätthålla harmoniskt givande och mottagande med Gud och varandra.
Eftersom Messias, såsom Guds enfödde son, kom som den enda person som upprätthåller ett perfekt givande och mottagande med Gud, så återuppstår automatiskt människans förlorade förhållande till Gud, när den fallna människan förenas med Messias i ett perfekt givande och mottagande. Därför är Jesus Kristus kanalen genom vilken den fallna människan kan komma närmare Gud. Och på samma gång är han sanningen, vägen och livet. (Joh. 14:6)
Såsom uttrycket givande-mottagande antyder, sker först givande och därefter mottagande. Inte först mottagande därefter givande. Det faktum att Gud skapade betyder att han var tvungen att ge ut av sig själv för att göra skapelsen. Med andra ord, han var tvungen att offra sig själv för skapelsen. Därför är det en himmelsk och universell lag att givande föregår mottagande. Den fallna människan misslyckas emellertid att ge tillbaka även efter det hon tagit emot och det är så här livets problem skapas. Jesus kom för att tjäna mänskligheten i kärlek och offer: "Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna (Matt 20:28). Jesus talade också direkt om principen av givande och mottagande när han sa, "Döm inte så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer skall ni dömas. Och med det mått som ni mäter skall det mätas upp åt er." (Matt 7:1-2). Och allt vad ni vill att människorna skal göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger." (Matt. 7:12)
På samma sätt som det ideala förhållandet mellan allting är resultatet av givande-mottagande mellan subjekt och objekt, så måste rörelsen av subjekt och objekt mot varandra vara resultatet av en annan kraft, en vertikal kraft. Vad är då denna grundläggande kraft som gör givande och mottagande möjlig ?
Det måste först finnas en orsakande, vertikal kraft som möjliggör fortsatt skeende innan ytterligare krafter kan produceras. Det måste finnas en kraft inom allt skapat som möjliggör deras existens och startar givande mottagande med andra. Denna kraft kallas "Universell urkraft" och det är den grundläggande kraft som möjliggör Guds existens, som evig självexisterande och absolut varelse. På samma gång är det den kraft som Gud utrustat varje skapad varelse för att den skall upprätthålla sin existens och uppfylla skapelsens syfte.
Universell urkraft är den viktigaste egenskapen som allting levande delar. Därför oavsett livsform, sätt att föröka sig eller sätt att leva som resultat av givande mottagande hos allt skapat från det minsta till det största, så har alla samma förenande syfte att existera i ömsesidigt organiskt förhållande.
Därför är riktning och mål för allt givande och mottagande kontrollerat av denna universella urkraft. Följaktligen så är givande och mottagande inte enbart för att subjekt och objekt skall fullborda sitt syfte utan även det större syftet att förena allt.
Således är det fullständiga syftet med givande och mottagande för subjekt-objekt att förenas och utvecklas till större och högre dimensioner. Den enskilda varelsen där subjekt-objekt förenats strävar då mot givande-mottagande med motsvarande varelse av ännu högre dimension, och genom förening utvecklas till ännu högre varelse. Allting har alltså dubbla syftet att själv existera och existera för helheten. Därför kan man säga hela universum är en jättestor organisk kropp med dessa båda egenskaper.
William Blakes målning 'Newton'. Var det fyra positionerna och idealet Gud, Syndfri Ideal Man och Kvinna som Blake beskrev?
När Gud, som är det osynliga subjektet, projicerar sina dualistiska egenskaper på ett synligt subjekt-objekt, och dessa båda sedan ingår i förening baserat på givande-mottagande. Så skapas av denna förening ett nytt objekt för Gud. Ursprung - delning- och förening är den skapelseprocess som kommer från Gud (ursprung) delar sig och återigen förenas. Det delade subjektet-objektet, dess förenade form och Gud blir var för sig ett subjekt med tre objekt och ett objekt med tre subjekt. Som alla utövar ömsesidigt perfekt givande-mottagande, och uppnår förening och därmed vad som kallas det "trefaldiga objektiva syftet". Det delade subjektet-objektet och dess förening skapar en trefaldig objektiv standard där Gud är deras första objekt. Därefter anpassar de sig för helhetens syfte.
