INTRODUKTION

De Gudomliga Principerna, eller Principerna, läran hos Enighetskyrkan, kan delas in i tre delar. Den viktigaste delen är “Skapelsens Princip”, vilken förklarar hur Gud skapade Universum.

Eftersom Gud är en påtaglig varelse av det unika, goda och eviga idealet, så blev också människan skapad att bli det ideala förkroppsligandet av godhet. I vilken synd och lidande skulle bli en motsägelse och omöjlighet. Den verklighet av motsägelse och ondska som människan befinner sig i, är ett resultat av att hon förlorat sitt ursprungliga värde genom syndafallet. Därför kallar kristna detta tillstånd för “människans syndafall”. Principerna förklarar detaljerna för fallet. Såsom motivation och skeende, syndens ursprung och satans verkliga identitet. Allt detta kommer under kapitlet “Människans Fall”.

Människan som fallit i synd måste gå vägen till frälsning genom Guds välsignelse. I Principerna så är frälsning detsamma som återupprättelse. Med andra ord syftet med frälsning är att återvända till det ursprungliga tillståndet före fallet. Därför är Guds löfte om frälsning egentligen löftet om återupprättelse.

Enligt vilken princip har Gud arbetat för mänsklighetens frälsning? För att klargöra hela syftet med frälsningens process så finns kapitlet “Principen för Återupprättelse”.

Skapelsens princip, Människans Fall och Principen för Återupprättelse, är de tre huvuddelarna i Principerna.

På jorden har funnits många religioner och till och med dagens kristna är uppdelade i flera hundra samfund. Vad kan då vara meningen med att en ny “Enighetskyrka” skapas i vår tid?

Gud är levande och arbetar. Både genom historien och i människans sinne har Gud alltid lämnat ett klart synligt spår av sitt livsverk. I kontrast till detta hur har människan, objektet för Guds arbete varit? Har hon alltid stått stilla utan framåtskridande. Eller har hon ändrat sig och ständigt förbättrat sin inre standard. Till exempel det andliga tillstånd och den intellektuella nivå som Gud måste arbeta med vid olika perioder i mänsklighetens historia.

Om människan inte fallit så hade hon återspeglat Guds fullkomlighet (Matt. 5:48), och förverkligat Guds karaktär Jo. 14:20), så att Gud kunnat ha ett direkt förhållande med henne. Men på grund av sitt fall, har hon varit i ett tillstånd av separation från Gud. Med andra ord hon föll och blev en varelse i synd. Som är motsatsen till Guds vilja. Om vi skulle tala om hur människans andlighet och intellekt påverkades av fallet, så kan vi säga att dom sjönk till noll.

Andlighet och intellekt hos den fallna och förfallna människan har gradvis upplysts genom Guds återupprättelse. Allteftersom människans andliga och intellektuella nivå har utvecklat sig i varje tidsålder, så har också Gud reviderat sätten att undervisa människan och förhålla sig till henne. Med andra ord, på Abrahams tid, då andlighet och intellekt var extremt lågt, så var Gud tvungen att leda människan på så sätt att hon fick offra till honom. Den tidens människor var alltför omogna för att kunna följa lagar och andra bud av högre ordning. Åtskilliga hundra år senare, på Mose tid, så kunde Gud fullgöra sin plan genom Lagen. Och 1600 år senare, så gav Gud evangeliet i en nivå anpassad till den tidens andlighet, istället för att upprepa lagar och bud.

Det faktum att det judiska folket som så hängivet trodde på Gud, inte kände igen Jesus som frälsaren, är det största brottet i Återupprättelsens historia.

Dom misslyckades inte bara att känna igen honom, dom övergick till det extrema att misstro honom, kalla honom demonernas furste och till sist till och med få honom korsfäst.

Vad ledde till allt detta ?

På den tiden följde Israels folk Gud genom sina traditioner med lagarna. Men Gud började nå människor direkt genom Evangeliet. I sken av dessa historiska fakta, så ser vi att allteftersom människans andlighet har utvecklats, så har också Gud utnyttjat högre nivåer att nå människan. Målet för den levande guden och hans plan är inte att nå människor som är fossiler utan snarare människor som verkligen lever andligt och intellektuellt.

Vem är nutidens objekt för Gud?

Det är inte människorna på Jesu tid för 2000 år sedan. Inte heller Moses folk för 3600 år sedan. Inte heller den primitiva människan ännu längre tillbaka. Utan det är dagens människa som lever här och nu. Ingen kan idag förneka att kyrkorna har förlorat sin andliga kraft att attrahera och fånga unga människor. därför måste den levande Gud ge ut en ny sanning, en ny tolkning av sanningen. För att kunna leda dagens mänsklighet till frälsning och en ny tidsålder.

Vi läser Jesu ord i Bibeln. “Detta har jag sagt till er i bilder. Det kommer en tid då jag inte längre skall tala i bilder utan med klara ord låta er veta allt om Fadern.” (Joh. 16:25) eller “Jag har mycket att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen.” (Joh. 16:12) och “Du måste profetera på nytt om många länder och folk och språk och kungar.” (Upp 10:11). Alla dessa citat vittnar att i den “yttersta tiden” skall en ny tolkning av sanningen komma. Men eftersom det är en ny tolkning kommer den till en del i konflikt med traditionell tolkning.

Jesus talade till exempel utifrån Gamla Testamentet. Men vid den tiden var folket bokstavligen bundna av ordet i Gamla Testamentet och kunde därför inte förstå Jesus. Jesus lärde dom att ödmjuka sig för att kunna motta det nye ordet. “Nej nytt vin skall hällas i nya vinsäckar”. (Luk 5:38)

Principerna baseras inte på traditionell teologi. Inte heller upprepas gamla predikningar. Principerna innehåller en ny uppenbarelse, som i detalj klargör Guds vilja och hans frälsningsplan.

Författaren fann inte sin uppenbarelse genom filosofiska eller religiösa studier. Utan Gud uppenbarade den direkt till honom.

Vi vet att Gud arbetade genom Noa och Abraham.

Och vi vet säkert att Gud uppenbarade Ordet genom Moses och Jesus.

Kan då inte samma levande Gud ge en ny uppenbarelse idag på samma sätt ?

Vad kyrkorna behöver nu är inte en ny mänsklig tolkning av Bibeln. Vad som gäller nu är hur Gud tolkar den för oss. Och när vi lever för Gud enligt hans vilja så fullbordar vi hans vilja. Låt oss överväga detta genom att öppna våra sinnen och hjärtan.

Eftersom kyrkan inte kan fortsätta som den är, behöver vi inte då något nytt ? Tror vi inte att många religiösa verkligen borde vörda Gud nu. Kan vi glömma det snabba förfallet hos vår ungdom ? Tror vi verkligen att nästa generation har något hopp utan att bry sig om Gud ? Förstår vi inte att det är nu som Gud talar och ger mänskligheten ny riktning ?

Gud har redan brutit tystnaden.

Men hur ?

Kommer du endast att höra Guds röst i åskans dunder eller finna honom i jordens stora omvälvningar ?

Historiskt så har Guds röst till människan varit lågmäld men ändå har den tjänat som starkaste källan till liv åt människan. Uppenbarelsen som Gud gav författaren skedde i tysthet borta i Östern. Men den har givit världens ungdom ny glädje, nytt hopp och nytt liv från djupet av deras hjärtan. Hur kan ungdomar från 120 nationer, vars hudfärg, kulturella tradition och livsstil är så olika, alla finna nytt liv, ny mening och ny entusiasm i att följa Gud ?

Härmed introducerar vi Principerna som har livskraften att djupt röra vid människans tanke och ande och att förändra en människa till en ny karaktär centrerad på Gud.

De grundläggande frågorna om människan och universum kan inte bli slutgiltigt lösta utan att förstå Guds, Skaparens natur. För att förstå och lösa problemen hos en skapad varelse så måste vi först förstå Skaparen. För att kunna lösa de mest fundamentala frågor, så måste vi först lära känna Guds natur och de principer han skapat världen med.

Skapelsens princip förklarar Guds natur och dessa principer.

Guds tvåfaldiga natur.

Hur kan vi någonsin förstå Guds natur. Han som är en osynlig varelse ? I Rom. 1:20 läser vi, “Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. Därför finns det inget försvar för dem. “Med andra ord, på samma sätt som en konstnärs arbete är en synlig skapelse av sin skapares osynliga inre natur, så kan vi uppfatta Guds gudomlighet genom att noggrant observera hans skapade värld.

För att förstå egenskaperna hos Guds gudomliga natur, låt oss undersöka de gemensamma faktorer som vi kan finna igenom hela Hans skapelse.

Vi finner att alla ting alltifrån människan, djuren och växterna ner till de minsta beståndsdelarna i materien, molekyler och atomer - alla existerar genom ett ömsesidigt förhållande av dess positiva och negativa sidor, eller subjekt och objekt. Vi ser att mänskligheten består av man och kvinna, djuren av hane och hona och växter av ståndare och pistill. Och att molekyler har anjon och katjon, och även den enklaste atom har en proton och en elektron.

Vi kan nu dra slutsatsen att den skapade världen är sådan att allting existerar genom ömsesidigt utbyte av positivt (subjekt) och negativt (objekt).

Slutsatsen att världen är så skapad betyder att Gud själv, alltings ursprung också existerar genom ömsesidigt utbyte mellan de två egenskaperna positivt och negativt. Observera att negativt skall här tolkas som ett fullvärdigt och likställt komplement till positivt, inte i den vanliga bemärkelsen som något mindre värt.

Så som aposteln Paulus antyder i versen, 1 Mos. 1:27, “och Gud skapade människan till sin avbild till man och kvinna skapade han dem,” vi kan säga att Gud är den harmoniska föreningen av positivt och negativt och det absoluta subjektet för alla skapade varelser.

Dessutom är allting skapat med den tvåfaldiga egenskapen av inre karaktär, som är osynlig, och yttre form som är synlig. Vi kallar denna inre karaktär “sung-sang” och den yttre formen “hyung-sang”.

Till exempel, människan består av själen som är sung-sang och kroppen som är hyung-sang. Den osynliga själen är subjekt och utövar kontroll över den synliga kroppen, som är objekt. På samma sätt är allt skapat bestående av osynlig sung-sang karaktär som är orsak och kontrollerar kroppen, vilken är hyung-sang.

Djurens instinkt och den medfödda naturen hos oorganisk materia, fungerar alla för att styra sina kroppar eller yttre former för att fortbestå.

Således kan vi lätt förstå att alla ting existerar genom det viktiga ömsesidiga utbytet av sung-sang (själ) och hyung-sang (kropp). Därför måste Gud, som är den yttersta orsaken, existera som absolut karaktärssubjekt (själ) och form (kropp). Och vi kallar detta Guds ursprungliga Sung-sang och Hyung-sang.

När vi talar om Gud som en helig Gud eller kärlekens Gud. Så visar vi en aspekt av Guds ursprungliga själ (sung-sang). Och då vi talar om den allsmäktige Gud så visar vi en aspekt av Guds ursprungliga kropp (hyung-sang). Eftersom Gud är alltings orsak. Så är motiven, ordningen och syftet som projicerades på den skapade världen hans ursprungliga Sung-sang. Och energin i skapelsen kommer från hans ursprungliga Hyung-sang.

Låt oss sammanfatta. Gud är en harmoniserad varelse av de ursprungliga karaktärerna Sung-sang och Hyung-sang, såväl som positivitet och negativitet. Eftersom Gud är subjekt och orsak till allt skapat, så existerar allt skapat med en inre karaktär och yttre form, respektive positivt och negativt.

Låt oss slutligen utifrån Skapelsens Princip undersöka det metafysiska konceptet som är roten för Östasiatisk filosofi baserad på Förändringarnas Bok I Ching.

Där är universums ursprung den Stora Sanningen (Sanningens Tomrum). Från den Stora Sanningen steg yang och yin fram, från yang och yin kom de Fem Hjälparna -metall, trä, vatten, eld och jord - och från de Fem Hjälparna kom allting att existera.

Yang och yin kallas tillsammans för Vägen (Tao), eller som Förändringarnas Bok slår fast, "Ett yang och ett yin: detta är Vägen." Vägen definieras traditionellt som Ordet. För att sammanfatta, från den Stora Sanningen kom yang och yin, eller Ordet, och allting blev skapat enligt Ordet. Därför är den Stora Sanningen den Primära Orsaken för alla existerande varelser, den integrerande kärnan och harmoniska partnern till yang och yin.

Det står skrivet i Johannes evangeliet att "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud." och allt blev till genom det. Genom att jämföra detta till det metafysiska i Förändringarnas Bok, så kan vi förstå att den Stora Sanningen, som är den harmoniska källan för yang och yin eller Ordet, är ingen annan än Gud. Som vi har sett är Gud den harmoniska subjekts-partnern för tvåfaldig karaktär. Enligt Skapelsens Princip så har allt skapat genom Ordet en tvåfaldig karaktär.

Detta visar att Ordet själv består av en tvåfaldig karaktär.

Därför är det sant som det hävdas i Förändringarnas Bok att yang och yin tillsammans är Ordet.

Men den östasiatiska metafysiken ser endast på universum utifrån yang och yin, och misslyckas att se att allting skapat även består av en inre karaktär och en yttre form. Så även om det på detta sätt avslöjar att den Stora Sanningen är subjekt-partnern till harmonisk yang och yin, så misslyckas den att visa att den Stora Sanningen också är subjekts-partner till harmonisk inre natur och ursprunglig yttre form.
Därför förstår den inte att Den Stora Sanningen är en Gud med personlighet.

Vi har nu förstått att grundkonceptet för Östasiatisk filosofi, så som det utrycks i Förändringarnas Bok endast fullständigt kan förstås med hjälp av Skapelsens Princip.

På senare år så har Orientalisk medicin alltmer uppmärksammats över hela världen.
Dess framgång beror på det faktum att dess grundläggande principer, vilka fokuserar på konceptet yang och yin, är i enlighet med Skapelsens Princip.

Universell urkraft och givande och tagande.

Varje av Gud skapad varelse innehåller de väsentliga dragen inre karaktär och yttre form såväl som positivt och negativt. Med andra ord varje skapad varelse reflekterar Guds egen existensform och innehåller de nödvändiga elementen för att upprätthålla sin egen existens. Men kan då enskilda individer existera helt oberoende av varandra ? Från en yttre ståndpunkt så existerar alla som enskilda individer. men eftersom de är skapade av Gud, vars egen natur är harmoniserad, så är de av naturen skapade att existera, växa och föröka sig endast genom ett förenat och harmoniskt förhållande till Gud och varandra.

Ömsesidiga förhållanden fullbordas genom givande och tagande. Så fort något subjekt och objekt i skapelsen börjar ett givande och tagande, så skapas ett idealt förhållande till andra varelser. Och då skapas också all nödvändig kraft för att upprätthålla liv, rörelse och förökning.

Låt oss ta ett par exempel. Den mänskliga kroppen upprätthåller sitt liv genom givande och tagande mellan artärer och vener och genom inandning och utandning. En enskild individ har möjlighet att uppnå sitt syfte genom givande och tagande mellan själ och kropp. Ett hem eller samhälle existerar genom givande och tagande mellan individer och grupper. Även materia upprätthåller sin harmoniska och kemiskt stabila förening genom givande och tagande mellan dess subjekt och objekt . Både plantor och djur upprätthåller sina funktioner med hjälp av givande och tagande i deras olika organ och system. Och vi ser att även systemet självt består av givande och tagande mellan solen och planeterna i deras banrörelser.

Låt oss nu se på förhållandet mellan Gud och människan utifrån principen om givande och tagande. Det faktum att Gud gav de första människorna sitt bud (1 Mos. 2:17), betyder att människan är skapad för att svara upp mot Gud och hålla budet. Därför blev människan skapad för att upprätthålla ett perfekt givande och tagande med Gud. Hade bara de första människorna etablerat ett vertikalt förhållande med Gud genom ett perfekt givande och tagande, så hade även deras avkomma kunnat upprätthålla detta perfekta givande och tagande med honom. Med detta etablerat skulle alla människor kunnat umgås harmoniskt med varandra. Genom att ha ett perfekt vertikalt förhållande med Gud själv, skulle de leva för varandra och sålunda etablera Himmelriket på jorden.

Genom de första människornas fall, så avbröts detta givande och tagande med Gud. Därför har varje individ varit oförmögen att upprätthålla harmoniskt givande och tagande med Gud och varandra.

Eftersom Messias, såsom Guds enfödde son, kom som den enda person som upprätthåller ett perfekt givande och tagande med Gud, så återuppstår automatiskt människans förlorade förhållande till Gud, när den fallna människan förenas med Messias i ett perfekt givande och tagande,. Därför är Jesus Kristus kanalen genom vilken den fallna människan kan komma närmare Gud. Och på samma gång är han sanningen, vägen och livet. (Joh. 14:6)

Såsom uttrycket givande-tagande antyder, sker först givande och därefter mottagande. Inte först tagande därefter givande. Det faktum att Gud skapade betyder att han var tvungen att ge ut av sig själv för att göra skapelsen. Med andra ord, han var tvungen att offra sig själv för skapelsen. Därför är det en himmelsk och universell lag att givande föregår mottagande. Den fallna människan misslyckas emellertid att ge tillbaka även efter det hon tagit emot och det är så här livets problem skapas. Jesus kom för att tjäna mänskligheten i kärlek och offer: “Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna (Matt 20:28). Jesus talade också direkt om principen av givande och tagande när han sa, “Döm inte så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer skall ni dömas. Och med det mått som ni mäter skall det mätas upp åt er.” (Matt 7:1-2). Och allt vad ni vill att människorna skal göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt. 7:12)

På samma sätt som det ideala förhållandet mellan allting är resultatet av givande-tagande mellan subjekt och objekt, så måste rörelsen av subjekt och objekt mot varandra vara resultatet av en annan kraft, en vertikal kraft. Vad är då denna grundläggande kraft som gör givande och tagande möjlig ?

Det måste först finnas en orsakande, vertikal kraft som möjliggör fortsatt skeende innan ytterligare krafter kan produceras. Det måste finnas en kraft inom allt skapat som möjliggör deras existens och startar givande tagande med andra. Denna kraft kallas “Universell urkraft” och det är den grundläggande kraft som möjliggör Guds existens, som evig självexisterande och absolut varelse. På samma gång är det den kraft som Gud utrustat varje skapad varelse för att den skall upprätthålla sin existens och uppfylla skapelsens syfte.

Universell urkraft är den viktigaste egenskapen som allting levande delar. Därför oavsett livsform, sätt att föröka sig eller sätt att leva som resultat av givande tagande hos allt skapat från det minsta till det största, så har alla samma förenande syfte att existera i ömsesidigt organiskt förhållande.

Därför är riktning och mål för allt givande och tagande kontrollerat av denna universella urkraft. Följaktligen så är givande och tagande inte enbart för att subjekt och objekt skall fullborda sitt syfte utan även det större syftet att förena allt.

Således är det fullständiga syftet med givande och tagande för subjekt-objekt att förenas och utvecklas till större och högre dimensioner. Den enskilda varelsen där subjekt-objekt förenats strävar då mot givande-tagande med motsvarande varelse av ännu högre dimension, och genom förening utvecklas till ännu högre varelse. Allting har alltså dubbla syftet att själv existera och existera för helheten. Därför kan man säga hela universum är en jättestor organisk kropp med dessa båda egenskaper.

Ursprung - Delning - Förening och De fyra positionernas grundval.

När Gud, som är det osynliga subjektet, projicerar sina dualistiska egenskaper på ett synligt subjekt-objekt, och dessa båda sedan ingår i förening baserat på givande-tagande. Så skapas av denna förening ett nytt objekt för Gud. Ursprung - delning- och förening är den skapelseprocess som kommer från Gud (ursprung) delar sig och återigen förenas. Det delade subjektet-objektet, dess förenade form och Gud blir var för sig ett subjekt med tre objekt och ett objekt med tre subjekt. Som alla utövar ömsesidigt perfekt givande-tagande, och uppnår förening och därmed vad som kallas det “trefaldiga objektiva syftet”. Det delade subjektet-objektet och dess förening skapar en trefaldig objektiv standard där Gud är deras första objekt. Därefter anpassar de sig för helhetens syfte.

