William Butler Yeats (1865-1939)
Irländsk poet och dramaförfattare.
Han fick Nobelpriset i Litteratur 1923
Irländsk poet och dramaförfattare.
Han fick Nobelpriset i Litteratur 1923
Alla senare verk av den irländske poeten W.B. Yeats grundar sig på en anmärkningsvärd sekvens av andliga upplevelser som började en oktober eftermiddag år 1917.
Yeats och hans brud, sedan 4 dagar, lät tiden
passera i lugn och ro när hans hustru, mer eller mindre på
skämt sa att hon ville pröva på automatskrift.
Tekniken som var välkänd på den tiden,
innebar helt enkelt att gå in i ett mentalt tillstånd
av avslappning, men med öppna sinnen, med en penna och ett
papper framför sig.
Människor som äger denna förmåga
kan börja skriva omedvetet. Det de skriver liknar, till sitt
innehåll, den kommunikation som sker muntligt genom medier
i trans.
Till deras förvåning så visade sig
fru Yeats ha en ovanligt kraftfull andlig naturgåva.
"Det som skrevs ner var så spännande, ibland så insiktsfullt", skrev Yeats, "så jag övertalade henne att offra en eller två timmar om dagen för den okände författaren."
Första veckan var så fascinerande att han var beredd att offra resten av sitt liv att foga samman de spridda budskapen.
Nej sa budbärarna, de hade kommit för att
ge honom ett nytt bildspråk för hans poesi.
Därefter så uppenbarade dom under en följd av år, ett enormt tidsschema som omfattade hela historiens struktur och mening, tolkat som ett komplicerat mönster av 2000-års perioder.
Jmfr. Principernas förklaring av historiens upprepning i 2000-års perioder.
Tre år senare, så hade Yeats femtio anteckningsböcker fulla av nedskrivet material.
Han omarbetade dessa och publicerade det hela i en 300 sidors bok kallad "En Vision".
Efter att freden mellan västmakterna och Tyskland undertecknats i Versaillesfördraget den 28 juni 1919,
så publicerade W.B. Yeats ett poem med titeln "Återkomsten" (1920).
Jämför med födelsen av Återkomstens Herre 1920.
Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the center cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction; the worst
Are full of passionate intensity.
Surely some revelation is at hand;
Surely the Second Coming is at hand;
The Second Coming! Hardly are those words out
When a vast image out of Spiritus Mundi
Troubles my sight: somewhere in the sands of the desert
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun,
Is moving its slow thighs, while all about it
Reel shadows of the indignant desert birds.
The darkness drops again; but now I know
That twenty centuries of stony sleep
Were vexed to nightmare by a rocking cradle,
And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches toward Bethlehem to be born?
%%%
Ref: Nat.Encycl. band XX, sid. 229