När det delade subjektet-objektet och dess förening, efter delning från Gud, fullbordar sitt trefaldiga objektiva syfte, förenade med Gud och varandra, så blir de en oföränderlig kraftkälla som kallas "de fyra positionerna". Eftersom de fyra positionerna skapas när alla subjekt, objekt och deras förening på samtliga nivåer blir ett genom idealt givande-mottagande baserat på Gud. Så är de fyra positionerna denna bas där Gud kan arbeta och det fundament av godhet som uppfyller Guds syfte med skapelsen.
När sinne och kropp utövar idealt givande-mottagande centrerat på Gud, så skapas den fullkomliga människan och Guds perfekta objekt. Dvs. en enskild fyra-position skapas.
När man och hustru utövar idealt givande-mottagande centrerat på Gud, så blir de också en familj som är perfekt objekt för Gud. Och de skapar familjens fyra positioner. När människan och skapelsen på samma sätt ingår förening baserat på Gud, så blir varje individ Guds perfekta objekt och skapelsens fyra positioner uppnås.
Varje varelse har sitt eget existenssyfte. Om en varelse skulle förlora sitt syfte, så blir den tvungen att tas bort. Om då syftet hos varje individ är så viktigt, vilket är då människans syfte i skapelsen ?
Syftet avgörs inte av varelsen själv utan av dess skapare. Således genom att finna ut Guds syfte med skapelsen så kan vi också förstå människan och skapelsens syfte och mål.
Gud är evig, oföränderlig och unik. Därför är också hans vilja (eller syfte med skapelsen) också evig, oföränderlig och unik. Innan han skapade universum så hade Gud en modell inom sig och efter den modellen skapade Han. Hur såg denna modellen ut ?
Vi kan se i 1 Mosebok att efter varje ny skapelse så sa Gud, att "det var gott". Alltså kan vi säga att Gud skapade världen för att känna lycka eller glädje.
Hur skapas glädje ? Glädje kan aldrig skapas av en ensam individ. Glädje skapas då vi har ett objekt, osynligt eller synligt. Där vi kan se vår egen natur reflekterad och känner tillfredsställelsen från objektet. Därför skapade Gud universum som sitt verkliga objekt för att han skulle kunna känna sin ursprungliga natur genom detta objekt.
Utifrån Guds djupa omtanke för människan så gav han Adam och Eva budet, "men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter av det, skall du döden dö" (1 Mos 2:17). I detta enda bud, uttryckte Gud sin vilja och sitt hjärtas kärlek för människan. Nu förstår vi att människan skapades som kärlekens objekt för att direkt svara mot Guds vilja och hjärta.
Eftersom människan skapades som Guds direkta objekt och hans barn, så fick också människan makt över Skapelsen. 1 Mos. 1:28 förklarar kärnan i Guds syfte med människan. De tre stora välsignelserna: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg henne under er." Eftersom den grundläggande principen för Gud är de fyra positionerna, så förverkligas syftet med skapelsen, Guds glädje, först när människan uppfyller de fyra positionerna, och de tre välsignelserna baserade på Guds ideala kärlek.
Guds första välsignelse är att "vara fruktsam". Genom att ha ett riktigt givande-mottagande mellan sinne och kropp centrerat på Gud, och förena dessa båda, så formas en individuell bas för de fyra positionerna och människan blir "ett Guds tempel" (1 Kor 3:16). När sådana fullkomliga individer blir helt förenade i hjärtat med Gud (Joh 14:20), så lever och tänker de helt centrerat på Gud. Och därigenom uppnår de helighet och blir frukten av Guds vertikala kärlek.
När människan uppnår Guds första välsignelse, så kommer hon naturligt att dela Guds känslor som sina egna. Det skulle vara helt omöjligt för henne att begå något brottsligt eftersom hon då skulle känna den sorg hon orsakar Gud genom att göra så. Istället skulle hon vilja vara ett perfekt objekt för Guds kärlek.