När det delade subjektet-objektet och dess förening, efter delning från Gud, fullbordar sitt trefaldiga objektiva syfte, förenade med Gud och varandra, så blir de en oföränderlig kraftkälla som kallas “de fyra positionerna”. Eftersom de fyra positionerna skapas när alla subjekt, objekt och deras förening på samtliga nivåer blir ett genom idealt givande-tagande baserat på Gud. Så är de fyra positionerna denna bas där Gud kan arbeta och det fundament av godhet som uppfyller Guds syfte med skapelsen.

När själ och kropp utövar idealt givande-tagande centrerat på Gud, så skapas den fullkomliga människan och Guds perfekta objekt. Dvs. en enskild fyra-position skapas.

När man och hustru utövar idealt givande-tagande centrerat på Gud, så blir de också en familj som är perfekt objekt för Gud. Och de skapar familjens fyra positioner. När människan och skapelsen på samma sätt ingår förening baserat på Gud, så blir varje individ Guds perfekta objekt och skapelsens fyra positioner uppnås.

Skapelsens syfte.

Varje varelse har sitt eget existenssyfte. Om en varelse skulle förlora sitt syfte, så blir den tvungen att tas bort. Om då syftet hos varje individ är så viktigt, vilket är då människans syfte i skapelsen ?

Syftet avgörs inte av varelsen själv utan av dess skapare. Således genom att finna ut Guds syfte med skapelsen så kan vi också förstå människan och skapelsens syfte och mål.

Gud är evig, oföränderlig och unik. Därför är också hans vilja (eller syfte med skapelsen) också evig, oföränderlig och unik. Innan han skapade universum så hade Gud en modell inom sig och efter den modellen skapade Han. Hur såg denna modellen ut ?

Vi kan se i 1 Mosebok att efter varje ny skapelse så sa Gud, att “det var gott”. Alltså kan vi säga att Gud skapade världen för att känna lycka eller glädje.

Hur skapas glädje ? Glädje kan aldrig skapas av en ensam individ. Glädje skapas då vi har ett objekt, osynligt eller synligt. Där vi kan se vår egen natur reflekterad och känner tillfredsställelsen från objektet. Därför skapade Gud universum som sitt verkliga objekt för att han skulle kunna känna sin ursprungliga natur genom detta objekt.

Utifrån Guds djupa omtanke för människan så gav han Adam och Eva budet, “men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter av det, skall du döden dö” (1 Mos 2:17). I detta enda bud, uttryckte Gud sin vilja och sitt hjärtas kärlek för människan. Nu förstår vi att människan skapades som kärlekens objekt för att direkt svara mot Guds vilja och hjärta.

Eftersom människan skapades som Guds direkta objekt och hans barn, så fick också människan makt över Skapelsen. 1 Mos. 1:28 förklarar kärnan i Guds syfte med människan. De tre stora välsignelserna: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden och lägg henne under er.” Eftersom den grundläggande principen för Gud är de fyra positionerna, så förverkligas syftet med skapelsen, Guds glädje, först när människan uppfyller de fyra positionerna, och de tre välsignelserna baserade på Guds ideala kärlek.

Guds första välsignelse är att “vara fruktsam”. Genom att ha ett riktigt givande-tagande mellan själ och kropp centrerat på Gud, och förena dessa båda, så formas en individuell bas för de fyra positionerna och människan blir “ett Guds tempel” (1 Kor 3:16). När sådana fullkomliga individer blir helt förenade i hjärtat med Gud (Joh 14:20), så lever och tänker de helt centrerat på Gud. Och därigenom uppnår de helighet och blir frukten av Guds vertikala kärlek.

När människan uppnår Guds första välsignelse, så kommer hon naturligt att dela Guds känslor som sina egna. Det skulle vara helt omöjligt för henne att begå något brottsligt eftersom hon då skulle känna den sorg hon orsakar Gud genom att göra så. Istället skulle hon vilja vara ett perfekt objekt för Guds kärlek.

Guds andra välsignelse för Adam och Eva var att efter uppnådd fullkomlighet, skulle de bli man och hustru för evigt och skapa en perfekt himmelsk familj. Föröka kärleksfulla barn, och därmed fullborda familjens fyra positioner baserat på Gud. Att Adam och Eva skulle bli man och hustru för evigt under Guds vertikala kärlek betyder att Guds kärlek är fullkomlig på det horisontella planet. Dessutom att Gud ger dom rätten och möjligheten att föröka Guds barn betyder att Gud tillåter människan att uppleva samma glädje som Gud erfar i sin vertikala kärlek till oss. Om Adam och Eva hade uppnått fullkomlighet, skapat den första fullkomliga familjen och fött godhetens barn, så hade de blivit sann Far och Mor för hela mänskligheten, centrerat på Gud, och därigenom blivit evigt sanna föräldrar och förfäder för människan. Baserat på denna sanna familj, så hade ett sant samhälle, en sann nation och sann värld skapats. Detta är Guds vilja. Om bara Adam och Eva hade skapat en sådan familj och värld, så hade det blivit Himmelriket på jorden.

Den tredje välsignelsen som Gud gav människan, visar på människans mål att dominera skapelsen. Gud skapade människan som mikrokosmos av de strukturer, funktioner och nödvändiga kvaliteter hos allt han tidigare skapat.

Därför skulle skapelsen vara det påtagliga objektet för människan. Där hon kunde känna sin egen natur reflekterad genom allt skapat i hennes avbild.

Den värld där de tre välsignelserna förverkligas är den ideala värld där Gud och människan såväl som människan och skapelsen är i fullständig harmoni. Detta är himmelriket på jorden. Som vi skall se senare så var människan i begynnelsen skapad för att leva ett liv helt förenad med Gud, den sanna varelsen av liv och godhet. Efter ett sådant liv på jorden, skulle hon efter döden passera in i den andliga världen och automatiskt hamna i det andliga himmelriket. Där skulle hon leva evigt under Guds fullkomliga kärlek.

Himmelriket är en avbildning av den människa som uppnått fullkomlighet. I människan så fortplantas hjärnans signaler ut i kroppen genom centrala nervsystemet, och får därmed kroppen att lyda. På samma sätt så blir i Himmelriket Guds vilja förmedlad till hans barn genom mänsklighetens sanna förfäder. Och under Guds ideal så arbetar alla mot samma mål. På samma sätt som ingen del av kroppen vägrar lyda nervsystemets signaler, skall en fullkomlig människa aldrig känna hat eller motstånd mot Guds kärleksfulla vilja. En sådan värld är helt utan konflikt och brottslighet.

Universums skapelseprocess och dess tillväxtperiod.

Låt oss nu se hur Gud skapat världen. Skapelseprocessen är upptecknad i 1 Mos. Gud började med att skapa ljus ut ur kaos, tomhet och mörker. Och använde en period uttryckt som sex “dagar” innan han avslutade genom att skapa människan. Men så som det står i 2 Petr 3:8 att “ ...för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag”, så är det inte 24-timmars dagar som menas. Detta betyder att universum inte plötsligt skapades utan någon tidsperiod, utan tvärtom skapades världen under sex långa tidsperioder.

Det faktum att det tog så lång tid för den fullkomliga världen att skapas, antyder att varje varelse behövde en tillväxtperiod. Nödvändig för den för att växa till fullkomlighet. Om varje varelse inte behövt denna tillväxtperiod så hade inte heller universum behövt sex tidsperioder. Om “morgonen” som omtalas i 1 Mos. är startpunkten för skapelsens mognad, då är “aftonen” startpunkten för skapelsen och mellanliggande tid dvs. “natten” måste vara tillväxtperioden.

Människans fall antyder också att det fanns en tillväxtperiod. Om människan skapades fullkomlig, så hade hon ju aldrig kunnat falla. Om en fullkomlig avbild av Guds godhet skulle falla, då skulle vi dra slutsatsen att godhet i sig själv är ofullkomlig och därmed ifrågasätta om Gud verkligen är allsmäktig.

Människan var före fallet fortfarande i ett ofullkomligt stadium där hon växte mot fullkomlighet. Och hon kunde välja livets väg eller dödens väg. Guds ideala värld är perfekt. Därför kan Gud aldrig ha skapat något med medfödd möjlighet att misslyckas eller bli ofullkomligt. Men före fallet så var människan ofullständig och därför föll hon medan hon fortfarande var ofullkomlig på vägen mot fullkomlighet.

Guds hela skapelseprocess skedde genom tre perioder: aftonen, natten och morgonen. Även de fyra positionerna ingår i de tre stegen ursprung - delning -förening. På samma sätt är tillväxtperioden indelad i de tre stegen utformning, tillväxt och fullkomlighet. I naturen finns det tre tillstånd av materia: gas, flytande och fast form. Och tre riken: mineral-, växt- och djurriket. Också i Bibeln så fastslår Gud talet “tre” på flera ställen. Till exempel de tre ärkeänglarna, de tre däcken på Noaks ark, Abrahams tre offer, de trettio okända åren i Jesu liv och hans tre års förkunnande, de tre vise männen, hans tre huvudlärjungar, de tre frestelserna och så vidare.

En människa som uppnått fullkomlighet genom att gå igenom tillväxtperioden kommer därefter in i Guds direkta kärleks herravälde som ett verkligt objekt för den fullkomlige Gud. En fullkomlig människa har i sin tur direkt herravälde över hela den fullkomliga skapelsen. Därför är det direkta herraväldets rike, där skapelsens ideal är förverkligat också Guds kärleks rike.

Men hur förhåller sig Gud då till skapelsen medan den fortfarande är i tillväxtperioden - dvs. fortfarande ofullkomlig ? Eftersom den fortfarande växer och är ofullkomlig, så kan inte Gud ha ett direkt förhållande till den. Istället så sker kontakten indirekt, och denna period kallas därför “Guds indirekta herravälde”. Gud finns som skapare av principen om tillväxt och har bara herravälde över resultaten av tillväxten enligt denna princip.

Allting växer under principernas enkla lagar om herravälde. Men dessutom genom att människan följer de bud, som Gud gav människan som hennes personliga ansvar.

Gud säger i 1 Mos 2:17, “... när du äter därav skall du döden dö”. Detta antyder att det är människans eget ansvar att inte äta av frukten. Olydnad mot Guds ord och att falla avgjordes helt av människan, inte av Gud.

När vi ser resultaten av människans misslyckande att uppfylla sitt ansvar dvs. syndafallet - frågar vi oss varför Gud gav människan detta ansvar ? Jo, för att människan skulle bli kvalificerad som herre över skapelsen.

Den sanna rätten att härska hör bara till den som skapat. Men Gud tillåter människan att vara medskapare och härska över allting, såsom Gud gör, även om också människan från början är skapad av Gud. Därför skall människan ärva Guds herravälde. Människan blir alltså inte fullkomlig endast genom Guds kraft, utan hennes eget ansvar, även om det är obetydligt jämfört med Guds ansvar, är absolut nödvändigt. Även om människan är en del av skapelsen, så måste hon uppfylla sitt eget ansvar för att bli fullkomlig. Detta kan Gud inte påverka. Genom att bli fullkomlig så kan människan uppfylla kravet för att vara medskapare och därmed ärva Guds skapelse.

Gud gav människan den värdefulla välsignelsen att dela ansvaret. Men människan uppfyllde inte sin del utan föll. Guds plan för att frälsa människan, som inte uppfyllde sitt ansvar, är genom omskapelse. Men då måste människan återigen uppfylla sin del av ansvaret precis som vid den ursprungliga skapelsen, för att nå frälsning.

Det faktum att Guds plan för frälsning har förlängts så länge beror på att de utvalda personerna i hans plan för återupprättelse har hela tiden misslyckats att uppfylla sitt ansvar, som inte ens Gud kan påverka. som det står i Joh 3:18, “Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd ...” I Matt 7:21 “Inte alla som säger ‘Herre,herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.” Detta säger oss att för människan att följa vår himmelske Faders vilja är helt människans eget ansvar.

Varför kan då inte en kärleksfull Gud även ge till de som ej gör hans vilja ?

Varför välkomnar inte Gud även de som ej söker och knackar ?

Det är för att det är helt människans ansvar att söka och finna. Gud kan inte blanda sig i detta.

Den osynliga påtagliga världen och den synliga påtagliga världen.

Låt oss tänka att det finns en värld efter döden och att människan har en ande, allt enligt Skapelsens princip. Har verkligen människan en ande ? Om det är sant, hur ser den då ut och hur ser världen ut där den lever ? Vilket är förhållandet mellan den andliga och den fysiska världen ? Vilka principer styr den andliga världen ?

Idag pågår mycket forskning kring den andliga världen. Dessa komplexa fenomen verkar emellertid inte gå att systematiskt förklara och förstå. Som ett resultat har många blivit förvirrade och en del skrämda av dessa viktiga frågor. Och detta har påverkat deras religiösa tro. Kan vi avfärda alla Bibelns många beskrivningar av en himmelsk värld. Såsom “den tredje himlen” (2 Kor 12:2). Eller Moses och Jesus tillsammans med Jesus på förklaringsberget, och andra exempel ?

I skapelsen finns inte bara den synliga världen, som liknar den mänskliga kroppen, utan också den osynliga värld som liknar en människas själ. Den synliga världen finns där den fysiska kroppen rör sig inom tid och rum. Medan den osynliga världen är oändlig och evig bortom den fysiska världen. Det är där människans ande lever för evigt. Som Hebr. 8:5 uttrycker det “vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen ...”. Den osynliga materiella världen är en större verklighet än denna synliga värld. Den osynliga materiella världen är subjekt till den synliga materiella världen. Precis så som människans själ är subjekt till den synliga kroppen.

Vad är då människans relation till dessa båda världar ? I 1 Mos 2:7 står det “Och Herren Gud skapade människans fysiska kropp med de grundämnen som fanns i den synliga materiella världen, såsom jord, vatten, luft och solsken. “ ... och inblåste livsande i hennes näsa”. (1 Mos 2:7), Detta betyder att Gud formade människans ande från element ur den andliga världen, till vad Principerna kallar den andliga människan.

Människans ande är ett förkroppsligande av den osynliga materiella världen, och hennes fysiska kropp är ett förkroppsligande av den synliga materiella världen. På detta sätt kan vi klart förstå att Gud skapade människan som ett materiellt mikrokosmos av både den osynliga och den synliga materiella världen. Därför kallas människan för mikrokosmos. Gud skapade människan och sa att hon skulle råda över världen. (1 Mos 1:28). Med andra ord människan fick fem fysiska sinnen för att kunna dominera den fysiska världen. På samma sätt är den andliga kroppen skapad av andliga element och har fem andliga sinnen för att kunna råda över den andliga världen. Människan har alltså två uppsättningar av fem sinnen. En för dess fysiska kropp och en för dess andliga. Som ettresultat av syndafallet blev människans andliga sinnen tröga och hon blev förhindrad att uppleva den andliga världen, som bara kan upplevas med den andliga själen och kroppen. Endast de religiösa människor som har fått sina andliga sinnen öppnade av Guds nåd, kan uppleva denna andliga värld.

Den andliga världen och den fysiska kan inte direkt kommunicera med varandra. Därför är människan skapad som medlare och harmoniskt centrum för dessa båda världar. Då människans fysiska kropp och dess ande blir förenade genom perfekt givande och tagande i en fullkomlig människa, så blir också dessa båda världar, den synliga och den osynliga, förenade med människan som medlare.

För att summera människans roll i vad som sagts. Hon är en materiell varelse som innesluter den andliga och den fysiska världen. Hon blev också skapad som herre och harmoniskt centrum för dessa båda världar.

Ytterligare en sak som behöver förklaras är den andliga kroppen själv. Även religiösa människor, som inser att de äger en andlig kropp har många obesvarade frågor om vad som händer deras ande efter att den har lämnat den fysiska kroppen. Upplöses anden som dimma eller rök efter döden eller har den fortfarande en kroppsform som går vidare till den andliga världen ? Kommer människans ande helt enkelt att uppgå i Gud själv eller får den en viss position där den fortsätter som individ ? Om så, hur är denna andliga kropp ?

Enligt Principerna så har varje människa sin egen fysiska kropp och också sin andliga kropp. Därför kallar vi hennes ande för andligt jag.

Det ömsesidiga förhållandet mellan fysisk och andlig kropp.

Den andliga kroppen är subjekt till den fysiska som är objekt. Den andliga kroppen är en kopia av den fysiska, har fem sinnen och existerar för evigt.

Förhållandet mellan den andliga och den fysiska människan är detsamma som mellan en frukt och dess träd. Den andliga människan växer ansluten till sitt träd (den fysiska kroppen). Med andra ord, den andliga människan som lever för evigt, växer till fullkomlighet genom att ta emot vitalitetselement från dess fysiska kropp, och livselement från Gud. Därför kan endast den andliga människan växa i den fysiska människans jord. Alla vitalitetselement från den fysiska människan blandas med livselementen som Gud ger den andliga människan. Därför så beror kvaliteten hos den andliga människan på kvaliteten av de vitalitetselement som ges av den fysiska människan. Följdaktligt så blir den som mottar sunda vitalitetselement en god människa. Å andra sidan, en som mottar dåliga vitalitetselement blir en ond människa. För att en ond andlig människa skall bli god, så måste hon ångra sig medan hon är i sin fysiska kropp, där hon kan motta de helande vitalitetselement som hennes ånger skapat.

Den absolut viktigaste del av den andliga människan som behöver bli perfekt genom den fysiska, är känsligheten för Guds kärlek. Vi har redan förklarat att Guds syfte med skapelsen är att uppnå de fyra positionerna. Där Guds ideala kärlek kan verka. Därför kan endast de andliga människor som redan upplevt föräldrars sanna kärlek, kärleken mellan man och hustru och kärleken till barn centrerat på Gud, eller med andra ord de som redan upplevt denna kärlek på jorden - endast dessa - kan gå till himmelriket i den andliga världen och leva det himmelska livet. Himmelriket är en värld styrd i harmoni med Guds kärlek. Där alla tillfredsställs genom denna Guds kärlek.

Eftersom allt skapat når fullkomlighet genom de tre lagbundna tillväxtstegen, så går också människans ande igenom dessa tre tillväxtsteg, baserat på sin fysiska kropp, för att nå fullkomlighet. Därför kallas en andlig människa i utformningssteget för “formande”, i tillväxtsteget för “livsande” och i fullkomlighetssteget “gudomlig ande”.

På samma sätt som mogen frukt skördas medan dess gren återvänder till jorden, så lever den andliga kroppen för evigt sedan den skilts från sin fysiska kropp, som återvänder till jorden. Många tror att människans kropp dör på grund av syndafallet. Men detta är fel. Pred 12:7 säger, “och stoftet återvänder till jorden, varifrån det kommit och anden återvänder till Gud, som har givit den.” Alltså är det enligt skapelsens lagar som den fysiska kroppen återvänder till jorden. Och inte på grund av syndafallet. Vi skall förklara detta noggrannare i kapitlet om återuppståndelse.

När människan lever enligt Guds skapelseideal i sin fysiska kropp, så lever hon också i himmelriket på jorden. Och den värld dit hennes fullkomliga ande går efter döden blir himmelriket i andliga världen.

Det är här på jorden som Guds syfte med skapelsen måste uppfyllas. Därför sker Guds frälsning här på jorden. Därför har Gud om och om igen sänt sina profeter och till och med Messias själv, till sin trolösa värld. Därför lär Bibeln “...allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. (Matt 18:18) och “Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.” (Matt 6:10 ”Fader Vår”)

Gud avgör inte om den andliga människan skall gå till himmelriket eller helvetet. Det är människan själv, som avgör detta genom det liv hon lever här på jorden. Hon går till den plats i andliga världen som svarar mot den utveckling hennes ande nått på jorden. Gud, Messias och religionen kan bara visa människan hur hon undviker helvetet och finner vägen till himmelriket.