Guds andra välsignelse för Adam och Eva var att efter uppnådd fullkomlighet, skulle de bli man och hustru för evigt och skapa en perfekt himmelsk familj. Föröka kärleksfulla barn, och därmed fullborda familjens fyra positioner baserat på Gud. Att Adam och Eva skulle bli man och hustru för evigt under Guds vertikala kärlek betyder att Guds kärlek är fullkomlig på det horisontella planet. Dessutom att Gud ger dom rätten och möjligheten att föröka Guds barn betyder att Gud tillåter människan att uppleva samma glädje som Gud erfar i sin vertikala kärlek till oss. Om Adam och Eva hade uppnått fullkomlighet, skapat den första fullkomliga familjen och fött godhetens barn, så hade de blivit sann Far och Mor för hela mänskligheten, centrerat på Gud, och därigenom blivit evigt sanna föräldrar och förfäder för människan. Baserat på denna sanna familj, så hade ett sant samhälle, en sann nation och sann värld skapats. Detta är Guds vilja. Om bara Adam och Eva hade skapat en sådan familj och värld, så hade det blivit Himmelriket på jorden.
Den tredje välsignelsen som Gud gav människan, visar på människans mål att kärleksfullt dominera skapelsen. Gud skapade människan som mikrokosmos av de strukturer, funktioner och nödvändiga kvaliteter hos allt han tidigare skapat.
Därför skulle skapelsen vara det påtagliga objektet för människan. Där hon kunde känna sin egen natur reflekterad genom allt skapat i hennes avbild.
Den värld där de tre välsignelserna förverkligas är den ideala värld där Gud och människan såväl som människan och skapelsen är i fullständig harmoni. Detta är himmelriket på jorden. Som vi skall se senare så var människan i begynnelsen skapad för att leva ett liv helt förenad med Gud, den sanna varelsen av liv och godhet. Efter ett sådant liv på jorden, skulle hon efter döden passera in i den andliga världen och automatiskt hamna i det andliga himmelriket. Där skulle hon leva evigt under Guds fullkomliga kärlek.
Himmelriket är en avbildning av den människa som uppnått fullkomlighet. I människan så fortplantas hjärnans signaler ut i kroppen genom centrala nervsystemet, och får därmed kroppen att lyda. På samma sätt så blir i Himmelriket Guds vilja förmedlad till hans barn genom mänsklighetens sanna förfäder. Och under Guds ideal så arbetar alla mot samma mål. På samma sätt som ingen del av kroppen vägrar lyda nervsystemets signaler, skall en fullkomlig människa aldrig känna hat eller motstånd mot Guds kärleksfulla vilja. En sådan värld är helt utan konflikt och brottslighet.
Låt oss nu se hur Gud skapat världen. Skapelseprocessen är upptecknad i 1 Mos. Gud började med att skapa ljus ut ur kaos, tomhet och mörker. Och använde en period uttryckt som sex "dagar" innan han avslutade genom att skapa människan. Men så som det står i 2 Petr 3:8 att " ...för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag", så är det inte 24-timmars dagar som menas. Detta betyder att universum inte plötsligt skapades utan någon tidsperiod, utan tvärtom skapades världen under sex långa tidsperioder.
Kommentar: Arkeologiskt talas det om sex distinkta tidsperioder:
den Kosmozodiska, Azodiska, Arkeosodiska, Proterozodiska, Paleozodiska, och Zenodiska.
exempel: Proterozoiska betyder "Uppväxt" och sträcker sig från 2.500 miljoner till cirka 542 miljoner år sedan.
Det faktum att det tog så lång tid för den fullkomliga världen att skapas, antyder att varje varelse behövde en tillväxtperiod. Nödvändig för den för att växa till fullkomlighet. Om varje varelse inte behövt denna tillväxtperiod så hade inte heller universum behövt sex tidsperioder. Om "morgonen" som omtalas i 1 Mos. är startpunkten för skapelsens mognad, då är "aftonen" startpunkten för skapelsen och mellanliggande tid dvs. "natten" måste vara tillväxtperioden.