I den fullkomliga världen existerar ingen synd och helvetet är en omöjlighet. I Guds skapelseplan skulle endast himmelriket finnas. Men istället på grund av syndafallet, ett resultat av att människan svek sitt ansvar, så förlorade människan sitt ursprungliga värde och blev värdelös. Den plats där detta skräp finns kallar vi helvetet.

Människan är i sitt ursprungliga sinne sådan att hon förkastar ondska och söker godhet. Men ändå finner människan att hon gör onda gärningar som hon egentligen inte vill göra. Hon är driven av en osynlig ond kraft. I kristendomen kallas denna onda makt satan. I detta kapitel skall vi förfölja och avslöja vem och vad satan är.

Syndens ursprung.

De kristna har bara vagt förstått från Bibeln, att de första människorna som åt av frukten på kunskapens träd, var syndens ursprung. Men är nu verkligen frukten en frukt från ett träd. Eller är det som på så många andra ställen i Bibeln en liknelse en symbol? Principerna visar klart och tydligt att den är en symbol. Hur skulle en kärleksfull Gud kunna skapa en sådan frukt att hans barn frestades att falla för den ? (1 Mos 3:6). Av vad Jesus säger i Matt 15:11, kan vi fråga om något ätligt kan få människan på fall ? Eller är det möjligt att Gud ville testa människan så obarmhärtigt att det medförde döden ? Bara för att se om hon skulle lyda Honom. Ingendera är trolig. Frukten måste symbolisera något så starkt frestande och glödande begärligt att till och med rädslan att dö, som Gud varnade för, inte kunde stoppa Adam och Eva från att äta.

Innan vi kan förstå vad frukten på gott och ont var, så måste vi undersöka trädet som bar frukten, kunskapens träd på gott och ont. För att göra detta måste vi först känna den verkliga betydelsen av livets träd, som ju stod intill kunskapens träd i Edens lustgård.

I Ordspr. 13:12 står, “Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd”. Detta antyder att för att den fallna människan skall uppfylla Guds vilja, så skall hon bli ett livets träd. Också Upp. 22:14 säger, “Saliga är de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd...”. Denna vers antyder att få tillgång till livets träd är källan till glädje för den fallna människan. Vad är då det livets träd som var israeliternas hopp i Gamla Testamentet, och är hoppet för Nya Testamentets kristna ?

Att döma från det faktum att det största hoppet för Adam före fallet var att bli ett livets träd, så kan vi säga att detta gäller fortfarande för människan efter fallet. Detta därför att allt vad den fallna människan söker är vad hon förlorat genom syndafallet. Som vi kan läsa i 1 Mos. 3:24 att Adam fick inte nå Livets träd efter att han fallit. Och det har därefter förblivit den fallna människans hopp att nå.

Vad hoppades inte Adam på, medan han ännu växte till fullkomlighet ?

Var Adams högsta önskan att få materiella ägodelar, makt eller något annat ?

Eftersom han fått löftet att dominera över allting, så var ju Adam redan härskare över Paradiset. Därför fanns ju ingen önskan att få mer makt eller ägodelar. Om Adam haft någon önskan medan han växte till fullkomlighet, så måste det ha varit att redan få vara fullkomlig. Med andra ord, han längtade efter en fullkomlig karaktär. Att få fullborda skapelsen och nå perfekt manlighet. Om Adam inte fallit så skulle han blivit fullkomlig människa och uppnått Livets träd, och skapat en trädgård kring Livets träd. Detta skulle blivit himmelriket på jorden. Men Adam föll och Gud drev ut mannen och satte keruberna öster om Edens lustgård jämte det ljungande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd. (1 Mos 3:24). Därför blev skapelsens syfte inte uppfyllt och Adam blev ett falskt livets träd (en fallen människa). Vars avkomma också var falska livets träd. Därför måste det komma ett sant livets träd. Där hela mänskligheten kan inympas och återupprätta Livets träd (Edens lustgård) och skapa himmelriket på jorden. Av detta skäl så liknades Jesus med Livets träd i Gamla Testamentet. Ordspr. 13:12. Och även Herrens återkomst I Nya testamentet (Upp. 22:14). Nu kan vi förstå att Guds syfte med frälsning är att återupprätta det Livets träd som förlorades i Edens lustgård (1 Mos 2:9), till det Livets träd som omtalas i Upp. 22:14.

I Paradiset skapade Gud Adam och han skapade också Eva som hans hustru. Om vi nu har livets träd som symbol för en fullkomlig man, borde det inte finnas ett annat träd som symboliserar en fullkomlig kvinna (Eva) ? Kunskapens träd på gott och ont är just detta träd. I Bibeln så kallas Jesus för vinstocken (Joh 15:5) eller olivträdet (Rom 11:17). På samma sätt liknas den fullkomlige Adam och Eva med två olika träd.

Gud har på detta sätt gett människan en ledtråd till hemligheten med syndafallet. I Edens lustgård var Livets träd och Kunskapens träd inte verkliga träd utan symboler för de två viktigaste varelserna. Adam och Eva var ju kärnan i skapelsens ideal. Guds hela syfte med skapelsen skall fullbordas genom människan. Nu förstår vi att Kunskapens träd måste symbolisera Eva. För att ytterligare klargöra och visa att detta är sant, låt oss undersöka den verkliga karaktären hos ormen, omtalad i tredje kapitlet 1 Mosebok.

Det står skrivet att ormen frestade Eva och fick henne att synda (1 Mos. 3:4-7). Denna orm kunde samtala med människan och kände också till Guds förbud att inte äta av frukten på Kunskapens träd. Alltså måste ormen ha varit en andlig varelse i deras närhet. Upp 12:9 säger, “Och han, den store draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och satan, han som förför hela världen...”. Detta visar att ormen kallas satan och att denna “orm från urtiden” är den som frestade Eva. Bibeln säger vidare att ormen kastades ner från himmeln. Alltså var han en andlig varelse.

För att förstå vem ormen var så måste vi veta vem satan är. Därför måste vi avgöra vem denne andlige varelse var som blev nedkastad från himmeln. Denna orm som blev nerkastad från himmeln måste ursprungligen ha varit skapad som en god varelse vars mål var fullkomlighet. Det fanns ju ingen i Edens lustgård som inte var skapad av Gud. Dessutom så kunde ju ingen fullkomlig varelse falla och begå synd.

En del spekulerar i att denna andliga varelse, “Ormen”, fanns före skapelsen som en ond motpol till Gud. Men förutom den fallna människan, så existerar inget på jorden som är en motsats till Guds syfte med skapelsen. Så det är helt otroligt att någon ond varelse redan skulle ha existerat som Guds motståndare.

Om det ursprungligen funnits två herrar i universum, så hade deras motsatta mål kolliderat och universum hade då aldrig skapats. Därför var denna andliga varelse först skapad för godhet men föll senare och blev satan. Denna varelse kunde tala med människan, han kände Guds vilja och han kunde även fresta människan. Och denna varelse kunde efter att han fallit och blivit satan, dominera människans tanke och ande, oberoende av tid och plats. Och få människan att leva ett liv i ondska i tusentals år.

Motivet och syndafallets förlopp.

Vilket motiv fick de första människorna och ängeln att falla ?

Innan Gud skapade världen, så skapade Han änglarna som sina tjänare (Hebr 1:14). Medan människan skapades som Hans barn med rätten att härska över skapelsen, inklusive änglarna. Men eftersom människan föll, så blev hon alltigenom svekfull och korrumperad (Jer 17:9) och avundas till och med änglarna.

Ändå står det skrivet i 1 Kor 6:3 att människan skall döma änglar.

Av detta skäl kan vi förstå att en fullkomlig människa uppnår en högre position än änglarna. Som Jesus själv uttryckte det "vet ni inte att även ni skall döma änglarna". Eftersom Lucifer var kunskapens ängel och en av de tre högsta ärkeänglarna, så uppstod en stolthet i den ännu ofullkomlige Lucifer gentemot den unge Adam som hade mindre kunskap, men växte mot fullkomlighet.

Och andligt känsliga människor har många gånger beskrivit änglar som omger goda andliga människor och helgon. Detta visar att människan skapades för att stå högre och vara mer värdefull än änglarna. I Jesaja 14:12 ser vi att Lucifer (“Morgonstjärnan”) hade positionen som ärkeängel. Han var centrum för Guds kärlek. Den genom vilken Gud gav sin kärlek till hela änglavärlden. Men efter att Gud skapat Adam och Eva, som skulle bli Hans egna barn, så älskade Gud dom mer än ärkeängeln som ju skulle vara människans tjänare. I själva verket så älskade Gud fortfarande Lucifer lika mycket som tidigare. Men Lucifer såg att Guds kärlek var större till Adam och Eva, så han trodde han fick allt mindre kärlek av Gud. På grund av detta, så försökte Lucifer att komma närmare Adam och Eva för att komplettera den kärlek han fick av Gud.

Dessutom kände Lucifer stark avundsjuka mot Adam som skulle uppnå en högre position än han själv.

Eftersom Guds kärlek är källan till liv och idealet för allt skapat. Så verkade Eva, som växte i Guds kärleks överflöd, att vara otroligt vacker i Lucifers ögon. Därför drogs Lucifer mot Eva. Dom kände kärlekens impuls och syndade. Den synd som nu skedde kallas det andliga fallet.

Resultatet av människans fall.

Vad blev resultatet av Adam och Evas andliga och fysiska fall ? Låt oss jämföra med vad som skulle skett om de inte fallit.

Om Adam och Eva inte fallit, så hade de förverkligat Guds vertikala kärlek och genom att bli man och hustru förverkligat Guds horisontella kärlek genom att föda syndfria barn. De hade uppfyllt de fyra positionernas grundval under Guds direkta herravälde.

Men Adam och Eva föll, genom oprincipiell kärlek med ärkeängeln, medan de fortfarande växte mot fullkomlighet. Gud som är skapare av principerna blev utesluten och istället skapades de fyra positionernas grundval centrerat på satan som falsk herre.

Detta är skälet till att Bibeln talar om den fallna mänskligheten som satans barn (Joh 8:44), och att satan är “denna världens härskare” (Joh 12:31). Men även satan som sägs vara denna världens herre, kan inte utföra sina onda gärningar utan ett objekt för ömsesidigt givande tagande. Därför använder satan både onda människor i andliga världen, och onda människor i denna världen, för att kunna utöva sin ondska oberoende av tid och rum. Detta är vad som sägs i Luk 22:3, “satan for in i Judas”.

Om bara Adam och Eva uppnått de fyra positionerna centrerat på Gud, så skulle de blivit godhetens barn och skapat en värld av kärlek. Men istället skapade de fyra positionerna centrerat på satan genom sin kärlek, som från början var syftad mot godhet, och skapade därmed en ond värld. Därför avgörs inte gott eller ont av resultatet av en handling, utan om dess motivation, riktning och syfte är för Gud eller satan.

Synd.

Synden är att bryta mot den himmelska lagen, vilket sker när en människa skapar en bas för satan, och därmed sätter ett villkor för givande och tagande med honom.

Synden kan delas upp i 4 delar.

1.

Den första är den ursprungliga synden. Denna synd har sitt ursprung i det andliga och fysiska fallet hos våra första förfäder.

Den är nedärvd i vår släktlinje och är roten till all annan synd.

2.

Den andra är arvssynd. Detta är den synd som vi ärver från våra förfäder på grund av deras ej gottgjorda synder.

Det står i de tio budorden att"...din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig..." 2 Mos20:5

3.

Den tredje är kollektiv synd. Detta är den synd som en person är ansvarig för som medlem av en grupp, även om han varken utförde synden själv, eller ärvde den från sina förfäder.

Ett exempel på denna synd är Jesus korsfästelse.

Även om det bara var översteprästerna och vissa skriftlärde som sände Jesus till korsfästelsen, så fick judarna och mänskligheten som helhet tillsammans axla ansvaret för denna synd.

Som en konsekvens av detta så har judarna kastats i en position att få utstå oerhört lidande, och mänskligheten som helhet har måst vandra en väg av prövningar, tills Kristi Återkomst.

4.

Den fjärde är individuell synd, som en person själv utför.

Den ursprungliga synden kan ses som roten till alla synder, arvssynden som stammen, kollektiv synd som grenarna, och individuell synd som löven på syndens träd.

All synd har sina rötter i den ursprungliga synden.

Utan att ta bort den ursprungliga synden, så är det omöjligt att fullständigt befria sig från dom andra synderna.

Men ingen människa kan gräva upp denna rot, djupt begraven i människans historia. Endast Kristus, som kommer som den nya roten och mänsklighetens Sanna Föräldrar, kan nå den och gräva upp den helt.

Syftet med Guds skapelse är att se människan fullkomlig i godhet och levande i himmelriket på jorden och i den andliga världen, och därigenom ge glädje till Gud. Men genom människans fall så lider människan (Guds objekt) både på jorden och i andliga världen. Och syftet med skapelsen förblev ouppfyllt. Har då Gud givit upp sitt mål med skapelsen ? Nej, det har han inte.

Som Jesaja 46:11 säger, “Vad jag har talat, det låter jag också uträtta. Vad jag har bestämt, det sätter jag också i verket. “Gud kommer absolut att nå sitt mål. Kärlekens Gud kunde inte överge människan, Hans barn, under sådana förhållanden. Istället har Gud ihärdigt fortsatt sitt frälsningsarbete.

Vad är frälsning ? Frälsning är detsamma som återupprättelse. Att rädda en sjuk man, är att återställa honom frisk. Att rädda en som drunknar är att rädda honom och återställa honom till tillståndet före olyckan. På samma sätt betyder Guds frälsning av människan, att återställa den fallna syndfulla människan till sitt ursprungliga tillstånd av godhet. Där syftet med skapelsen blir uppfyllt.

Guds mål med frälsningen är att skapa en fullkomlig individ så som Han från början planerat. Och en ideal familj baserad på denna individ, för att sedan skapa ett idealt samhälle, nation och värld. Allt centrerat på denna ideala familj. Förhållandet mellan en fullkomlig människa och Gud kan liknas vid förhållandet mellan tanke och kropp. Kroppen innesluter tanken och kroppen rör sig dit tanken för den. Gud finns innesluten i tanken hos en fullkomlig människa och han blir ett tempel för Gud. Alla tankar, rörelser och liv sker centrerat på Gud. På detta sätt når en fullkomlig människa total harmoni med Gud. Precis som vår kropp når harmoni med vårt sinne och våra tankar. Som 1 Kor 3:16 säger, “Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er ? Och Joh 14:20 “Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er.”

Så om Adam och Eva blivit fullkomliga i Eden, hade de då verkligen behövt bön, ett religiöst liv eller en frälsare ? Varför skulle bön behövas för den som lever och talar med Gud dag och natt ? Religiöst liv är ett ständigt sökande efter Gud hos fallna människor. En fullkomlig människa som lever sitt dagliga liv som Guds tempel behöver inga ritualer. Därför skulle inga kyrkor funnits. Heller inga Biblar, inga predikningar eller väckelsemöten om inte människan fallit. Som varelser av kärlek, skulle det normala livet hos Edens invånare varit en inbjudan till Gud att leva med dem. På samma sätt som den som inte drunknar, inte behöver någon räddare. Så behöver en fullkomlig människa utan synd ingen frälsare.

Om människan uppfyllt Guds andra välsignelse dvs. skapat en ideal familj. Hur skulle denna familj då sett ut ? Om Adam och Eva skapat en familj av godhet, kärlek och förökat sig med barn av kärlek. Så skulle detta blivit en syndfri ras, samhälle och nation. Med start från denna familj så skulle vi fått ett idealt samhälle. Bestående av en enad världsfamilj, med ett par Sanna föräldrar som människans förfäder och oändliga generationer av syndfria ättlingar som växer i välstånd. Guds frälsningsplan är att skapa sådana himmelska individer som har uppfyllt denna andra välsignelse och därmed nått himmelriket.

För att nå detta mål så sände Gud sin ende son, Jesus Kristus, som denna världens frälsare. Därför måste Messias stå som en fullkomlig människa inför Gud och därefter etablera en fullkomlig familj där Guds kärlek kan leva. Och därefter etablera en ideal nation och värld som skall bli det ursprungligen planerade himmelriket på jorden. Det är för detta som Messias kommer.

Jesu kors.

Gud älskade verkligen sitt utvalda folk, israeliterna, som ju var förberedda att ta emot Messias. Han profeterade många gånger att Messias skulle komma och varnade till och med att stunden var nära. Gud hade till och med en förlöpare, Johannes Döparen, för att vittna om Messias. Så Israels folk väntade och längtade passionerat efter den utlovade Messias.

Tragiskt nog så misslyckades det väl förberedda folket att känna igen Messias då han kom. Guds son gjorde allt för att övertyga folket om vem han verkligen var. Men han blev missförstådd och stämplad som hädare (han utgav ju sig för att vara Guds son) och slutligen korsfäst. Till och med de hedniska härskarna på den tiden visste ju att Jesus var oskyldig. Ändå så var de som dömde honom skyldig ironiskt nog hans eget folk och de judiska ledarna, som Gud själv hade fostrat och förberett under så lång tid. Faktum är att de var ivriga att bli av med Jesus och sända honom till korset. Varför ?

Kristna har av tradition trott att Jesu död på korset var förutbestämt och en del av Guds ursprungliga vilja. Nej! Det var ett ångerfullt misstag att korsfästa Jesus. Att korsfästa honom blev konsekvensen av det israeliska folkets okunnighet om Guds vilja. Guds vilja var tydligt att det utvalda folket skulle tro på och acceptera Jesus (Joh 6:29) och mottaga frälsning. Israels folk visste inte vem denne Jesus från Nasaret var, för även då han hängde döende på korset så hånade de honom genom att ropa, vi tror på dig som frälsare bara om du kommer ner från korset. Även Bibeln pekar på detta, “Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.” (Joh 1:11). Och aposteln Paulus vittnade att “Den (härligheten) kände ingen av denna världens makter till - om de hade känt till den, så skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.” (1 Kor 2:8)

Dagens kristna vet inte vad som verkligen hände på Jesu tid. Om det var Guds enda vilja att korsfästa sin son. Varför förberedde Han då så noggrant ett utvalt folk, under så lång tid ? Var det inte uttryckligen för att skydda sin son mot de otrognas gärningar ?

Jesus bad i sin sista bön i Getsemane “Min själ är bedrövad ända till döds...Fader låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt.” (Matt 26:38-39). Jesus uttalade denna bön, inte en gång utan tre gånger. De flesta kristna tolkar detta så att även om hans mission var att dö på korset, så bad Jesus sin bön i rädsla och mänsklig svaghet. Men kunde Jesus Kristus, mänsklighetens räddare, verkligen be en bön av svaghet ?

Varken den första kristna martyren, Stefan, eller någon av de många martyrer som följde bad någonsin av sådan fruktan och svaghet. Sa de, “låt denna bägare gå förbi mig”, innan de dog ? Hur kan vi påstå att Jesus var svagare än dessa martyrer ? Särskilt om det var hans plikt och mission att dö på korset. Varför bad då Jesus på detta sätt ?

Jesu bön i Getsemane var inte en självisk bön eller bön av rädsla för att dö. Om korsfästelsen var den enda vägen för Jesus att rädda mänskligheten, så skulle han gladeligen givit sitt liv på korset flera hundra gånger.

Jesus var bekymrad över sin mission här på jorden, att återställa Guds syfte med skapelsen. Hans hjärta var så bekymrat för han visste hur Gud skulle sörja om han inte kunde fullgöra sin mission. Och mänsklighetens slutliga frälsning skulle uppskjutas tusentals år. Jesus förutsåg också att hans lärjungar och hans andra efterföljare, de kristna, skulle möta fruktansvärd förföljelse, och även behöva dö som han skulle göra på korset. Han var också förkrossad över den oroliga framtid som skulle komma över israeliterna, som hade förkastat honom.

Därför bad Jesus i Getsemane, en sista desperat bön till Gud. “Även under dessa svåra förhållanden, låt mig få stanna på jorden så att jag kan fortsätta min mission och förändra människors hjärtan till att acceptera mig.”