Människans fall antyder också att det fanns en tillväxtperiod. Om människan skapats fullkomlig, så hade hon ju aldrig kunnat falla. Om en fullkomlig avbild av Guds godhet skulle falla, då skulle vi dra slutsatsen att godhet i sig själv är ofullkomlig och därmed ifrågasätta om Gud verkligen är allsmäktig.
Människan var före fallet fortfarande i ett ofullkomligt stadium där hon växte mot fullkomlighet. Och hon kunde välja livets väg eller dödens väg. Guds ideala värld är perfekt. Därför kan Gud aldrig ha skapat något med medfödd möjlighet att misslyckas eller bli ofullkomligt. Men före fallet så var människan ofullständig och därför föll hon medan hon fortfarande var ofullkomlig på vägen mot fullkomlighet.
Guds hela skapelseprocess skedde genom tre perioder: aftonen, natten och morgonen. Även de fyra positionerna ingår i de tre stegen ursprung - delning -förening. På samma sätt är tillväxtperioden indelad i de tre stegen utformning, tillväxt och fullkomlighet. I naturen finns det tre tillstånd av materia: gas, flytande och fast form. Och tre riken: mineral-, växt- och djurriket. Också i Bibeln så fastslår Gud talet "tre" på flera ställen. Till exempel de tre ärkeänglarna, de tre däcken på Noaks ark, Abrahams tre offer, de trettio okända åren i Jesu liv och hans tre års förkunnande, de tre vise männen, hans tre huvudlärjungar, de tre frestelserna och så vidare.
En människa som uppnått fullkomlighet genom att gå igenom tillväxtperioden kommer därefter in i Guds direkta kärleks herravälde som ett verkligt objekt för den fullkomlige Gud. En fullkomlig människa har i sin tur direkt herravälde över hela den fullkomliga skapelsen. Därför är det direkta herraväldets rike, där skapelsens ideal är förverkligat också Guds kärleks rike.
Men hur förhåller sig Gud då till skapelsen medan den fortfarande är i tillväxtperioden - dvs. fortfarande ofullkomlig ? Eftersom den fortfarande växer och är ofullkomlig, så kan inte Gud ha ett direkt förhållande till den. Istället så sker kontakten indirekt, och denna period kallas därför "Guds indirekta herravälde". Gud finns som skapare av principen om tillväxt och har bara herravälde över resultaten av tillväxten enligt denna princip.
Allting växer under principernas enkla lagar om herravälde. Men dessutom genom att människan följer de bud, som Gud gav människan som hennes personliga ansvar.
Gud säger i 1 Mos 2:17, "... när du äter därav skall du döden dö". Detta antyder att det är människans eget ansvar att inte äta av frukten. Olydnad mot Guds ord och att falla avgjordes helt av människan, inte av Gud.
När vi ser resultaten av människans misslyckande att uppfylla sitt ansvar dvs. syndafallet - frågar vi oss varför Gud gav människan detta ansvar ? Jo, för att människan skulle bli kvalificerad som herre över skapelsen. Ref: Se 3 Välsignelserna
Kommenter:
/från Stephen Stacey slides.
Den sanna rätten att härska hör bara till den som skapat. Men Gud tillåter människan att vara medskapare och härska över allting, såsom Gud gör, även om också människan från början är skapad av Gud. Därför skall människan ärva Guds herravälde. Människan blir alltså inte fullkomlig endast genom Guds kraft, utan hennes eget ansvar, även om det är obetydligt jämfört med Guds ansvar, är absolut nödvändigt. Även om människan är en del av skapelsen, så måste hon uppfylla sitt eget ansvar för att bli fullkomlig. Detta kan Gud inte påverka. Genom att bli fullkomlig så kan människan uppfylla kravet för att vara medskapare och därmed ärva Guds skapelse.
Gud gav människan den värdefulla välsignelsen att dela ansvaret. Men människan uppfyllde inte sin del utan föll. Guds plan för att frälsa människan, som inte uppfyllde sitt ansvar, är genom omskapelse. Men då måste människan återigen uppfylla sin del av ansvaret precis som vid den ursprungliga skapelsen, för att nå frälsning.