Om döden på korset var Guds förutbestämda vilja, varför sa då Jesus till Judas Iskariot, som förådde honom, “...ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” (Matt 26:24)

Vidare hur kan vi förklara Jesu utrop på korset, “Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig ?” (Matt 27:46).

Om korsfästelsen verkligen var Guds vilja, varför kände han då inte glädje på korset, när han så framgångsrikt fullbordat sin mission ?

Den begränsade frälsningen genom korset och syftet med Herrens återkomst.

Jesu död på korset var inte den ursprungliga missionen för Jesus, Guds son.

Istället blev det Guds smärtsamma alternativ. Orsakat av den bristande tron hos Israels folk. Vad skulle hänt om allt Israels folk trott på Jesus och välkomnat, älskat och förenat sig med honom ? Mycket troligt hade då frälsningen fullbordats. Med andra ord, syftet med skapelsen hade uppfyllts och därmed hade också himmelriket på jorden skapats. Guds värld hade bokstavligen förverkligats - den värld där alla folk skulle tro på och följa Guds son. Israels folk hade blivit kärnan i himlens härlighet. Den judiska och kristna världen skulle aldrig blivit splittrad. Dessutom eftersom då Messias skulle fullbordat sin mission, så skulle inget skäl finnas för hans återkomst.

Genom att förstå frågan på detta sätt, så kan vi se att Jesu korsfästelse endast var en andra väg till frälsning. Och den medförde därmed bara andlig frälsning. Eftersom Jesus blev misstrodd och förkastad av folket, så fick Gud offra sin ende son som lösen åt satan. På detta sätt gjorde satan anspråk på Jesu kropp. Det är därför som Jesu blod på korset blev priset för mänsklighetens förlossning. Från denna tidpunkt kunde Gud låta Jesus återuppstå och öppna en väg till andlig frälsning befriad från satan. På detta sätt blev Guds seger inte korsfästelsen utan Jesu uppståndelse. Som ett resultat är människans fysiska kropp öppen för satanisk invasion. Även om den var avsedd att bli räddad genom att leva på Jesu sätt. Endast människans ande kan uppnå frälsning genom att tro på härlighetens herre och hans uppståndelse. Alltså finns det bara andlig frälsning att få.

Även efter Jesu besök på jorden, så fortsätter världen att lida under satan. Och överallt sitter synden obarmhärtigt kvar i människans kropp. Aposteln Paulus jämrade sig, “Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp ? ...Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.” (Rom 7:24-25).

Som helgon var Paulus hängiven och total i sin kärlek till Herren. Men hans kropp fortsatte att vara nedtyngd av synd. Denna bekännelse är inte begränsad bara till Paulus, utan gäller alla levande människor. Det är därför Bibeln lär oss att “be ständigt” (2 Tess 5:17), för att hindra att satan invaderar oss. Också 1 Joh 1:10 säger, “Om vi säger att vi inte syndat, gör vi honom till lögnare...”. Detta visar klart att människan fortfarande är under syndens band. Det finns ingen vars ursprungliga synd blivit borttagen.

Därför måste Herren komma till jorden igen, för att fullständigt ta bort våra synder och skapa himmelriket på jorden. Detta är Guds syfte med skapelsen.

Två olika profetior om korset.

Om nu Jesu korsfästelse inte var Guds vilja. Varför finns det då profetior om Jesu lidande på korset (Jes. 53) ? Då måste vi påminna oss om de profetior där Messias kommer som Guds son, Konungars konung, och skall skapa himmelriket på jorden. Dessa profetior står i Jes. 9,11 och 60 i Gamla Test., och i Luk 1:31-33 i Nya Test. Men varför gav Gud två motsatta profetior angående Jesu mission på jorden?

När Gud skapade människan, så skapades hon för att kunna nå fullkomlighet endast genom att uppfylla sitt ansvar. Alltså hade människan två valmöjligheter, att uppfylla sitt ansvar enligt Guds vilja eller inte uppfylla och därmed förkasta Gud. Nu förstår vi det oundvikliga i att Gud gav två profetior, en för varje valmöjlighet.

Det var Guds ansvar att sända Messias. Men människans ansvar att tro på denne Messias. Olyckligtvis, så misslyckades det judiska folket i att uppfylla sitt ansvar. Genom att förkasta Jesus så uppfyllde dom inte Guds första profetia om Messias, i Jes. 60 och Luk 1:31-33. Utan istället uppfyllde dom profetian om den lidande Messias i Jes. 53.

Messias och Elias.

Nu är det ytterligare en fråga som vi måste få svar på om Jesu korsfästelse.

Gud hade upprepade gånger profeterat för sitt utvalda folk om att Messias skulle komma. Och folket själva längtade och prisade löftet om Messias. Hur kunde då Gud sända Messias på ett sätt så att folket inte kände igen honom ? Var det Guds vilja att de inte skulle känna igen och ta emot Messias ? Eller visade Gud klart hur han skulle komma, och ändå förkastade folket honom?

Låt oss först undersöka profetian om Elias återkomst.

I Malaki, den sista boken i Gamla Test. står det, “Se, jag skall sända till er profeten Elia, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder ...” (Mal 4:5-6). Den stora och fruktansvärda dagen är när Herren kommer. Och denna profetia visar att innan Messias kan komma, så lovar Gud att sända Elia. Detta därför att Gamla Test. förutsäger inte klart när Messias skulle komma. Men däremot att Elia först skall återkomma.

Trenden hos den judiska tron.

Det var under dessa förhållanden som Jesus kom. Utropande sig själv som Messias.

Han sa till det judiska folket att han var Guds son. Det folk som bara trodde han var en vanlig man från Nasaret. Dom hade ju ändå inte hört eller sett Elias återkomst. Så dom frågade, “hur skulle det vara möjligt att Jesus från Nasaret är Guds son.”

När Jesu lärjungar gick ut bland Israels folk och vittnade om Jesus frågade folket, “Om er mästare är Messias, var är då Elias som skulle komma först ?” Lärjungarna vände då åter till Jesus och ställde samma fråga, “vad menar de skriftlärde med att Elias först måste komma ?” Jesus svarade, “Visst skall Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes Döparen.” (Matt 17:10-13).

Jesu förstod hur viktig denna fråga var för de skriftlärde och antydde därför att Johannes Döparen var denne Elias som kommit tillbaka. Jesu lärjungar kunde tro detta. Men de flesta av folket ville inte tro detta. Johannes Döparen hade ju inte kommit direkt från himlen och han förnekade ju själv att han var Elias (Joh 1:21). Jesus visste om att folket hade svårt att tro på detta. Så han sa “Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma...” (Matt 11:14).

Jesus sa alltså att Johannes var den Elias som folket väntade. Men Johannes själv förnekade detta. Så vem skulle folket tro ? Det berodde naturligtvis på hur folket bedömde dessa två Jesus och Johannes.

Hur uppträdde Jesus inför folket ? Jesus var bara känd som sonen till en ödmjuk timmerman. Och han hade inte ens gått i någon skola. Trots detta så utropade han sig som “...herre över sabbaten.” (Matt 12:8). Han värderade sig högre än Lagen (Matt 5:17) och umgicks med skatteindrivare och syndare och till och med åt och drack med dem (Matt 11:19). Han jämställde sig själv med Gud (Joh 14:9) och sa att folket måste älska honom mer än allt annat (Matt 10:37). Därför sa de judiska ledarna till och med att han var besatt av Beelsebul, demonernas furste (Matt 12:24).

Å andra sidan, hur var Johannes Döparen i folkets ögon ? Han var son till en aktad familj och folket kände honom ända sedan hans befruktning och födelse. När han blev äldre så levde han på insekter och honung i öknen. Så i folkets ögon levde han ett perfekt liv i tro. I själva verket så upphöjdes Johannes så högt att många frågade honom om han inte var Messias (Luk 3:15, Joh 1:20).

Under dessa förhållanden så trodde folket förstås mer på Johannes Döparen, som sa att han inte var Elias, än på Jesus som sa att Johannes var Elias. Folket bedömde Jesu uttalande som en lögn, som Jesu sa bara för att göra Jesu egna anspråk mer trovärdiga.

Men varför sa då Jesus att Johannes Döparen var Elias ? Som Luk 1:17 säger, så kom Johannes Döparen med samma mission som Elias. Israels folk som bokstavligen trodde på Gamla Testamentet, trodde att den verklige Elias skulle komma på himmelns skyar. Men istället så sände ju Gud Johannes att uppfylla Elias mission.

Johannes sa själv att han kom för att “...Göra vägen rak för Herren” (Joh 1:23), och “jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler.” (Matt 3:11). Med en så unik och viktig mission, så borde Johannes själv förstått att han var Elias.

Johannes Döparens mission.

Flera av översteprästerna och folket som respekterade Johannes Döparen trodde att han kunde vara Messias. Så om bara Johannes förkunnat att han var Elias och vittnat om Jesus som Messias. Så skulle allt folket kunnat känna igen och ta emot Jesus och därmed frälsningen. Då skulle Jesu brist på social status och bakgrund vara utan betydelse. Men Johannes var okunnig om Guds vilja och förnekade att han var Elias, och gjorde därmed Jesus till lögnare. Detta var den viktigaste faktorn som förhindrade Israels folk att acceptera Jesus.

I Matt 3:11 säger Johannes att han döper med vatten men den som kommer efter honom - Jesus - skall döpa med helig ande och eld. Därför sa Johannes han var ovärdig att ta av hans sandaler. I Joh 1:33 säger Johannes, “Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig : Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande. Jag har sett det och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.” Så Gud visade Johannes att Jesus var Guds son. Och här börjar också Johannes att uppfylla sin mission att vittna om Jesus Kristus. Men vad gjorde han sedan. Han misslyckades att fullfölja sin mission att följa och predika om Jesus.

Alla människor måste, efter att de mött Messias, tro på och tjäna honom hela livet. Speciellt Johannes Döparen som kom med missionen att vara Messias förelöpare. Därför skulle Johannes Döparen ha tjänat Jesus av all sin kraft, som hans lärjunge.

Även Johannes far fick veta om sin sons mission då han föddes : “Och du, mitt barn skall kallas den högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder ...” (Luk 1:76-77). Ändå kan vi inte finna någon händelse i Bibeln där Johannes direkt tjänade Jesus.

Jesus tillrättavisar Johannes.

Efter det han valt att gå sin egen väg, att inte tjäna Jesus så som Gud ville, så blev Johannes tvivlande om Jesus verkligen var Messias. Han sände sina lärjungar till Jesus för att fråga, “Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan ?” (Matt 11:3). Detta visar tydligt att Johannes inte trodde på Jesus och misslyckades att följa honom.

Jesus blev uppbragd av en sådan fråga, och svarade ganska fördömande, “Salig är den som inte kommer på fall för min skull.” (Matt 11:6). Trots Israels stora respekt för Johannes, så hade han redan svikit sin mission inför Jesus. Jesus sa också, “Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes Döparen, men den minste i himmelriket är större än han.” (Matt 11:11). Om någon var den störste född av kvinna, så skulle han självklart vara lika stor i himmelriket. Hur kunde då Johannes Döparen som föddes som den störste i historien vara mindre än den minste i himmelriket ?

Gud sände Johannes Döparen som den störste bland profeter, för att han skulle vittna till allt folk om Messias, och tjäna honom. Men han misslyckades fullständigt att uppfylla sitt ansvar.

Matt 11:12 förklarar också detta: “Sedan Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld.” Om bara Johannes hade tjänat Jesus väl och uppfyllt sitt ansvar, så skulle han blivit Jesu huvudlärjunge. Men eftersom han svek så blev Petrus, den mest aktive av Jesu lärjungar, ledare för de tolv.

För att förbereda Israels folk att tro på Jesus så gav Gud många vittnesbörd till Johannes föräldrar, Zackarias och Elisabet, båda högt respekterade av folket. Om folket såg att avelsen och Johannes Döparens födelse var Guds verk. (Luk 1) Säkert så fick Johannes veta mycket av sina föräldrar om hans släktskap med Jesus.

Trots all denna förberedelse så misslyckades Johannes på grund av bristande tro och okunskap. Hans personliga misstro blev inte bara hans eget fall, utan ledde till hela folkets misstro mot Jesus, och till slut till hans korsfästelse.

Låt oss nu se på fullbordandet av den mänskliga historien. Vid tiden slut, kommer då himmel och jord att brinna upp, sol och måne förlora sitt ljus ochstjärnorna falla från himmeln. Så som det står i Bibeln ? Kommer de döda att resa sig ur sina gravar och alla levande att upplyftas för att möta Jesus på himmelns skyar.

Eller är detta, som så många andra ställen i Bibeln, liknelser och symboler.

Låt oss undersöka dessa profetior om de yttersta dagarna, i skenet av vad vi vet om Guds syfte med skapelsen, syndafallet och Guds plan för att återupprätta denna fallna värld.

Om Adam och Eva blivit fullkomliga genom att följa Guds bud, så skulle de blivit ursprunget till en ideal familj och producerat syndfria barn. Centrum för deras tankar och gärningar hade blivit Gud och de hade skapat himmelriket på jorden, där enbart Gud allena hade härskat i kärlek. Om detta hade hänt, så hade deras personliga och familjs historia och därpå följande världshistoria varit en historia av godhet. Gud har alltid sökt denna godhetens historia.

Men eftersom de första människorna föll, så började synden och de formade en familj som inte Gud avsett och så kom satan att styra människan och världen. Denna värld blev då helvetet på jorden, fylld av synd och lidande. Varje enskild och familj upp till världen själv har skapat en historia fylld av motsättningar och synd.

Den mänskliga historia som Gud önskat var en historia av godhet, men tvärtom så började en historia motsatt hans önskan. Kommer då Gud att överge världen som den är ? Nej. Gud vill uppnå den värld Han ursprungligen planerat, genom hans frälsnings försyn. Därför kallar vi övergångsperioden från den syndfulla världen under satan till den ursprungliga världen under Guds makt, för världens ände eller de yttersta dagarna. Dessa yttersta dagar är en tid av förändring från det fallna helvetet på jorden till himmelriket på jorden, där skapelsens syfte fullbordas. Därför är de yttersta dagarna inte bara en tid av fruktan då katastrofer inträffar, utan också en glädjens tid, som varje människas ursprungliga sinne har väntat på ända sedan den mänskliga historiens begynnelse.

Med andra ord, slutet på denna syndfulla värld är också en hoppfull tid när en ny god värld startar. Eftersom Gud inte bara kan överge denna onda värld och börja en ny himmelsk god värld. Så måste en tid av dom och förstörelse av syndfulla ting följa de yttersta dagarna.

Gud har arbetat med så smärtfyllt och ivrigt hjärta för att återupprätta världen till godhet. Så Gud har alltid hoppats att människan framgångsrikt skall uppfylla Hans vilja i de yttersta dagarna. Men tyvärr så har människan svikit sitt ansvar upprepade gånger och därför står det i Bibeln att de yttersta dagarna skulle inträffat redan på Noas tid och Jesu tid. Och de skall inträffa vid Messias återkomst.

På Noas tid, sa Gud “Jag har beslutat att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de utöva, se jag vill fördärva dem tillika med jorden.” (1 Mos 6:13). Detta visar tydligt att de var de yttersta dagarna.

Jesu tid var också de yttersta dagarna av samma skäl. Jesus sa han hade kommit för att döma och förgöra den syndfulla världen och bygga en värld på skapelsens ideal (Matt 5:48, Joh 5:22).

Vid Messias återkomst kommer också de yttersta dagarna. Ty Lukas 17:26 säger, “Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar.”

Alla de tecken och fenomen som sker i den yttersta tiden kan förklaras om vi förstår Guds vilja för händelserna i de yttersta dagarna. Som vi förklarat tidigare så kan inte Guds ideala värld skapas utan att återupprätta den syndfulla världen. Därför startar Gud händelserna under de yttersta dagarna. Av detta skäl kan han inte förinta jorden bokstavligt. Eftersom det är människan som måste återupprättas, inte naturen.

Vad är då betydelsen av att himmel och jord skall upplösas i eld (2 Petr 3:12) och skapelsen av en ny jord (Upp 21:1) ? Detta verkar ju vara i konflikt med Pred. 1:4 “Släkte går, och släkte kommer, och jorden står evinnerligen kvar.” Därför måste det betyda att Gud skall förgöra den syndfulla makten och börja en god värld som etablerar himmelriket på jorden. Gud skulle inte planera Edens lustgård utan att förverkliga den. Därför är det som skall förstöras inte jorden utan synden, döden och satans falska herravälde, som alla finns här på jorden.

De skriftens verser som säger att himlen och jorden skall upplösas i eld (2 Petr 3:12) är inte bokstavligt menade. Annars skulle ju inte syftet med skapelsen kunna förverkligas. På Jesu tid sa man att domen skulle komma genom eld (Mal 4:1), men så skedde ju aldrig bokstavligt. Jakob 3:6 säger “Och tungan är en eld”, i betydelsen att domen genom eld betyder domen genom tungan eller det talade ordet. Med andra ord, domen kommer genom sanningen. Joh 12:48 säger, “Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord, han har mött sin domare: det ord jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.” 2 Tess 2:8, Jes 11:4 och Joh 5:24 talar alla om att dömas genom ordet.

Inte heller de skriftställen som talar om att kristna skall upplyftas för att möta Herren på himmelns skyar (1Tess 4:17), skall tolkas bokstavligen. Eftersom skapelsens syfte skall uppfyllas på jorden och inte i luften. Igenom hela Bibeln symboliserar jorden den fallna onda världen och himlen den heliga värld där godheten härskar. Att lyftas upp på himlens skyar innebär att den fallna världens människor blir återupprättade och fostrade till den ursprungliga heliga standard av godhet som hon föll från. När Herren kommer, skall ondskan avslutas och människan återställas till sin ursprungliga syndfria natur och därmed skall Himmelriket skapas.

Kommer solen och månen att förmörkas och stjärnorna att falla från skyn (Matt 24:29) ? När det enda syftet med de yttersta dagarna är att återställa världen.

Hur kan då skapelsen fullbordas genom dessa katastrofer ?

För att förklara detta låt oss hänvisa till tolkningen av den dröm som Josef hade i 1 Mos 37:9-11. Solen betydde hans fader, månen hans moder och stjärnorna deras barn. I vårt religiösa liv har vi också använt solen och månen för att symbolisera sanningens ljus som skiner över andliga världen och mänsklighetens hjärta. Och stjärnor är människor som tar emot sanningens ljus. När Nya Testamentet kom så överglänste Jesus och den helige andes arbete det Gamla Testamentet. På samma sätt så blir Nya Testamentets mission avslutad i de yttersta dagarna när Kristus återkommer och ger den nya sanningens ord.

Stjärnorna symboliserar de helgon som står under sanningens ljus. Därför är detta en varning till alla helgon att se upp och inte misslyckas att känna igen Herren då han kommer. Luk 18:8 säger, “...Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?” Detta är en förutsägelse av Jesus att i de yttersta dagarna kommer kanske de kristna att misslyckas att tro på Herren.

Sammanfattat, de yttersta dagarna antyder inte fysisk förstörelse utan istället avlägsnande av smärta och otro, och borttagande av det syndfulla styret under satan. Det styre som klart är hindret för att återställa syftet med skapelsen. Och därmed börja en ny start för att återskapa världen. Vi skulle be att Guds arbete i de yttersta dagarna blir framgångsrikt utfört och vi borde förbereda oss att möta Kristus, denna gång med ånger och hopp.

Vi borde inte vara bland de dåraktiga som kommer att dömas bland alla andra synder, utan vi borde istället känna igen och acceptera ljuset av en ny himmel och en ny jord och tjäna vår tillkommande Herre med all vår kraft.

Om vi nu skall acceptera alla Bibelns profetior bokstavligt så måste vi ju tro på möjligheten att vid Herrens återkomst, så skall alla helgons begravda och förmultnade ben återställas till det ursprungliga tillstånd de hade i livet, (1 Tess 4:16, Matt 27:52).

Men kan vi verkligen tro på detta ?

För att kunna svara på denna fråga, låt oss först undersöka den sanna betydelsen av återuppståndelse.

Betydelsen av återuppståndelse.

Ordet återuppstå betyder att komma tillbaks till liv.

Så låt oss förstå meningen med att vara död och att leva.

I Luk 9:60 läser vi att Jesus svarade en lärjunge som först ville gå och begrava sin far, “Låt de döda begrava sina döda”. I dessa Jesu ord finner vi två olika betydelser av liv och död. Den första betydelsen gäller människans fysiska död. Den andra gäller de som fysiskt lever men är andligt döda. Varför antydde Jesus att dessa levande människor var “döda” ? Det var därför att trots att de fysiskt levde, så var de fortfarande döda i sin kunskap om Gud, källan till liv. De hade förlorat syftet med livet. De var under satans makt.

Upp 3:1 säger, “det heter om dig att du lever, men du är död...”. Detta uttrycker klart att alla människor under satans herravälde är döda. På detta sätt betyder liv och död om man uppnått det tillstånd av liv som Gud hade åsyftat, inom ramen för Guds herravälde. Därför läser vi i Joh 11:25, “...Den som tror på mig skall leva om han än dör.” Den som tror på Jesus och lever i Guds herravälde, han lever oavsett om han är på jorden eller i den andliga världen, med eller utan sin fysiska kropp.

Av de två sorters död vi talat om, låt oss undersöka vilken död som syndafallet förde med sig. Eftersom återuppståndelse endast har blivit nödvändigt på grund av att fallet ledde till döden. Som tydligt är från kapitlet om skapelsens princip så finns det ingen fysisk varelse skapad att leva för evigt, inklusive människans fysiska kropp, som när den blir gammal skall återvända till jorden. Om människan skapats för evigt liv på jorden, så fanns ju ingen mening med en osynlig andlig värld. Den andliga världen skapades absolut inte efter fallet för att fallna människors andar skall leva där.

Också 1 Mos 2:17 säger att efter det Gud skapat Adam och Eva, så gav han dem budet att inte äta av frukten, ty den dagen skulle de döden dö. Denna död är inte fysisk död, eftersom Adam levde i 930 år efter att de ätit av frukten, enligt Bibeln. Men ändå så dog Adam och Eva i samma ögonblick de bröt mot Guds bud. Att lämna livets herre och hans kärleks rike och falla under satans herravälde betyder döden. Bibeln säger, “...Den som inte älskar är kvar i döden,” (1 Joh 3:14) och “Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv ...” (Rom 6:23). Nu kan vi förstå att den död som syndafallet förde med sig var att avskiljas från Gud och vandra i synd. Låt oss nu dra slutsatsen om betydelsen av återuppståndelse. Om fallet inte medförde fysisk död och förruttnelse, då kan ju inte heller återuppståndelse betyda att de fysiskt döda skall uppstå ur sina gravar. Återuppståndelse måste istället betyda den process att människor som på grund av fallet står under satans makt skall återupprättas till att stå under Guds makt. därför är det skrivet i Joh 5:24, “...den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. han faller inte under domen, utan har övergått från döden till livet.” Detta betyder att övergå från död till liv är att återuppstå. Och att det börjar med tron på Gud och att ta emot Jesu ord. I sken av detta förstår vi att vi inte skall vänta några dramatiska yttre förändringar. Även om skillnaden i tillståndet hos Adam och Eva före och efter fallet var som mellan liv och död, så skedde ändå ingen synlig fysisk förändring hos dom. På samma sätt syns ingen yttre skillnad mellan en som nått evigt liv med hjälp av den helige ande och en tjuv som fortfarande står under dödens makt.

Tron på att de döda skall uppstå fysiskt ur sina gravar kommer från verser som Matt 27:52-53, “... och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes. Och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många.” Men om detta verkligen hänt fysiskt, då skulle ju de första kristna aldrig blivit så förföljda. Även om Israels folk förkastade och korsfäste Jesus, så om de sedan kunnat se en mängd kroppar stiga upp ur sina gravar och höra deras vittnesbörd att Jesus var Messias, hur kunde de då förneka honom ? Och dessutom förfölja Jesu efterföljare, de kristna ?

Dessutom om uppståndelse betyder evigt liv, skulle vi då inte kunna se dessa uppståndna helgon också idag. Till exempel de fyra större och tolv mindre profeterna ur Gamla Testamentet ? Och om detta vore möjligt, så hade väl dessa predikat över hela världen och deras gärningar varit upptecknade i Nya Testamentet. Men det enda som skrivits om deras uppståndelse är just detta avsnitt i Matteusevangeliet.

Om vi förstår den verkliga betydelsen av återuppståndelse så förklarar det allt detta. Eftersom återuppståndelse inte gäller den fysiska kroppen, så kan heller ingen fysisk uppståndelse skett av helgonen i Matteusevangeliet. Istället var det deras andliga kroppar som genom Guds nåd blev återuppståndna för att komma närmare fullkomlighet. Därför var de endast synliga för de som fått den helige ande. Andra människor med endast fysiska ögon kunde inte se dessa andliga varelser.

Återuppståndelse.

Eftersom återuppståndelse betyder de händelser då fallna människor återupprättar sin ursprungliga natur, så betyder återuppståndelse detsamma som återupprättelse. Och eftersom återupprättelse är detsamma som återskapande så betyder återuppståndelse också återskapande. Enligt skapelsens princip så sker återuppståndelsen på följande sätt.

För att först uppfylla syftet med skapelsen så måste människan lyda de bud som Gud gav som människans ansvar. Därför fick människan ordet i Gamla och Nya Testamentet. Och hon skall få hela ordet som utlovat vid Herrens Återkomst. Så löftet om återuppståndelse uppfylls genom att Gud ger ut sanningen och att människan uppfyller sitt ansvar genom att tro på den.

För det andra, så skulle enligt Skapelsens princip den andliga människan växa och bli fullkomlig endast genom den fysiska kroppen. Så återuppståndelsen av den andliga kroppen skall också ske genom det fysiska livet på jorden. Fram till nu trodde man att återuppståndelse var begränsad till den andliga kroppen i den andliga världen. Men detta är helt fel. Historien visar hur Gud gav människan sitt ord, sände sina profeter och genomförde sitt löfte om återuppståndelse, allt här på jorden.

För det tredje, enligt Skapelsen princip så skapades människan för att bli fullkomlig genom att gå igenom de tre tillväxtstegen.

För det fjärde, alltmedan Gud har genomfört sin frälsningsplan på jorden, så har all den tro och lojalitet som Guds tidigare centralfigurer satt, ackumulerats som ett villkor här på jorden. Därför ärver kommande generationer dessa villkor och kan dra fördel av dessa tidigare uppnådda resultat. Med andra ord, de kan dra fördelar av den tidsepok de lever i. Löftet om återuppståndelse utförs således enligt tidsålderns fördelar och uppnådda resultat.

Återuppståndelsen av den fysiska människan.

Med mänskliga ögon så verkar historien bestå av att ersätta en generation med nästa. Men med Guds ögon sett så är historien en outtröttlig strävan att återupprätta den döde Adam till liv, utan tanke på mänskliga generationer.

Om människans förfader Adam inte fallit utan mognat ordentligt igenom tillväxtperioden, så hade han nått fullkomlighet i sin ande som utvecklats i de tre stegen formande, livsande och gudomlig ande. Eftersom människan föll från toppen av tillväxtsteget, så förföll hennes ande, och genom att hon mottog onda element från ärkeängeln så föll hon långt under lägsta nivån på formationssteget. Därför lade Gud en grund, efter fallet där Han kunde ge människan Ordet och därmed börja arbetet med återupprättelsen, som skulle fullbordas i framtiden. Denna period att lägga grunden förlängdes från Adam till Abraham.

På denna grund började Gud utformningssteget i återupprättelsen genom lagen i Gamla Testamentet. Detta utformningssteg varade från Abraham till Jesus. Den tidens folk kunde nå upp till formandens nivå genom att tro på och leva efter Guds ord i Gamla Testamentet.

Genom Jesu korsfästelse så blev återuppståndelsen ouppfylld och den har förlängts till tiden för Herrens Återkomst. Tiden från Jesus till Herrens Återkomst motsvarar tillväxtsteget i återuppståndelsen. Under denna period kunde människan nå upp till nivån hos livsanden, om hon trodde på Guds ord dvs. evangeliet i Nya Testamentet.

Efter Herrens Återkomst, så kommer både kropp och ande att kunna återuppstå. Detta är fullkomlighetssteget i återuppståndelsen. Den återkomne herren är den som kommer med hela sanningen, som uppfyller både Gamla och Nya Testamentet. Denna nya sanning kallas Det Fullbordade Testamentet. Genom dessa ord kan människan på jorden nå fullkomlighet och få en gudomlig ande.

Återuppståndelsen av den andliga människan.

Men hur skall då de som nu lever i den andliga världen och aldrig uppnådde fullkomlighet kunna återuppstå ? Den andliga människan kan varken växa eller återuppstå utan en fysisk kropp. Därför måste de återvända till jorden och uppfylla det ansvar de lämnat ouppfyllt. Genom att samarbeta med människor på jorden och hjälpa dem att uppfylla sin mission. Det är därför Jud 1:14 säger att i de yttersta dagarna skall Herren komma med sina “tusentals heliga”.

På vilket sätt samarbetar en andlig människa med en jordisk för att uppfylla Guds vilja ? När en människa blir objekt för en viss andlig människa så kan den andliga arbeta genom henne. Genom att hälla över henne andlig eld. Ge henne kraften att bota sjuka, ta emot uppenbarelser eller hjälpa andra att få en djup förståelse av sanningen och andra gärningar.

Ett exempel från Bibeln, Matt 17:3 säger att Elias ande visade sig för Jesus. Så det är helt klart att Elias levde i den andliga världen just då. Men Matt. 17:12 säger ju att Johannes Döparen, som levde på jorden, var Elias. Detta måste betyda att Elias sänkte sig till Johannes Döparen och samarbetade med honom för att uppfylla den mission som han lämnat oupfylld på jorden. Sett utifrån sin mission så var Johannes Döparen Elias. På samma sätt var Johannes fysiska kropp en ersättning för Elias.

I Hebr 11:39-40 läser vi, “Ingen av dessa (Gamla Testamentets helgon) som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas (att få gå in i Himmelriket). Gud har förutbestämt något bättre (Himmelriket) åt oss (jordiska människor) och därför skall de (i andliga världen) uppnå fullkomlig heten först tillsammans med oss.

Detta visar att utan samarbete med jordiska människor så kan inte människor i andliga världen bli fullkomliga.

Således kan andliga människor bara återuppstå genom att komma ner till jorden och samarbeta med fysiska människor och uppnå fullkomlighet genom dom.

I denna tid kommer inte bara goda andevarelser utan också jordbundna och onda andar ner. När deras inflytande bidrar till gottgörelsen i den nya försynen (planen) tar de också emot nyttan från denna tidsålder. Därför blir andliga fenomen allt vanligare, särskilt besatthet.

GUDS ARBETE I ÅTERUPPRÄTTELSEN

Vi har tidigare slagit fast att Gud, en varelse med dualistisk karaktär, skapade allting i ett förhållande subjekt-objekt. Dessa subjekt-objekt skall samarbeta i givande-tagande och etablera en harmonisk förening och därmed uppfylla godhetens syfte.

Vi har även visat hur människan svek Gud och gjorde satan till sin falske Herre. Och därmed startade denna onda värld. För att rädda mänskligheten och en sådan fallen värld, så började Gud sitt återupprättelsearbete, att återställa människan och världen till sitt ursprungliga syndfria tillstånd.

Låt oss se hur detta återupprättelsearbete har pågått igenom hela den mänskliga historien.

Består historien endast av de roller som människan spelat ? Det är den mänskliga erfarenheten att hon knappast kan forma sitt eget öde och ännu och ännu mindre mänsklighetens. Därför säger vem som gjorde vad, när och hur, inte hela sanningen om människans historia. Ur Guds synpunkt så är hela historien detsamma som Hans historia att rädda denna världen. Sammanfattat, historien är återupprättelsens historia, som avslöjar allt som Gud har gjort för att nå detta mål.

Eftersom syftet med Guds återupprättelse är att återställa människan och världen till det tillstånd där de har uppfyllt skapelsens syfte, så kan människans historia kallas Guds historia för att återställa skapelsens syfte.

Den fallna människan som ursprunget till gott och ont.

Som vi redan förklarat i kapitlet om människans fall, så föll hon medan hon växte till fullkomlighet och skapelsens ideal. Som ett resultat av detta så har människan fått förmågan att göra både gott och ont. Med andra ord, människan som fortfarande är ofullkomlig har både den ursprungliga godheten given av Gud såväl som den onda naturen som hon ärvde från den fallne ängeln. De onda elementen från den fallna ängeln är den ursprungliga synden.

Förhållandet mellan dessa båda naturer är inte konstant. I den fallna människan så är den onda naturen så väl utvecklad att den lätt visar sig i handling. Å andra sidan så är människans fundament för att vara god, så outvecklat att det hela tiden måste uppmuntras och kräver medveten ansträngning för att visa sig i handling.

Om människan har fullkomnat Guds syfte med skapelsen och själv blivit lika fullkomlig som sin Himmelske Far (Matt 5:48), så kommer automatiskt centrum för hennes tankar, gärningar och liv att vila på Gud. En sådan människa är god och hennes personliga historia är också god. En sådan människa skapar goda familjer, goda nationer och en god värld, och etablerar därmed en godhetens historia.

Detta var Guds ideal. Men genom människans fall så startade ondskans och syndens historia. Trots detta så kommer Gud absolut att återställa världen och dess historia till vad han ursprungligen planerat för skapelsen, som Jes 46:11 visar.

Historien som kampen mellan gott och ont.

Igenom den fallna värld som satan styr, så har Guds ansträngningar att skilja gott från ont fortsatt. Och som ett resultat består det mesta av mänsklig historia av kamp mellan gott och ont. Den fallna människan är förenad med satan i sitt sinne och begår synder genom sin kropp. Trots detta så har hon också kvar sitt ursprungliga sinne skapat av Gud, och det förblir alltid riktad mot Gud.

Däremellan har människan fastnat. Å ena sidan försöker satans onda makt desperat att hänga kvar i människan, medan å andra sidan Guds goda makt försöker vinna människan till sin sida. Så det pågår alltid en dragkamp om människan. Detta är sanningen om den mänskliga historien. Gott och ont är i konflikt i denna världen.

Efter människans fall så talar Bibeln om Kains mord på sin broder Abel. Det första mordet i människans historia. Och alltsedan dess har historien varit en kamp och krig oavsett öst eller väst. Även om kampens omfattning varierat ifrån individer, familjer och samhällen till nationer och grupper av nationer, så har ytterst alla konflikter varit mellan gott och ont. Guds sida och satans sida, huvudkämparna bakom historien.

Vissa tider omfattade striden ägodelar land och folk, vid andra idéer och tro. Men alla är dom bara samma reflektioner av kampen mellan Gud och satan. Gud som är god försöker att återupprätta goda ting för att användas i Hans godhets plan. Medan satan försöker behålla sitt onda herravälde. Denna kamp yttrar sig därför i människans liv och historia.

Vad är drivkraften bakom historien ?

Vad är den verkliga drivkraften i historien ? När vi säger att historien strävar att uppfylla Guds plan. Fortskrider då historien enbart efter Guds plan och med Hans drivkraft ? Om historiens mål är att uppfylla skapelsens syfte, avancerar då konflikterna mellan gott och ont automatiskt mot att förverkliga skapelsens syfte ? Om detta är sant, hur kan vi då förklara alla orättvisor och tragedier i historien. Såsom att ondska finns kvar och att goda människor har offrats ?

I begynnelsen gav Gud människan ett enda bud de skulle hålla tills de uppnått fullkomlighet. Skapelsens syfte skulle förverkligas inte bara genom Guds plan och arbete utan genom att människan uppfyllde sitt relativt lilla ansvar, att följa och lyda Guds bud. Så för att fullborda skapelsen så är människans ansträngning lika nödvändig som Guds.

Men människan kan antingen lyckas eller misslyckas uppfylla detta ansvar mot Gud. När människan lyckas, så avspeglas detta i historien och återupprättelsen går framåt. Men misslyckas människan, så blir Guds plan omintetgjord och satans vilja avspeglas då istället i historien. Så människan kan uppfylla eller svika sitt ansvar. Anledningen att den mänskliga historien inte verkar vara annat än en ständig upprepning av syndiga gärningar, där möjligheten för en ideal värld verkar så avlägsen, är inte för att Gud inte är allsmäktig, utan därför att så få människor uppfyllde sin del av ansvaret att uppfylla Guds vilja.

Gud är absolut evig och allsmäktig. Därför är även Hans syfte med skapelsen eller återupprättelsen absolut. Guds vilja med återupprättelsen skall absolut uppfyllas som det står i Jes. 46:11. Även om en människa sviker sitt ansvar, så återupprättar Gud efter en viss tid samma grund och förutsättningar, och väljer därefter någon annan att utföra samma mission. Det är därför vi ser samma situationer och händelser upprepas under Guds arbetes långa historia, även över perioder på två till fyra tusen år. Vi kallar denna upprepning för Återkommande Tidsparalleller.

Messias och den mänskliga historien.

I Guds plan så måste Gud först återupprätta en sann fullkomlig människa och genom honom återupprätta en familj, ett samhälle, en nation och en värld som blir Guds ideala skapelse. Gud sänder Messias till världen som en modell för en sann människa. Därför är Messias verkligen historiens mest värdefulla frukt. Så Gud kan inte sända Messias utan förberedelser. På grund av fallet, så har människan tjänat en falsk herre. Och om Messias kom utan förberedelser skulle denna onda värld snart ha dödat honom. Gud utväljer först ett par individer från den onda världen som kan ära och lyda honom. Och genom dessa skapar han familjer och nationer separerade från satans sida så att de kan tjäna som ett trons fundament, på vilket Messias kan anlända.

Gud utvalde Abraham och Jakobs familjer. Och fostrade Israels folk för att förbereda detta folk att ta emot Messias. Gud arbetade på samma sätt med de kristna (2:a Israel) de senaste 2000 åren, för att förbereda Kristi Återkomst. Så Israels historia före Jesus och den kristna historien efter Jesus innehåller huvudströmmen av mänsklig historia.

Central och perifer historia i återupprättelsen.

Guds vilja är att återupprätta hela mänskligheten. Men först arbetar Gud med ett centralt lands historia. Och låter andra länder stödja denna för att senare insmälta dessa i hela frälsningen.

Utifrån denna frälsningsplan så spelar också religionernas historia en central roll. Eftersom de skall upplysa människans själ och ande att uppfylla målen för mänsklighetens återupprättelse. Andra områden som politik, ekonomi, vetenskap och kultur skall förbättra människans levnadsförhållanden. Och därför kan deras historia kallas bidragande.

Genom att studera historien på detta sätt så kan vi börja förstå betydelsen och värdet av händelserna hos det judiska folket i Gamla Testamentet. Det är inte bara en stam eller en nations historia. Utan den centrala historien genom vilken Gud kan utföra sitt frälsningsarbete.

Det judiska folkets historia centrerat på judendomen tillsammans med västerlandets historia centrerat på kristendomen, är det klaraste beviset på Guds plan. Och faktiskt så kan vi härleda en riktig formel som kan användas på all historia. Med denna formel kan vi förutse framtida historiska utvecklingar.

Principen för återupprättelse.

Efter vilka principer genomför Gud sin återupprättelseplan ?

Efter att ha fallit från toppen av tillväxtsteget, så har människan varit under satans herravälde. Innan Gud kan återupprätta en sådan människa, så måste Gud separera henne från satan. För att helt fullständigt separera henne från satan, så måste en människa befria sig från ursprunglig synd. Men ursprunglig synd kan bara tas bort genom att pånyttfödas genom Messias, som kommer som sann förälder. Därför måste en fallen människa gå igenom en separation från satan, återvända till toppen av tillväxtsteget, innan hon kan möta Messias, och pånyttfödas och därefter följa Messias för att uppnå fullkomlighet och därmed uppfylla skapelsens syfte.

För en fallen människa är det således två vägar man måste gå.