Det faktum att Guds plan för frälsning har förlängts så länge beror på att de utvalda personerna i hans plan för återupprättelse har hela tiden misslyckats att uppfylla sitt ansvar, som inte ens Gud kan påverka. som det står i Joh 3:18, "Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd ..." I Matt 7:21 "Inte alla som säger ´Herre,herre´ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja." Detta säger oss att för människan att följa vår himmelske Faders vilja är helt människans eget ansvar.
Varför välkomnar inte Gud även de som ej söker och knackar ?
Det är för att det är helt människans ansvar att söka och finna. Gud kan inte blanda sig i detta.
Låt oss tänka att det finns en värld efter döden och att människan har en ande, allt enligt Skapelsens princip. Har verkligen människan en ande ? Om det är sant, hur ser den då ut och hur ser världen ut där den lever ? Vilket är förhållandet mellan den andliga och den fysiska världen ? Vilka principer styr den andliga världen ?
Idag pågår mycket forskning kring den andliga världen. Dessa komplexa fenomen verkar emellertid inte gå att systematiskt förklara och förstå. Som ett resultat har många blivit förvirrade och en del skrämda av dessa viktiga frågor. Och detta har påverkat deras religiösa tro. Kan vi avfärda alla Bibelns många beskrivningar av en himmelsk värld. Såsom "den tredje himlen" (2 Kor 12:2). Eller Moses och Jesus tillsammans med Jesus på förklaringsberget, och andra exempel ?
I skapelsen finns inte bara den synliga världen, som liknar den mänskliga kroppen, utan också den osynliga värld som liknar en människas själ. Den synliga världen finns där den fysiska kroppen rör sig inom tid och rum. Medan den osynliga världen är oändlig och evig bortom den fysiska världen. Det är där människans ande lever för evigt. Som Hebr. 8:5 uttrycker det "vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen ...". Den osynliga materiella världen är en större verklighet än denna synliga värld. Den osynliga materiella världen är subjekt till den synliga materiella världen. Precis så som människans sinne är subjekt till den synliga kroppen.
Kommentar: Den andliga kroppen är i stort sett motsvarigheten till våra jordiska kroppar. När vi kommer in i andevärlden vi är igenkännliga. Men vi lämnar bakom oss alla våra fysiska skröpligheter. Vi har alla våra kompletta lemmar, vår syn och vår hörsel, i själva verket är alla våra sinnen fullt fungerande. I själva verket är de fem sinnena, som vi känner dem på jorden, många gånger skarpare när vi är avlidna . Eventuella överdrifter eller brister i den fysiska kroppen, som överdriven fettma eller magerhet, försvinner när vi anländer i dessa världar, och vi uppträder så som vi borde ha varit på jorden om inte en mängd jordiska skäl orsakat oss att vara något annat.
Ni måste förstå att när den fysiska kroppen sover, drar sig den andliga kroppen tillfälligt ur den, medan den fortfarande är ansluten till den genom en magnetisk sladd. Denna sladd är den veritabla livslinan mellan andliga kroppen och jordiska kroppen. Andan kommer antingen att vara i närheten av den jordiska kroppen, eller den kommer att dras till detta område som dess jordiska liv fram tills nu, har rätt att komma in. Den andliga kroppen kommer alltså tillbringa en del av livet för den jordiska kroppen i andliga länder. Och det är på dessa besök som man möter släktingar och vänner som har gått över tidigare, och det är på samma sätt på dessa besök som föräldrarna kan träffa sina barn, och därmed se sin uppväxt.
I sådana fall innebär det inga problem att känna igen ett barn, eftersom föräldern har sett barnet och observerat dess tillväxt i alla de mellanliggande åren, på precis samma sätt som föräldern skulle ha gjort om barnet hade levat kvar i den jordiska världen.
De två världarna, er och vår, är i ständig och direkt kommunikation, och vi är fullt medvetna om vad som sker på jorden vid alla tillfällen.
Jag vill nämna en eller två kanaler genom vilka påverkan från andliga världen utövas på jorden.
Först kan detta inflytande ske på ett personligt sätt.
Varje peron som har existerat, och är född på jorden har tilldelats en andlig vägöledare.