Först vägen för att bli återupprättad och pånyttfödd och därefter “Principernas väg” genom att följa Messias för att uppnå fullkomlighet.

Efter att ha blivit pånyttfödd genom att ta emot Messias så kräver Principernas väg att man fullständigt följer Messias, och följer med all kraft tills man uppnått fullkomlighet.

Fundamentet för Messias.

Hur ser återupprättelsens väg fram till Messias ut ?

Efter vilken princip utför Gud sitt arbete fram till dess han sänder Messias ?

Svaret får vi genom att förstå principen för förberedelsen för Messias. Det är samma princip som Gud använde för att förbereda ett fundament för att sända Messias. Messias kommer till toppen av tillväxtsteget, där människan ursprungligen föll. Därför är kärnan av Guds arbete, fram till dess att Messias kommer, att göra det möjligt för folk att gottgöra och återupprätta det fundamentet. Den fallna människan kan inte nå toppen av fullkomlighetssteget själv, så Gud gav ett villkor för att bli återupprättad till toppen av tillväxtsteget.

Det är alltså människans ansvar att förbereda detta fundament för att kunna ta emot Messias. Vilket villkor krävs då för att uppnå detta fundament. Jo återupprättelse måste ske genom att omvända händelserna i människans syndafall.

Vilka villkor krävs då för att omvända dessa händelser, och nå toppen av tillväxtsteget där Adam och Eva föll ?

För det första, Adam och Eva misslyckades att tro på Guds ord och de förlorade därmed sitt trosfundament.

För det andra, så kunde inte Adam och Eva upprätthålla sin ursprungliga karaktär som Guds son och dotter inför ängeln. Ängeln som var skapad som tjänare.

Därmed förlorade de också sitt fysiska fundament.

Så det fundament för Messias, som den fallna människan måste återupprätta är att gottgöra detta ursprungliga trons fundament och det påtagliga fundamentet.

Vad krävs då för att gottgöra detta trons fundament ?

Adam och Eva förlorade fundamentet genom att de misslyckades att hålla och tro på Guds ord och att följa Hans bud medan de växte under tillväxtperioden.

För att gottgöra detta behövs först en trons centralfigur istället för Adam och Eva. För det andra så måste ett villkorligt objekt förberedas. Och för det tredje så måste en viss tidsperiod förlöpa med tro på Gud.

Trons fundament är vertikalt mellan människan och Gud. Eftersom människan föll genom att inte tro på Gud. Så är syftet med trons fundament att gottgöra och återupprätta detta förlorade vertikala förhållande. Igenom hela återupprättelsens historia, så har så många centralpersoner offrat Gud ett visst trosoffer för att gottgöra och återupprätta trons fundament.

Vad är då villkoret för att gottgöra och återupprätta det verkliga fundamentet ?

Om bara Adam och Eva varit trogna trons fundament. Så hade de blivit fullkomliga varelser som Guds barn. Och därmed etablerat ett principiellt horisontellt förhållande till ärkeängeln.

Men i själva verket så förlorade Adam och Eva både trons fundament och det verkliga fundamentet. Och dom blev varelser med fallen natur som dominerades av ärkeängeln tvärt emot Guds ursprungliga vilja.

För att gottgöra och återupprätta det verkliga fundamentet, så måste människan sätta ett villkor för att ta bort den fallna naturen, som ju ärvdes från ärkeängeln och upprätta det riktiga horisontella förhållandet som gick förlorat.

Med denna förståelse för återupprättelsen låt oss se hur detta arbete fortskridit genom historien.

Återupprättelsen centrerad på Adams och Noas familj.

Det delade offret.

Eftersom Adam var den som personligen misslyckades, så vore det rimligt att han skulle vara den att göra ett offer till Gud. Men istället lät Gud nästa generation göra offret. Varför ? Med andra ord, varför kunde inte Adam bli den första trons centralfigur, i återupprättelsen av ett fundament för att ta emot Messias ?

Enligt skapelsens princip så är människan skapad att ha endast en Herre. Adam hade två, Gud respektive satan. Därför kunde Gud inte utnyttja en sådan person. Om Gud kunnat arbeta direkt med den fallne Adam och hans offer, då kunde även satan göra anspråk på detta. På grund av deras blodsband och att Adam hade två Herrar så kunde Gud inte utföra sitt frälsningsarbete med honom. Därför var Gud tvungen att dela Adam som var ursprunget till den goda och onda naturen. För detta syfte så gav Gud Adam två söner. Som var och en representerade gott respektive ont. Gud placerade dem i en situation att välja antingen Gud eller satan genom sitt offer.

Vem utav Kain eller Abel representerade Gud respektive satan ? Både Kain och Abel var frukt av Evas fall. Så valet skulle avgöras av hur syndafallet skedde. Som vi tidigare förklarat så bestod Evas fall av två otillåtna kärleksaffärer. Den första var det andliga fallet genom kärleksakten med ärkeängeln. Och det andra, fysiska fallet, skedde genom för tidig kärlek med Adam. Båda var lika såsom fallna gärningar. Men den senare var mer förlåtlig eftersom hennes motivation var att hon sökte förlåtelse inför Gud när hon begick det andra fallet. Därför kom Kain (den förstfödde) att representera det första fallet, kärleken med ärkeängeln. Och han blev därför placerad i en situation att arbeta med satan. Abel symboliserar det andra fallet, kärleken med Adam, och han fick därför arbeta med Gud. Det andra fallet var mer förlåtligt och gav därmed Gud en chans att arbeta direkt med människan genom Abel.

Efter det att satan tagit över den värld som Gud skapat. Så började satan skapa sin oprincipiella värld, mot Guds vilja. Därför separerade Gud Kain från Abel, innan Han började sitt återupprättelsearbete. Kain skulle som den förstfödde sonen representera satans sida och Abel som den nästfödde skulle representerade Guds sida.

Var och en kunde nu arbeta med endast en Herre. I 1 Mos. 4:7 säger Gud till Kain, “Varför är du vred och varför är din blick så mörk ? Är det inte så att om du har gott i sinnet då ser du frimodigt upp: men om du inte har gott i sinnet då lurar synden vid dörren, till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.” Detta visar att Kain var satt i en situation utsatt för satan. När israeliterna flydde ut ur Egypten, så dödade Gud inte bara alla förstfödda utan också allt förstfött bland boskapen. (2 Mos. 12:29). På samma sätt så älskade Gud den nästfödde Jakob och hatade den förstfödde Esau medan de ännu var i sin moders mage. (1 Mos. 25:23). Och när Jakob välsignar sina sonsöner, Efraim och Manasse, så välsignar han dom med korsade armar, för att kunna lägga högra handen på Efraim, den nästföddes huvud. (1 Mos. 48:14). Alla dessa är exempel på hur Gud placerade varje nästfött barn i främsta positionen.

Enligt denna princip så accepterade Gud Kain och Abel i deras respektive positioner för att kunna göra sitt offer. Gud kunde acceptera Abels offer (1 Mos. 4:4), eftersom han representerade Guds sida, och utförde sitt offer riktigt. (Hebr.11:4). På detta sätt så tog Gud emot Abel, men förkastade Kain. Men det var absolut inte Guds vilja att för alltid förkasta Kain. Kain skulle ha satt upp ett villkor av gottgörelse för att bli separerad från ondska och kunna komma närmare den goda sidan.

Det villkor av gottgörelse som Kain skulle ha lagt.

Vilket var detta villkor för gottgörelse ? Jo det var villkoret för att återupprätta det verkliga fundamentet. Eftersom Kain hade en fallen natur, så kunde han inte bli Guds objekt, som ju är godhetens subjekt. Han måste alltså själv sätta något villkor för att ta bort ondskan i sig och bli en person som Gud kan relatera till.

Eftersom de första människorna föll på grund av ärkeängeln, så ärvde de denna fallna natur och fortplantade den. Så det enda acceptabla villkoret var att omvända processen för fallet. Ärkeängeln som skilde sig från Gud måste älska Adam från samma utgångspunkt som Gud. Och genom lydnad och ödmjukhet inför Adam, komma tillbaks till Gud, och därigenom bli fullkomlig.

Men detta misslyckades alltså. Därför måste villkoren för gottgörelse och borttagande av den fallna naturen ske i omvänd ordning till fallet. Efter sitt offrande så var Kain symboliskt i satans position och Abel i Adams. Därför skulle Kain älska Abel och genom honom komma närmare Gud. Genom fortsatt lydnad och ödmjukhet inför Abel så skulle villkoret för gottgörelse uppfyllas. Men i verkligheten så dödade Kain Abel och upprepade därför ärkeängelns fall. Detta var inte bara ett brott där en äldre broder mördar sin yngre broder, utan det betydde att den satanska sidan hade slagit till mot Guds sida och därmed förhindrades Guds ansträngning att skilja gott från ont i Adams familj, och godhetens sida förlorade sitt fundament.

Kain misslyckades att uppnå det nödvändiga villkor av gottgörelse som varje enskild fallen människa måste lägga för att komma närmare Gud. Så detta villkor förblev ouppfyllt. Genom att tillämpa denna princip på oss själva, där vårt sinne leder oss mot godhet (Rom, 7:22) står i Abels position. Medan vår kropp som tenderar att tjäna synden (Rom 7:25) är i Kains position. Så bara när vår kropp lyder och domineras av vårt sinne, så kommer vår kropp att bli ren (syndfri). Men på grund av att vi domineras av vår fallna natur, så gör alltid vår kropp uppror mot vårt sinne och upprepar då Kains mord på Abel. Därför fortsätter vår ondska.

Eftersom alla fallna människor står i Kains position, så kan vi uppnå frälsning endast genom att ödmjuka oss, tjäna, lyda och älska Messias som Abel.

Människan hade framför allt blivit svekfull (Jer 17:9), så för att komma till Gud, så lät Gud människan gå igenom allt skapat som står i Abels position. Gud utförde sin frälsningsplan genom att låta människan offra enligt denna princip.

Som vi förklarat tidigare, det fundament som Messias kan komma på, är det återupprättade trons fundament och det påtagliga fundamentet. I Adams familj så lades ett framgångsrikt trons fundament genom Abels offer som Gud kunde acceptera. Genom detta framgångsrika offer så kvalificerade sig Abel också att bli centralperson för att lägga det påtagliga fundamentet. Men som ett resultat av Kains mord på Abel, så misslyckades de att lägga gottgörelsen för att ta bort den fallna naturen, och därmed förstördes det påtagliga fundamentet, och därför lades inget fundament för Messias. På detta sätt kunde aldrig Guds vilja uppfyllas i Adams familj.

Guds vilja att fullborda frälsningen genom att sända Messias är konstant och oföränderlig. Men när människan inte uppfyller sitt ansvar, så uppfylls inte heller Guds vilja. Och Gud måste senare finna en ny person från hans avkomma för att fortsätta återupprättelsen.

Trons fundament i Noas familj.

Till exempel, genom att utnyttja det fundament av hjärta och lojalitet som etablerats av Abel, så kunde Gud välja Set, Adams tredje son, att överta Abels position (1 Mos. 4:25). Och från Sets släktlinje så utvalde Gud Noas familj för att ersätta Adams familj och återuppta Sin frälsningsplan. Noas familj måste först lägga ett trons fundament och därefter återupprätta det påtagliga fundamentet. Då skulle fundamentet för att ta emot Messias bli gottgjort och återuprättat.

Noa var en rättfärdig man i Guds ögon (1 Mos. 6:9). Därför blev han centralperson för återupprättelsen och under 120 år byggde han arken som ett villkorligt objekt, och ett trons fundament blev lagt.

Tack vare den vertikala relation med Gud som Noa lade genom sin absoluta tro, så kunde domen börja. Gud lät domen genom syndafloden ske därför att resten av mänskligheten ville inte förändra sina onda liv och ställa sig på Guds sida tillsammans med Noa. (1 Mos. 6:13).

Hams misstag.

Noas familj, som stod på det framgångsrika trons fundament, skulle därefter lägga det påtagliga fundamentet. På samma sätt som med den första sonen Kain och den andra sonen Abel i Adams familj, så skulle Noas förste son Sem och hans andre son Ham gottgöra och återupprätta det påtagliga fundamentet, genom att göra ett offer med absolut lojalitet mot Gud. För att göra detta så måste den andre sonen Ham, vara helt förenad i sitt hjärta med sin far Noa, som hade etablerat trons fundament och blivit central person i Guds återupprättelse av människan.

Men Ham misslyckades att bli ett med sin far Noa, och han började tvivla på sin far Noa (1 Mos. 9:20-26), som stod i en position att bli helt separerad från satan. På detta sätt så kom Ham i en position där satan kunde invadera och göra anspråk på honom. Det är därför Noa förbannade Hams son, Kanaan, till att bli en träl till sina bröder (1 Mos. 9:25).

På grund av Hams misstag, så blev inte det påtagliga fundamentet lagt. Därför fick Gud överge Noas familj, som han hade återupprättat efter 1600 års väntan och efter 40 dagars dom genom floden.

Återupprättelsen centrerat på Abraham och Isak.

Abrahams offer.

Gud var tvungen att fortsätta sitt arbete att uppfylla skapelsens syfte och Han kallade därför Abraham på Noas fundament av hjärta och trohet. Abraham skulle bli centralperson att återupprätta trons fundament centrerat på hans egen familj.

Abraham offrade duvorna, geten, väduren och kvigan som villkorliga objekt för att återupprätta trons fundament. (1 Mos. 15:9). Enligt 1 Mos. 15:10-13, så delade Abraham offret i två delar och lade varje del mot varandra, men han delade inte duvorna. Rovfåglar, som symboliserar satan, slog ner på de döda kropparna och Abraham drev bort dem. Därefter uppenbarade sig Gud för Abraham och sade : “Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, ock de skall där vara trälar, och man skall förtrycka dem. Så skall ske i fyra hundra år.” (1 Mos. 15:13). Därför fick israeliterna lida under 400 års slaveri i Egypten, på grund av Abrahams misslyckade offer.

Varför var det en sådan synd, som förtjänade ett sådant straff, att inte dela duvorna? Hela syftet med frälsningen är att separera gott från ont i människan och i världen, för att sedan krossa det onda och bevara det goda, och till sist uppfylla skapelsens syfte. Därför tillhör det som inte delats i två satan och lämnar ingen del åt Gud. Så Abrahams offer gavs till det yttre till Gud, men till det inre åt satan, och därför förblev det syndfullt. Därför krävde Gud efter Abrahams misslyckade offer, att han skulle offra sin son Isak som ett brännoffer (1 Mos. 22:2). Att offra sin egen son på detta sätt var ännu svårare för Abraham än att ge sitt eget liv. Men Abraham visade absolut lydnad och lojalitet genom att förneka sig själv och gottgöra sin synd. På detta sätt kvalificerade han sin son Isak till att överta Abrahams position och mission.

Isaks familj ersätter Abrahams familj.

Efter det lyckade offret av Isak, så blev Isak centralpersonen för trons fundament. Genom Isaks absoluta tro på Abraham, så återupprättade Gud honom från döden och han fick överta sin fars mission. Därefter hjälpte Isak sin far Abraham att offra en vädur i sitt ställe så som Gud befallt (1 Mos. 22:13), och gottgjorde på detta sätt trons fundament tillsammans med Abraham.

Det villkor som Isaks familj nu skulle lägga var det påtagliga fundamentet, och det skulle läggas av hans egna två söner, Esau och Jakob.

Guds arbete med Jakobs familj, ställer många frågor från yttre ståndpunkt i ljuset av Skriften.

Varför slogs tvillingarna Esau och Jakob redan i sin moders sköte? (1 Mos. 25:22-23).

Varför föddes Jakob med en hand om Esaus häl (1 Mos. 25:26).

Varför stal Jakob förstfödslorätten från sin broder ? (1 Mos. 25:32-34).

Varför lurade Jakob så listigt sin far för att få välsignelsen ? (1 Mos. 27:18-19).

Och varför älskade och skyddade Gud Jakob genom hela hans liv ?

Utifrån återupprättelsen så var Jakob och Esau en upprepning av mönstret att dela Abel och Kain och därför representerade dom den goda respektive onda sidan.

Jakob förberedde sig genom sin 21-års flykt till Haran, så att till sist hans broder Esau kunde acceptera honom med kärlek och ödmjukhet. Till det yttre verkar detta bara vara en äldre broders kärlek till sin yngre broder. Men utifrån återupprättelsen, så är den djupare betydelsen att för första gången i mänsklighetens historia så segrade den himmelska sidan över den satanska. Därför välsignade Gud Jakob, och gav honom namnet “Israel”. Och gav sin välsignelse till de tre generationerna Abraham, Isak och Jakob som deras Gud.

Det utvalda folkets ursprung.

Vi kan nu förstå att gud först letar upp en segerrik person och en segerrik familj som har uppfyllt villkoret för gottgörelsen. Och centrerat på dem, fostrar Han ett utvalt folk. Därför blev just israeliterna Guds utvalda folk tack vare Jakobs personliga seger över den satanska sidan. Jakobs liv blev mönstret för att besegra satan, och detta mönster skulle följas av Moses och alla andra profeter. Och eftersom en nation också måste följa detta mönster, så visar Israels nations historia den väg en nation måste gå. Därför är Israels historia fram till Jesus den centrala återupprättelsens historia. Även om det verkar oväsentligt för oss idag, så är det därför som Bibeln så noggrant betonar alla detaljer i Israels historia.

I Rom 9:11 läser vi att Gud “hatade” Esau redan i livmodern. Det faktum att Gud “hatade” honom betyder bara att Gud arbetade enligt principen om återupprättelse genom gottgörelse, genom att placera Esau i Kains position.

Efter det att Esau uppfyllt sitt ansvar genom att älska och ta emot Jakob, så kunde han stå i den återupprättade Kains position och till slut ta emot samma kärlek och välsignelse från Gud. (1 Mos. 36:7)

När Esau och Jakob framgångsrikt lagt ett trons fundament och ett påtagligt fundament, så blev äntligen fundamentet för Messias lagt, efterlängtat sedan Adams dagar. Men eftersom Abraham misslyckats i sitt första offer så var hans folk fortfarande tvungna att genomlida 400 års slaveri. Därför expanderade Gud sin återupprättelse till den nationella nivån på den grund som Isaks familj lagt. Men till det yttre måste de fortfarande betala priset för Abrahams misslyckade offer.

Därför utvandrade Jakobs 12 söner och 70 familjemedlemmar till Egypten, som representerade den satanska världen, och förblev i fångenskap i 400 år. Dessa händelser hade till syfte att fostra ett utvalt folk, som Gud senare kunde separera från satan, så att Han kunde ta emot dem i kärlek. Gud kunde sedan föra sitt utvalda folk åter till Kanaan, och där etablera ett fundament för Messias på den nationella nivån. Och därefter sända Messias för att fullborda historien.

Gud sände många profeter till det judiska folket och skyddade dem med stor kärlek bara för att senare kunna sända Messias, som är historiens frukt och templets personifiering.

Traditionen som blev lagd genom Jakobs seger över Esau var för att göra det möjligt för Israels folk att uppfylla Kains position. Att representera och ta ansvaret i mänsklighetens ställe, genom att älska, lyda och tjäna Messias, som kommer som Abel för hela mänskligheten.

Återupprättelsen centrerad på Moses.

När israeliterna hade fullbordat sina 400 år av slaveri i Egypten, så utvalde Gud Moses till att leda folket tillbaks till Kanaan. Moses valdes som Guds representant (2 Mos. 4:16,7:1) och som en modell för Jesus (5 Mos. 18:18-19, Joh 5:19).

Så när han ledde israeliterna ut ur Egypten med under, vandrade över Röda Havet och genom öknen för att slutligen nå det utlovade Kanaan, så var det dessutom ett mönster som Jesus senare skulle följa. Det symboliserade hur Jesus korsade det oroliga hav och öken som denna syndiga värld är, och gå med mänskligheten till det förlorade Eden som Gud hade utlovat i begynnelsen.

Således var Moses den centralperson som skulle upprätta fundamentet att ta emot Messias på nationsnivån. Trots att Moses var adopterad och fostrad som son till Faraos dotter och hade levat i palatset i 40 år, så hade hans naturliga mor, förklädd till sköterska, utbildat honom och uppmuntrat hans starka känsla att Israel var Guds utvalda folk. Allteftersom tiden gick så valde han att lida tillsammans med sitt eget folk hellre än att njuta av bekvämligheterna i Faraos palats. (Hebr 11:24-25).

Eftersom Moses var utvald som Abel för alla israeliter. Så skulle allt Israels folk som ju var i Kains position, tro på honom, absolut lyda honom och lära om Guds vilja genom honom och därigenom återupprätta det påtagliga fundamentet på nationell nivå.

Efter att ha valt Moses så förmådde Gud honom att slå egyptierna genom att ge honom makten att göra tre mirakel och tio plågor. Senare då egyptierna förföljde israeliterna så ledde Gud egyptierna i döden vid Röda havet medan han gjorde det möjligt för israeliterna att korsa säkert. Efter detta vandrade de genom vildmarken.

Återupprättelsen centrerad på tabernaklet.

Från Guds ståndpunkt så var det absolut nödvändigt att israeliterna gick in i Kanaan. Därför skulle de aldrig ha längtat att få återvända till Egypten. Hur mycket de än fick lida i öknen. Men så ofta förlorade de tron, misstrodde Gud och Moses under utvandringen. Till slut var Gud rädd att även Moses skulle svika sin mission. Därför blev Gud tvungen att sätta upp en symbol för absolut tro, som aldrig förändrades, även om människor svek. Det vill säga att så länge någon bland israeliterna höll fast vid denna trons symbol så kunde Gud ge honom makten att representera nationen och fortsätta återupprättelsen. Denna trons symbol blev de två stenarna med de tio budorden som Moses tagit emot på berget Sinai, tillsammans med tabernaklet och förbundsarken där de placerades. De två stenarna där Guds ord var inskrivet, representerade Jesus och den Helige ande, som skulle komma i köttet som ordets förkroppsligande. Det är därför Jesus i Bibeln symboliseras av den vita stenen (Upp 2:17) och klippan (1 Kor 10:14).

Om bara Israels folk, centrerat på Moses, hade hängivet sig med hela sin styrka till dessa symboler som om de varit den verklige Messias, så skulle de ha etablerat det påtagliga fundamentet på nationell nivå.

Israeliterna fortsatte emellertid att vara trolösa medan de vandrade i öknen, och Gud sa till Moses: “Hur länge skall detta folk förakta mig, och hur länge skall de framhärda i att inte tro på mig. Trots alla de tecken jag har gjort bland dem?” (4 Mos. 14:11). Därefter sa Gud, “Men era barn, om vilka ni sa, att de skulle bli fiendens byte, dem skall jag låta komma dit in, och de skall lära känna det land, som ni har föraktat. Ni själva däremot - era döda kroppar skall bli liggande här i öknen. Och era barn skall dra omkring som herdar i öknen i fyrtio år och de skall bära bördan av er horiska otrohet, till dess att era döda kroppar förgåtts i öknen.” (4 Mos. 14:31-33).

Till sist dog de i öknen, de av den första generationen israeliter, födda i Egypten, som hade fallit i otrohet. Därefter ledde Josua och Kaleb nästa generation in i Kanaan.

Återupprättelsen centrerad på Jesus.

Johannes Döparen.

Gud älskade verkligen sitt utvalda folk, som senare skulle utgöra basen för Messias ankomst. Så många gånger lät han dem veta att Messias skulle komma och varnade dem att vara beredda och vänta honom. Speciellt under den period av 400 år före Jesu ankomst, så genomförde Gud en reformation av religiöst tänkande genom att sända profeten Malaki, som ytterligare ökade förväntningarna på Messias ankomst.

Och innan Messias kom så sände Gud, Johannes Döparen, den störste född av kvinna, (Matt 17:11), att vara centralpersonen för att återupprätta det nationella fundamentet, och vara en förelöpare att direkt vittna om Messias. Han var den störste av alla profeter att “göra vägen rak för Herren” (Joh 1:23), och vara den återkomne Elias (Matt 11:14,17:13). Han var utvald att gå före Herren (Luk 1:15) och bereda hans väg. Johannes hade uppgiften att förbereda Herrens folk att ha kunskap om frälsningen och syndernas förlåtelse (Luk 1:77).

Johannes levde i vildmarken på gräshoppor och honung och med absolut hängivelse till Gud etablerade han ett utmärkt trons fundament.

Om Israels folk hade trott på Johannes och blivit förenade med honom, så hade de etablerat ett påtagligt fundament på den nationella nivån. Alla visste att Johannes var den störste profeten. Ty de hade hört ängelns profetia om hans födelse. Undret då hans far blev stum i templet. Och alla andra under och tecken vid tiden för hans födelse (Luk 1). I Luk 1:65-66, står “Alla de kringboende greps av fruktan. Och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig:

Vad skall det inte bli av detta barn ? Ty Herrens hand var med honom.” (Luk 3:15, Joh 1:19).

Dessutom så var Johannes tro så häpnadsväckande att flera av översteprästerna och folket trodde han kunde vara Messias. Israeliterna älskade Johannes Döparen och löd honom. Och de etablerade därmed det påtagliga fundamentet på nationell nivå. Så folket trodde så mycket på Johannes att fundamentet för att ta emot Messias blev upprättat.

Johannes Döparen hade vittnat att Jesus var Messias. Men sanningen är att Johannes kom i tvivel över detta (Matt 11:3). Och trots att han kom med Elias mission, så förstod han inte och förnekade detta (Joh 1:21). Som ett resultat så blockerade Johannes inte bara vägen för folket att komma till Jesus, utan till sist vände han folket mot Jesus.

Trots att Johannes Döparen lade fundamentet för att ta emot Messias, så förstod han aldrig riktigt att göra Guds vilja. Istället fick han den att arbeta emot Jesus och isolerade därmed honom. Gud hade kämpat desperat för att förbereda Johannes Döparen för Jesus. Men resultatet blev ett stort svek mot Gud.

Jesus övertar Johannes Döparens mission.

Jesus som redan var på jorden kunde inte vänta längre på ett nytt fundament.

Istället för att arbeta som Messias, så fick han själv återupprätta trons fundament, i Johannes position som centralperson. För att göra detta gick han igenom 40 dagar av fasta och bön och utsattes för satans tre frestelser. Därefter försökte Jesus att skapa ett påtagligt fundament (villkoret för att ta bort den fallna naturen) på nationell nivå, genom att förmå israeliterna att följa och tro på honom.

Därför blev han tvungen att göra under så att folk skulle tro på honom. Om Israel hade trott och tjänat Jesus som var i Abels position, så skulle gottgörelsevillkoret för att ta bort den fallna naturen blivit etablerat och därmed också den påtagliga grundvalen för att ta emot Messias bli lagd.

På detta fundament så kunde Jesus ha blivit upphöjd från Johannes Döparens position till Messias, och därigenom kunnat ge pånyttfödelse till mänskligheten och uppfylla syftet med skapelsen.

Men sedan satan hade lämnat Jesus efter de tre frestelserna, så hade satan invaderat översteprästerna, de skriftlärde och folket så att de förkastade Jesus. Även bland Jesu tolv lärjungar så fanns en som slutligen förrådde honom.

Och inte ens Jesu tre huvudlärjungar kunde vara förenade i hjärtat med Jesus för att stödja honom. (Matt 26:40), och därmed föll det påtagliga fundamentet samman.

Korsets betydelse.

Folket kunde inte tro på eller ta emot Jesus. Och till och med hans lärjungar föll i otro. Så Gud blev tvungen att offra Jesus som priset för deras synder genom att sända honom till korset. Och endast genom Jesu uppståndelse så kunde Gud börja en ny återupprättelse.

Guds syfte med att sända Messias var för att frälsa det utvalda folket såväl som resten av mänskligheten. Till och med till priset av att överge Jesus till satan, så var Gud tvungen att rädda mänskligheten till Gud för att förhindra Jesus att fullborda sitt verk.

Gud var tvungen att offra Jesu kropp till satan som villkor för gottgörelsen, och därmed rädda mänskligheten som fallit till satans sida.

Satan använde all sin kraft för att uppnå Jesu korsfästelse. Vid den tidpunkten lät Gud Jesu ande uppstå. Denna andliga kropp som satan inte kunde invadera, och därmed öppnades ett rike helt fritt från satan.

Efter uppståndelsen stannade Jesus på jorden i 40 dagar, för att samla sina skingrade lärjungar. Han lärde dem att följa honom med risk att förlora sina liv, och med detta återupprätta fundamentet för Messias.

På detta fundament upphöjdes Jesus från position som andlig Johannes Döpare till positionen som andlig Messias. Därefter började han arbetet med den andliga pånyttfödelsen.

Det rike som Jesus återuppstod i är fritt från satans anklagelser. Så det har blivit en andlig helgedom mot satansk invasion.

Trots detta, oavsett hur mycket en fallen människa tror på Jesus och förenar sig med honom, så är hon fortfarande utsatt för satansk invasion genom sin fysiska kropp. Eftersom ju just Jesu kropp blev given till satan. Därför återstår fortfarande den fysiska frälsningen av människans kropp att uppfylla.

Detta fick Paulus att beklaga sig i Rom 7:22-24, “i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. Men jag ser en annan lag i mina lemmar, den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp ?”

Och i 1 Joh 1:8, så bekänner Johannes: “ Om vi säger att vi är utan synd, bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss ... Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till lögnare, och hans ord finns inte i oss .”

De av oss kristna som får frälsning genom Jesu Kristi Kors kan fortfarande inte fly från att synda, ty vi syndar fortfarande med våra fysiska kroppar. Icke desto mindre genom att tro på den återuppståndne Kristus så kan vi stanna med honom i det andliga riket fritt från satansk invasion och där uppnå andlig frälsning.

Men för att ta bort vår ursprungliga synd i både kropp och själ, så måste Kristus åter komma till jorden för att uppfylla Guds fullständiga syfte med skapelsen.

Det andra Israel.

När Israels folk inte uppfyllde sin mission som centralt land, utvalt för att förenas med Guds son, så började Gud planera det andra Israel, den mångfärgade kristendomen. Därför är de kristna det land som Gud satte upp för att ersätta Israel och därmed vara det förberedda fundamentet för att ta emot Messias. På så sätt skiftade Guds centrala arbete från Israel och judendomen till Kristendomen.

I 400 år så betalade de första kristna i Rom priset för att etablera Kristendomen som statsreligion i romarriket och att bygga ett starkt fundament, genom förföljelse och martyrskap. Senare kom sådana nationer som England och Amerika att bli etablerade som centrala länder för att representera det andra Israel inom Kristendomen. Dessa länder bär ansvaret att förena hela världen kring Gud, och de är grunden för Guds förberedda välsignelse vid Herrens Återkomst.

Den matematiska perioden av gottgörelse för att återupprätta trons fundament.

När en varelse etablerar det fyra positionernas fundament genom att gå igenom tillväxtperiodens tre steg och blir en fullkomlig varelse med en karaktär i tiden och rummet, så blir han samtidigt en varelse som fullbordat talet "7", totala summan av himmelska och jordiska talet. Det är därför hela skapelseperioden för himmel och jord blev 7 dagar. När vi ser på hela skapelsens period som en period, så blir det perioden för fullkomnandet av talet "7". Därför kan vi kalla en viss period för något att bli fullkomligt som perioden för fullbordandet av talet "7". Om vi ser på de tre utvecklingsstegen (utformning, tillväxt, och fullkomlighet) som en period, så blir varje sådan tidsperiod, tiden för fullkomnandet av talet "7". Vi kan nu förstå att hela den sammantagna perioden också är tidsperioden för att fullkomna talet 21.

(Jämför om Adam och Eva växt mot andlig & fysisk fullkomlighet under 21 år.
Samt Nostradamus profetia om talet 7. övers. anm.).

FÖRLÄNGNINGEN AV
ÅTERUPPRÄTTELSENS HISTORIA
(2000 år efter Jesus)

Fram till Jesus kom var judendomen det direkta instrumentet för Guds dispensation. Gud utvalde Abraham, Isak och Jakob till att lägga ett trosfundament. Genom deras efterkommande utsträckte han detta fundament som lades på familjeplanet till en släkt, en stam och sedan en nation. Till denna nation sände Gud Messias för att genomföra sin dispensation och utsträcka den på ett världsvitt plan. Korsfästelsen av Jesus krossade emellertid Guds 2000-åriga dispensation från Jakob till Jesus. Följaktligen måste gottgörelse åstadkommas för dessa 2000 år för att uppfylla Guds vilja. Den fullständiga uppfyllelsen av återupprättelsens dispensation fördröjdes alltså med de 2000 år som följde efter Jesu uppståndelse och vilka man kan beteckna som förlängningsperiod. Denna förlängning var emellertid inte statisk utan medförde framåtskridande med avseende på uppfyllandet av Guds vilja. De 2000 åren från Jakob till Jesus var utformningssteget eller den gammaltestamentliga tidsåldern och de 2000 åren efter Jesus motsvarade tillväxtsteget eller den nytestamentliga tidsåldern. För genomförandet av den nytestamentliga tidsålderns dispensation utvalde Gud de kristna. På grund av korsfästelsen av Jesus var den judiska nationen inte kvalificerad att vara bäraren av Guds nya dispensation. Som källa för studiet av Guds dispensation i den ny-testamentliga tidsåldern måste den kristna kyrkans historia i förbindelse med det Nya Testamentet användas. Guds dispensation i denna tidsålder följde den gammal-testamentliga tidsålderns mönster. Under de båda tidsåldrarna finns det sju parallella religiösa utvecklingar som här nedan jämförs steg efter steg.

1. DE KRISTNA I DET ROMERSKA RIKET (400 år)

På grund av Abrahams fel vid sitt offrande måste hans efterkommande lida 400 år i Egypten. Då judarna hade svikit att erkänna Messias och efterfölja honom, måste deras efterkommande, de kristna, åstadkomma gottgörelse i samma mått, i det att de i nästan 400 år led i den satanska världen. När israeliternas tid av lidande i Egypten var slut sände Gud Moses, för att befria sitt folk ut ur Egypten. De drog in i det utlovade landet, Kanaan, där de hade frihet att tjäna sin Gud. Genom Moses fick israeliterna de tio budorden och ett tabernakel upprättades som deras helgedom. Likadant förhöll det sig när tiden för förföljelsen av de kristna under det romerska riket var förbi. Kejsar Konstantin utfärdade en förordning, som tillförsäkrade de kristna gudstjänstfrihet. Mot slutet av 300-talet förklarades kristendomen som statsreligion. Augustinus och andra betydande män framträdde och genom kyrkokoncilier infördes den apostoliska trosbekännelsen och Nya Testamentet kanoniserades, Följaktligen blev den kristna kyrkan under 300-talet till en institution med en fast grund inom det romerska världs riket.

 

2. KYRKOPATRIARKERNA (400 år)

Efter det att israeliterna hade dragit in i Kanaan, regerades de under en tidsrymd av 400 år av domare. På samma sätt regerade kyrkopatriarkerna eller biskoparna kyrkorna i det romerska riket, Mindre Asien och Nordafrika i ungefär 400 år. Kyrkopatriarkerna förenade så småningom kyrkorna i dessa områden genom upprättandet av fyra biskopsdömen. Bland dem vann biskopen av Rom snabbt makt och erhöll en påves titel. Genom förverkligandet av asketiska ideal vann denna tids munkväsende inflytande liksom även profeternas skola stod på höjden av sin makt under domartiden.

 

3. FÖRENAT KRISTET VÄRLDSRIKE (120 år)

Profeten Samuel smorde Saul till Israels förste konung, På samma sätt krönte påven Leo III år 800 Karl den store och kallade sitt rike "det Heliga Romerska Riket". Detta var första gången som en påve krönte en konung. Karl den store upprättade sedan ett förenat kristet världsrike efter mönster av Augustinus "Gudsstat". I detta Heliga Romerska Rike utvecklade sig länsväsendet. Salomos förenade konungarike uppdelades i Israel och Juda. Det Heliga Romerska Riket delades på liknande sätt efter 118 år i öst och väst.

 

4. DE DELADE VÄRLDSRIKENA (400 år)

När konung Salomo vände sig från Gud i det att han införde främmande gudar och underlät att uppfylla templets ideal, delades hans konungarike i Nord- och Sydriket. På samma sätt delades det Heliga Romerska Riket i öst- och Västfrankiska rikena. Karl den stores kröning genom Leo III, senare meningsskiljaktigheter om användandet av skulpturer och bilder i kyrkan liksom tvistemål mellan den östliga och västliga kyrkogrenen med avseende på dogmatik ledde till kyrkosplittring och till upprättandet av den ortodoxa östkyrkan och den romersk-katolska kyrkan. Från denna tidpunkt blev den romersk-katolska kyrkan huvudbärare av Guds dispensation. Under tiden tilltog påvedömet inom den romersk-katolska kyrkan i makt och utbyggde sin politiska och finansiella position vidare. Följaktligen blev det jämnbördigt några av de världsliga härskarna. Påvedömet nådde en hög grad av andlig och världslig makt under påven Gregorius VII:s tid. (1073-1085) För honom betydde påvedömet ett av Gud insatt universalherravälde, som skulle lägga under sig alla jordiska härskare. Ännu mäktigare än Gregorius VII vaq Innocentius III (1198-1216) som jämförde förhållandet mellan påven och kejsaren med det mellan solen och månen. Påvarna bannlyste några kejsare och därigenom uppstod många konflikter dem emellan. När Juda och Israel vände sig från Gud och vanhelgade templet varnade Gud dem genom sina profeter och uppmanade dem till bot. Trots detta fruktade de inte Gud. Slutligen bestraffade Gud dem genom assyrierna och babylonierna, som inföll i deras land och förde dem med sig som fångar. På samma sätt väckte även påvarna Guds misshag, då de inte tjänade kyrkan efter Guds vilja. Under denna tidsepok kom det till klosterreformer genom några stora munkar och särskilt genom betydande tiggarmunkar såsom Franciskus av Assisi och Dominikanus. Franciskaner- och dominikanerorden betonade tjänandet av nästan, ett anspråkslöst liv och hängivenhet mot Kristus. Munkarnas uppriktiga livsföring vädjade till förnuftet och samvetet hos varje människa, över alla organisatoriska barriärer, och fick inflytande på livets alla områden.

Å ndra sidan upplyste skolastiken sinnet hos medeltidens kristna, ty skolastikerna framhöll logiken i deras tro. De använde den dialektiska metoden till att lösa det stora teologiska problemet att förena förstånd och uppenbarelse i samklang med varandra. Den störste skolastikern var Tomas av Aquino. Hans syntes, som fick tro och filosofi i samklang med varandra utan att misskreditera någon av de båda visade sig som den mest inflytelserika land-vinningen inom skolastiken, och hans verk bildar fortfarande de grundläggande teologiska riktlinjerna inom den romersk-katolska kyrkan. Under denna tid främjade Hugo av St. Viktor, Mäster Eckart, Johannes Tauler och Tomas av Kempis mysticismen. Genom meditation och sträng självdisciplin försökte mystikerna att möta Gud ansikte mot ansikte och att träda i direkt förbindelse med honom över de formella och ytterliga gränserna av mänsklig erfarenhet. De kände en djup och till och med lidelsefull kärlek till dom i den andliga världen och uttryckte ofta sina känslor i form av poesi eller prosa.

Så uppenbarade Gud sin väg och gav många impulser att beveka de medeltida kristnas hjärtan genom skolastikernas intellektuella beviskraft, munkarnas praktiska tjänst och mystikernas andliga sökande. Trots detta försummade påvarna och prästerskapet sina plikter som den kristna världens heliga fäder, blev moraliskt korrumperade och vanhelgade kyrkan genom insamlandet av omåttliga offergåvor och oberättigade påvliga skatter.