Det andra är att alla de stora upptäckter som är till nytta för livet på jorden har kommit, och alltid kommer att komma, från andliga världen.
Källa: Google for LIFE IN THE WORLD UNSEEN by Anthony Borgia
Vad är då människans relation till dessa båda världar ? I 1 Mos 2:7 står det "Och Herren Gud skapade människans fysiska kropp med de grundämnen som fanns i den synliga materiella världen, såsom jord, vatten, luft och solsken. " ... och inblåste livsande i hennes näsa". (1 Mos 2:7), Detta betyder att Gud formade människans ande från element ur den andliga världen, till vad Principerna kallar den andliga människan.
Människans ande är ett förkroppsligande av den osynliga materiella världen, och hennes fysiska kropp är ett förkroppsligande av den synliga materiella världen. På detta sätt kan vi klart förstå att Gud skapade människan som ett materiellt mikrokosmos av både den osynliga och den synliga materiella världen. Därför kallas människan för mikrokosmos. Gud skapade människan och sa att hon skulle råda över världen. (1 Mos 1:28). Med andra ord människan fick fem fysiska sinnen för att kunna kärleksfullt dominera den fysiska världen. På samma sätt är den andliga kroppen skapad av andliga element och har fem andliga sinnen för att kunna kärleksfullt råda över den andliga världen. Människan har alltså två uppsättningar av fem sinnen. En för dess fysiska kropp och en för dess andliga. Som ett resultat av syndafallet blev människans andliga sinnen tröga och hon blev förhindrad att uppleva den andliga världen, som bara kan upplevas med de 5 andliga sinnena i den andliga kroppen. Endast de religiösa människor som har fått sina andliga sinnen öppnade av Guds nåd, kan uppleva denna andliga värld.
Den andliga världen och den fysiska kan inte direkt kommunicera med varandra. Därför är människan skapad som medlare och harmoniskt centrum för dessa båda världar. Då människans fysiska kropp och dess ande blir förenade genom perfekt givande och mottagande i en fullkomlig människa, så blir också dessa båda världar, den synliga och den osynliga, förenade med människan som medlare.
Kommentar: Vi kan se i Bibeln att kontakt mellan andliga världen poch människan är väl dokumenterad (både ond och god):
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. Luk 22:3
Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. Luk 11:14
"I mitt namn skall de driva ut onda andar", säger Jesus i Mark 16:17
"Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er." Joh 14:26
För att summera människans roll i vad som sagts. Hon är en materiell varelse som innesluter den andliga och den fysiska världen. Hon blev också skapad som herre och harmoniskt centrum för dessa båda världar.
Ytterligare en sak som behöver förklaras är den andliga kroppen själv. Även religiösa människor, som inser att de äger en andlig kropp har många obesvarade frågor om vad som händer deras ande efter att den har lämnat den fysiska kroppen. Upplöses anden som dimma eller rök efter döden eller har den fortfarande en kroppsform som går vidare till den andliga världen ? Kommer människans ande helt enkelt att uppgå i Gud själv eller får den en viss position där den fortsätter som individ ? Om så, hur är denna andliga kropp ?
Enligt Principerna så har varje människa sin egen fysiska kropp och också sin andliga kropp. Därför kallar vi hennes ande för andligt jag.
Den andliga kroppen är subjekt till den fysiska som är objekt. Den andliga kroppen är en kopia av den fysiska, har fem sinnen och existerar för evigt.
Förhållandet mellan den andliga och den fysiska människan är detsamma som mellan en frukt och dess träd. Den andliga människan växer ansluten till sitt träd (den fysiska kroppen). Med andra ord, den andliga människan som lever för evigt, växer till fullkomlighet genom att ta emot vitalitetselement från dess fysiska kropp, och livselement från Gud. Därför kan endast den andliga människan växa i den fysiska människans jord. Alla vitalitetselement från den fysiska människan blandas med livselementen som Gud ger den andliga människan. Därför så beror kvaliteten hos den andliga människan på kvaliteten av de vitalitetselement som ges av den fysiska människan. Följdaktligt så blir den som mottar sunda vitalitetselement en god människa. å andra sidan, en som mottar dåliga vitalitetselement blir en ond människa. För att en ond andlig människa skall bli god, så måste hon ångra sig medan hon är i sin fysiska kropp, där hon kan motta de helande vitalitetselement som hennes ånger skapat.