Gud straffade dem slutligen genom en hednisk nation. Detta skedde genom korstågen. Sedan 1071 var Jerusalem i de turkiska seldschukernas besittning. De kristnas pilgrimsfärder stördes i stor utsträckning och den heliga platsen vanhelgades av turkarna. Påvarna planerade korstågen för att återerövra det heliga landet. Inom en i tidsrymd av 2OO år organiserades och genomfördes sju Stora korståg. Alla slutade de med nederlag och det heliga landet kunde inte vinnas tillbaka. Korsfararna måste lida på ett ytterst tragiskt sätt.

Korstågens misslyckande fick förlusten av det påvliga anseendet som följd och befolkningens förtroende, nitälskan och hängivenhet gentemot kyrkan inskränktes starkt. Många adelsmän och riddare föll i striden eller förlorade sin förmögenhet. Detta bidrog till länsväsendets sammanbrott.

 

5. PÅVARNAS LANDSFLYKT (70 år)

Israeliterna fördes som fångar till Babylonien och förblev där i sjuttio år. När påvedömet trots många varningar och bestraffningar inte korrigerade sina fel, sändes det på liknande sätt till Avignon i landsflykt och förblev där sjuttio år under den franska monarkins kontroll. Det var en period av förödmjukelse för vatikanen och kyrkan.

 

6. PÅVLIG ÅTERUPPRÄTTELSE OCH RENÄSSANS (140 år)

Efter det att israeliterna tillbringat sjuttio år i babylonisk fångens- kap, erövrade Cyrus av Persien Babylon och tillät israeliterna att vända tillbaka till Palestina. Deras återkomst ägde rum i tre omgångar inom en period av 140 år. På liknande sätt delades påvedömet mellan Rom och Sydfrankrike när de sjuttio åren av påvarnas fångenskap var till ända. Senare ägde en ytterligare uppdelning rum. Dessa delar sammanslöts slutligen igen och påvedömet i Rom åter uppstod på nytt.

Under korstågen och särskilt efter Konstantinopels fall på 1400-talet flydde många lärda till Italien med de gamla grekernas litterära mästerverk på originalspråket. På detta sätt började återuppblomstringen av de klassiska tankarna, bekant som renässansen. Diktare och berättare som Petrarca och Boccaccio var de litterära mästarna som anslöt sig till renässansens stora målare och bildhuggare och införde den humanistiska åskådningen med dess evigt friska glädje över människan och över naturen, Marco Polos och Kolumbus upptäckter vidgade europeernas horisont. Dessutom hade livet för den enkla människan ändrats kolossalt genom uppkomsten av handelsstäder som nu blivit oberoende av adeln. Under denna tidsrymd ägde medeltidens högsta teologiska utveckling, skolastiken, och uppkomsten av universiteten rum. Dessutom gjorde sig hos det enkla folket den längtan att tillägna sig vetande märkbar och önskan om fria studier tilltog snabbt. Det uppstod ett nytt nationellt medvetande bland de olika europeiska folken. Dessa faktorer verkade understödjande och stimu-lerande på renässansen.

Renässansens huvudtankar hänförde sig till humanismens, individualismens och realismens krav. Den eftertryckliga betoning som lades på att bilda sig omdömen genom förnuft och inte genom blint erkännande av påve-dömets auktoritet liksom på det innevarande jordiska livet och naturens skönhet, var likaså karakteristiskt för renässansen. Människorna tillbakavisade juden-domen och studerade ivrigt de grekiska klassikerna. Renässansen gav den vetenskapliga forskningen nytt uppsving och följden därav blev uppfinnandet av kompassen, krutet och tryckpressen. Bland andra uppställdes Kopernikus teori. Renässansen var en reaktion mot livs- och världsåskådningar på grundval av askes, världsfrånvändhet och kollektivism inom den medeltida kristendomen. Tendensen till realism och njutningslystnad kunde lätt föra mänskligheten bort från kyrkan. Renässansen i sig själv var en hedonistisk rörelse.

Fastän judarna under landsflykten vidgade sin horisont med avseende på sin livsuppfattning så blev de emellertid mer världsligt sinnade. Efter sin återkomst till Palestina inledde de religiösa reformer och återupprättade så sitt förbund med Gud. På liknande sätt vidgade de medeltida kristna sin horisont efter korstågen under inflytande av renässansen och blev världsliga. Kyrkans mera omfattande världsåskådning var emellertid bara en yttre förnyelse och följden därav var förvärldsligande och ytlig humanism och skulle inte resultera i en andlig väckelse.

Trots detta hjälpte renässansen de kristna att återupptäcka det viktiga användandet av förståndet liksom intuitionen för att kunna förstå Gud och hans vilja. Alla dessa ting liksom den enskildes värde, betydelsen av människans jordiska liv, frihetens ideal och naturens skönhet, som medeltidens världs-frånvända, asketiska kristendom hade förlorat ur sikte fördes åter fram i ljuset. Målet för den gudomliga försynen är återupprättande av människan och världen i dess helhet. När människans jordiska liv försummas är människans återupprättelse ofullständig.

Dessutom blev, genom införandet av studiet av det grekiska språket fler och fler kristna i stånd att läsa Nya Testamentet på originalspråket. Detta faktum ledde till en bättre förståelse för Jesu ord. Det vitt utbredda läsandet av Nya Testamentet hjälpte lekmannen till en klarare inblick i den romersk-katolska kyrkan, vilken hade avlägsnat sig långt från de kristna principerna.

Den nyuppkomna och snabbt tillväxande medelklassens människor fastställde, att de nu som självständiga människor kunde befria sig från sina länsherrars grepp. Detta hade till följd att de snabbt vann självförtroende och utvecklade förmågan att lösa livets problem genom sina egna initiativ. De började ifrågasätta andlighetens uppförande och moral liksom kritisera kyrkans praxis.

 

7. FÖRBEREDELSE FÖR KRISTI ÅTERKOMST (400 år)

1. Den protestantiska reformationen

De 400 åren från den protestantiska reformationen till det första världskriget var en förberedelseperiod för Kristi återkomst. Alltsedan tiden för deras landsflykt konfronterades judarna med många främmande trosriktningar och övertog några av dessa tankar sin teologi. Denna tendens till religions-sammanblandning vidgade deras synsätt, men bröt mot den mosaiska traditionens renhet. Även den kristna kyrkan stötte under de närmaste 400 åren på nya tankesätt genom upplysningen, darwinismen, marxismen och liberalismen. Detta faktum hade gynnsamma men även ofördelaktiga effekter med avseende på utläggningen av Bibeln och på kyrkans förhållande till världsligheten.

Renässansen fick ett dynamiskt inflytande på medeltidens lekman. Härtill kom ytterligare det faktum att kyrkan tycktes honom ytterst fördärvad och korrumperad. I hans ögon hade kyrkan blivit identisk med ett oerhört system för finansiella utpressningar, fullt av habegär inställt på att skaffa guld från alla delar av Europa till Rom, där lyx, materialism, respektlöshet och till och med horeri obehindrat tycktes härska bland andligheten. Dessutom föreföll kyrkan mycket efterbliven i en tid av mäktigt framåtskridande. I en föränderlig värld representerade kyrkan en stel institution, konservatism, likformighet århundraden igenom med hänsyn till en obeveklig lagform, en bestämd typ av gudstjänst och levnadssätt för varje människa. Ännu sämre var en gapande klyfta som hade uppkommit mellan religion och liv, och kyrkans oförmåga att tillgodose människornas andliga behov antog skrämmande former. Slutligen började de fromma lekmännen inte litet förfärade över kapitalismens och nationalismens sekulariserande effekter att kräva ändringar inom kyrkan för att realistiskt bringa dess fördelar till resultat. Tidigare på 13- och 1400-talet genomförde John Wycliffe i Nordeuropa och Johannes Hus i Böhmen lokala begränsade reform-rörelser, emellertid med ringa framgång.

Den 31 oktober 1517 satte Martin Luther (1483-1546) upp de bekanta 95 teserna på slottskyrkan i Wittenberg, ett detaljerat angrepp mot handeln med påvliga avlater. Den tyska befolkningen var till största delen på Luthers sida och hela provinser övergick mycket snart till den protestantiska tron. Fram till Luthers död hade hans reformer utbrett sig överallt i Tyskland och därutöver i Danrnark, Norge, Sverige och i de baltiska staterna.

En radikalare reformation ägde rum i Schweiz genom Ulrich Zwingli. Han kämpade för en återgång till Nya Testamentet som grundläggande källa för kristen sanning och förmådde Zûrichs invånare att avlägsna alla bilder och kors och att sluta med den romersk-katolska kyrkans ritual.

Guillaume Farel, en kraftfull ung predikare, vann staden Genf för reformationen. Farel tog Jean Calvins hjälp i anspråk för att genomföra sin reformation. Calvin åstadkom en sinnesändring hos Genfs medborgare i riktning mot puritansk rättfärdighet. Han upprättade ett system för kyrkoförvaltning efter förebild av den första kristna kyrkan och införde ett undervisningssystem för utbildning av protestantiska ledarkrafter.

John Knox, som tillfälligt uppehöll sig i Genf blev direkt påverkad av Calvin. Han vände tillbaka till Skottland och upplevde den stora triumfen att få se "trosbekännelsen", förklarad och antagen av protestanterna och stadfäst av det skotska parlamentet.

I England hade reformationen under tiden vunnit en liknande ställning. Henrik VIII:s personliga önskan om en förändring i sitt äktenskapliga stånd öppnade vägen för den av nationen önskade religiösa revolutionen. Konungen fann genast adelns stöd och England förblev alltsedan dess protestantiskt.

Förutom de nationella reformationsrörelse gick skriftforskare i hela Europa sina egna vägar för att åstadkomma en ännu radikalare brytning med kyrkans för- fattningsmässiga auktoritet. Bland dem var vederdöpare, unitarier och fri-kyrkliga.

På 1300-talet översatte John Wycliffe Bibeln från det latinska till det engelska språket. Under reformationen översatte Luther den Heliga Skriften till tyska. Därigenom kom Bibeln, som tidigare bara var tillgänglig för prästerna, i händerna på den enkla befolkningen på deras eget språk.

Den protestantiska reformationen förändrade hela den religiösa bilden i Europa och förnyade kyrkan. Guds ord gavs tillbaka till folket. Den gudomliga försynen med avseende på reformationen var kyrkans återupprättelse och väckandet av människornas hjärtan till förberedelse på Guds nya dispensation, Kristi Återkomst.

De båda stora rörelserna under denna tidsperiod var renässansen och reformationen eller återuppblomstringen av hellenismen och judendoimen. Hellenismens återuppblomstring var humanistisk, världslig och ytlig medan judendomens var biblisk, andlig och invärtes. Detta var alltså ytterligare ett uttryck för Kain (i renässansen) och Abel (i reformationen).

 

2. De två strömningarna under 1700-talet

1700-talet karakteriserades av upplysningsrörelsen, som företrädde den förnuftsmässiga, liberala, humanitära och vetenskapliga tankeriktningen. Denna rörelse trängde in på livets alla områden: religion, litteratur, konst, filosofi, vetenskap och politiska inriktningar. Den fann uttryck i mångfaldiga former i olika delar av Europa. I England uppstod deismen, en form av religion i upplysningens sinne. Deismen var emot en formell religion och övernaturliga uppenbarelser. I betraktande av ett mekanistiskt universums järnlagar tillbaka-visade deisterna alla under och ett gudomligt ingripande.

Under mellantiden infördes Darwins utvecklingsteori som stod i motsats till skapelsens teori. Ludwig Büchner och Ernst Haeckel försvarade en mekanistisk materialism, vilken inte lämnade rum för någon Gud. Därutöver utövade den histo-riska materialismen hos Marx och Engels ett stort inflytande på människornas sinnen.

På den andra sidan verkade pietismen i Tyskland under ledning av Philipp Spener och Herman Francke och den böhmiska brädraförsamligen, ledd av greven Zinzendorf vilka betonade återuppväckandet av bibelstudiet och ett liv i överensstämrnelse med Guds ord.

George Whitefield och John Wesley utbredde sina glödande väckelsebudskap över hela England och under deras inspirerande ledning omfattade en stor väckelse landet. De lade stor vikt vid inre omvändelse och pånyttfödelse och grundade metodistkyrkan. I Amerika genomförde stora förkunnare såsom Jonathan Edwards evangelisationen och den stora väckelserörelsen fann hänförda anhängare i många delar av landet. Egna mystiska erfarenheter förmådd George Fox att grunda föreningen av vännerna eller kväkarna för att kunna praktisera en djup och enkel tro. Emanuel Swedenborg, en annan människa med stora andliga gåvor utforskade den andliga världens hemligheter och under, Genom sina imponerande skrifter uppenbarade han den osynliga verkligheten och hjälpte människorna att erfara en omedelbar gudsnärhet.

De filosofiska systemen enligt Kant, Fichte, Hegel, Schelling och Schleiermacher bidrog till en positiv andlig livsuppfattning i motsats till de samtida mekanistiska och materialistiska teorierna. Dessa varandra motsatta livsåskådningar representerade Kain och Abel. Genom filosofisk och andlig ledning av de som representerade Abel fann många ting sin förklaring och en mer omfattande förståelse för Guds väsen blev möjlig. Medan satan hade inflytande på många lärda för att orsaka tvivel och förvirring och förstöra Guds verk, fann Gud andra människor, som han kunde inspirera och väcka för att berika det andliga livet under denna tidsepok.

 

3. Den industriella revolutionen

Under mellantiden började den industriella revolutionen i England. I näringslivets struktur inträdde oerhörda förändringar, genom övergången från ett stabilt lanthushållnings- och handelssystern till en modern industrialism. Maskiner framställdes hittills av trä och drevs av vattenkraft och vind. 1700-talet medförde omställning till ångkraft genom James Watt (1736-1819). Uppfinningar såsom spinnmaskinen och den mekaniska vävstolen gjordes och England uppsteg som textilvärldens medelpunkt. Kolgruvsdrift och stålproduktion var av största betydelse. Industrialiseringen fick världsvida följder.

Hela nationer fick uppleva en omvandling genom denna revolution. Genom den industriella revolutionen skulle bättre förhållanden inom näringslivet skapas och den fysiska omvärlden föras upp på en högre nivå i förberedelse för den nya tidsåldern.

 

4. Uppkomsten av demokrati och imperialism

Genom den franska revolutionen, som började år 1789, avskaffades monarkin och den första republiken grundades. Den franska revolutionen förstörde den gamla politiska strukturen i Europa och jämnade vägen för 1800-talets liberalism. Revolutionen igångsattes av ateistiska filosofer som ville störta den absoluta monarkin och ersätta den med en regering, i vilken makten skulle utövas genom tre organ. Genom den amerikanska revolutionen som föregick den franska revolutionen med tretton år, inrättades den första nationella demokratiska regeringen. Motiveringen till den amerikanska revolutionen var emellertid en helt annan än den till den franska revolutionen. Liksom i Amerika så var även i England det religiösa inflytandet till största delen ansvarigt för ändringarna i regeringsformen. Så uppstod den moderna demokratin, varvid den franska revolutionen kan betraktas som stående i Kain-position och dess amerikanska motstycke såsom stående i Abel-position.

Med uppkomsten av de moderna nationalstaterna och tidsåldern av forskning och upptäckter framträdde i västvärlden imperialism. Genom den industriella revolutionens framåtsskridande blev det nödvändigt för de ifrågavarande staterna att finna nya avsättningsmarknader och råvarukällor. Genom kolonier infördes det europeiska herraväldet med tvång med en tilltagande högfärd gentemot de in- födda. Stimulerade av merkantilismen upprättade spanjorerna, portugiserna, engelsmännen och fransmännen mäktiga riken.

 

5. Missionsrörelserna

1800-talet var en stor protestantisk tidsålder. Till de genomgripande förändringarna i den yttre livsföringen ägde även på det religiösa planet två särskilt framträdande utvecklingar rum: Organisationen av den världsvida protestantiska missionen och den snabba utbredningen av söndags-skolrörelsen. Med avseende på missionsverksamheten hade katolikerna redan länge genom jesuitorden visat vägen. När holländarna på 1600-talet grundade handelsnederlag i Ostindien, uppmuntrade de missionärer att följa med dem. Kyrkan i England kände sig ansvarig för de amerikanska indianerna och or- ganiserade föreningen för evangeliets utbredande i Nya England. Europeiska riken sände kristna missionärer till kolonierna. På detta sätt tjänade till och med imperialismen förkunnandet av evangelium i de mest avlägsna delarna av världen. Kväkarna sände missionärer till Västindien, Palestina och till olika delar av Europa, Den böhmiska brödraförsamlingen främjade under 1700-talet energiskt missionen.

Baptisternas förening för evangeliets utbredande bland hedningarna sände William Carey till Indien. År 1795 grundades Londons missionsförenings överkonfessionella grupp. Därpå följde grundandet av andra konfessionella missionsföreningar.

För att vara de energiska brittiska ansträngningarna att utvidga den kristna världen jämbördiga grundades de Amerikanska Kom- missionsrådet för utländsk mission. Följden därav blev grundandet av liknande organisationer genom andra amerikanska kyrkor. Även i Danmark, Tyskland, Frankrike och Schweiz uppstod liknande sällskap.

År 1780 inrättade Robert Raikes den första söndagsskolan i England. Därav blev resultatet att söndagsskol-rörelsen spelade en betydande roll i det religiösa livet under 1800-talet. Den utbredde sig snabbt över de brittiska öarna och den europeiska och den nordamerikanska kontinenten. År 1907 grundades söndagsskolornas världsförening.

Dessa missionsrörelser hade ett mycket livgivande inflytande på det kyrkliga livet i hela världen och förde med sig en fullständig förändring av det kristna livet. De gjorde världen uppmärksam på Kristus och hans profetior för att förbereda människorna på återkomsten. Med 1900-talets inbrott hade kristendomen på det hela taget dragit omätlig fördel av den världsvida sammanslutningen av kristna av alla kulturer och raser.

1900-talets föreningssträvanden är ett klart uttryck för Guds vilja att förena mänskligheten i denna tid. Grundandet av Nationernas Förbund, Förenta Nationerna och ekonomisk sammanslutning på näringslivets område liksom önskan om sammanslutning av de nutida ekumeniska rådens församlingar och fusionen av kyrkor är utomordentligt tydliga tecken på den nuvarande övergången från splittring och skiljande till endräkt och förenande. Masskommunikationsmedel och snabbare resmöjligheter har fört människor från motsatta världsdelar närmare varandra.

I denna utveckling av världssituationen kan vi förnimma hur Gud genomför sin förberedelseplan. Såväl människors hjärtan som även deras fysiska omgivning utvecklades hela tiden högre för att förbereda mänskligheten på den kosmiska händelsen, Kristus återkomst.

Abels tolkning av livet

Emanuel Swedenborg (1688-1772), var en välkänd vetenskapsman vars andliga sinnen blivit öppnade.
Han började en systematisk undersökning av den andliga världen och avslöjade många av dess hemligheter, med sina andliga sinnen öppnade. Trots att hans undersökningar länge förkastades av teologer, så har nyligen dess värde blivit upptäckt, allt eftersom fler och fler människor haft kontakt med den andliga världen.

Detta har hjälpt till att forma Abels synsätt, och påverkat den demokratiska värld vi har idag.

För det femte, denna nation måste ha profetiska vittnesbörd bland dess folk. När Gud sänder sin älskade Son, hur kan Han göra det i tysthet? Helt säkert skulle Han uppenbara det för alla förberedda själar på jorden, ge dem den goda nyheten och få dom att förbereda sig. På samma sätt som det judiska folket genom profeterna visste att Jesus skulle komma som en konung och rädda dom, så hade Korea under 500 år stark messiansk tro genom en profetisk bok, Chung-Gam-Nok. Den skrevs i en tid då Guds frälsning genom Messias inte var omedelbart tillgänglig. Det är karaktäristiskt för Korea att dom fått näring genom denna unika messianska tradition.

Också många andligt begåvade präster och lekmän har tagit emot exakta uppenbarelser om Kristi Återkomst till Korea. Dessutom så har många djupt religiösa människor haft den gemensamma uppenbarelsen att Korea skall bli centrum för världsfrälsningen.