Den absolut viktigaste del av den andliga människan som behöver bli perfekt genom den fysiska, är känsligheten för Guds kärlek. Vi har redan förklarat att Guds syfte med skapelsen är att uppnå de fyra positionerna. Där Guds ideala kärlek kan verka. Därför kan endast de andliga människor som redan upplevt föräldrars sanna kärlek, kärleken mellan man och hustru och kärleken till barn centrerat på Gud, eller med andra ord de som redan upplevt denna kärlek på jorden - endast dessa - kan gå till himmelriket i den andliga världen och leva det himmelska livet. Himmelriket är en värld styrd i harmoni med Guds kärlek. Där alla tillfredsställs genom denna Guds kärlek.
Eftersom allt skapat når fullkomlighet genom de tre lagbundna tillväxtstegen, så går också människans ande igenom dessa tre tillväxtsteg, baserat på sin fysiska kropp, för att nå fullkomlighet. Därför kallas en andlig människa i utformningssteget för "formande", i tillväxtsteget för "livsande" och i fullkomlighetssteget "gudomlig ande".
På samma sätt som mogen frukt skördas medan dess gren återvänder till jorden, så lever den andliga kroppen för evigt sedan den skilts från sin fysiska kropp, som återvänder till jorden. Många tror att människans kropp dör på grund av syndafallet. Men detta är fel. Pred 12:7 säger, "och stoftet återvänder till jorden, varifrån det kommit och anden återvänder till Gud, som har givit den." Alltså är det enligt skapelsens lagar som den fysiska kroppen återvänder till jorden. Och inte på grund av syndafallet. Vi skall förklara detta noggrannare i kapitlet om återuppståndelse.
När människan lever enligt Guds skapelseideal i sin fysiska kropp, så lever hon också i himmelriket på jorden. Och den värld dit hennes fullkomliga ande går efter döden blir himmelriket i andliga världen.
Det är här på jorden som Guds syfte med skapelsen måste uppfyllas. Därför sker Guds frälsning här på jorden. Därför har Gud om och om igen sänt sina profeter och till och med Messias själv, till sin trolösa värld. Därför lär Bibeln "...allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matt 18:18) och "Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen." (Matt 6:10 "Fader Vår")
Gud avgör inte om den andliga människan skall gå till himmelriket eller helvetet. Det är människan själv, som avgör detta genom det liv hon lever här på jorden. Hon går till den plats i andliga världen som svarar mot den utveckling hennes ande nått på jorden. Gud, Messias och religionen kan bara visa människan hur hon undviker helvetet och finner vägen till himmelriket.
I den fullkomliga världen existerar ingen synd och helvetet är en omöjlighet. I Guds skapelseplan skulle endast himmelriket finnas. Men istället på grund av syndafallet, ett resultat av att människan svek sitt ansvar, så förlorade människan sitt ursprungliga värde och blev värdelös. Den plats där detta skräp finns kallar vi helvetet.
Kommentar: Jorden som en unik plats för liv = Guds existens och Master Plan:
2 böcker som påvisar den mycket unika balansen i livet på vår planet Jorden:
Proving God by Edward F. Sylvia
Reason Why by John Gribbin
Hallucinations by Oliver Sacks.
Jämför denna bok om Hallucinationer, med Principernas förklaring hur våra 5 andliga sinnen hela tiden kommunicerar med den andliga världen, på gott och ont.
Mer om den andliga världen:
Examples from our Age by Farley Jones and Carl Rapkins
Det andliga arbetet i CHUNG PYUNG 1995-.
THE SPIRIT WORLD AND PHYSICAL WORLD by SUN MYUNG MOON 1977.
SWEDENBORG en av andliga världens pionjärer. 1688-1772
Exempel vi hittar från historien!
Se under rubriken Klara vittnesbörd om andliga världens existens: