Människans neuroser

Freud om telepati

Freud is so impressed by Cecil Murray's report on telepathic experiments at the Society for Psychical Research that he is "prepared to give up his resistances to the existence of thought transference".

"As you remember I already expressed a favorable bias toward telepathy during our trip to the Harz. But there was no need to do so publicly; my conviction was not very strong, and the diplomatic aspect of preventing psychoanalysis from drawing too close to occultism very easily retained the upper hand. Now, the revision of Traumdeutung for the collected edition gave me the impetus to reconsider the problem of telepathy. In the meantime, however, my personal experience through tests, which I undertood with Ferenczi and my daughter, have attained such convincing power over me that diplomatic considerations had to be relinquished.

Again I was presented with an instance where, on a very much reduced scale, I had to repeat the great experiment of my life; namely, to admit to a conviction without considering the resonance of the world around me. So it was then inevitable. If anyone should bring up with you my Fall from grace , just answer calmly that my acceptance of telepathy is my own affair, like my Judaism and my passion for smoking, etc., and that the subject of telepathy is not related to psychoanalysis." [SF-Jones 7.3.1926]

C.G. Jung om tillståndet efter "döden"

"Det som händer efter döden är så outsägligt underbart att vår fantasi och våra känslor inte räcker till för att vi ens tillnärmelsevis skall kunna bilda oss en uppfattning om det... Vår tidsbundna forms upplösning i evigheten medför ingen förlust av mening."

-Carl G Jung, Brev, Vol. 1

In his autobiography Memories, Dreams, Reflections the Swiss psychologist Carl Jung recounts his conversation with a highly cultivated elderly Indian, a friend of Mahatma Gandhi's. In discussing the different ways in which education took place in India, the Indian answered in reply to a question by Jung that his own guru was a man named Shankaracharya. Jung replies:

As Jung records, his conversation is an enlightenment to him, for over a period of time he had a similar experience, but he had not been able to explain it. Through his Indian acquaintance, he comes to understand people on earth are frequently guided by those on the spirit world.

For Divine Principle, the phenomenon experienced by Jung and his associate is an example of activity by spirit persons who are pursuing their own continuing resurrection. Since these spirit people did not complete the process during their lifetime on earth, they return to earth in spirit form to fulfill the task they left unaccomplished. They do this by helping and guiding people who are still on earth. As the spirit person assists the growth and achievement of such people on earth, he himself is spiritually benefited and progressively resurrected.

Citat: "Moon säger att en person - en andeskådare eller ett medium, som kan kontrolleras av en varelse som inte varit här på länge och som troligen fortfarande uttrycker och försöker göra gällande en del av de saker hon trodde på jorden - kan titta på dig och bli medveten om en personlighet som är mer än vad du är i denna stund - just vid denna tidpunkt i ditt liv. Hon kan få ide'n att hon har att göra med ännu en inkarnation. Det finns ingen reinkarnation på det sättet att det är en lag som tvingar människor tillbaka gång på gång. Men det finns en lag om samverkan mellan den andliga och den fysiska världen. Och när Jesus sa, "Det är nödvändigt att jag går, därför om jag (och ordet 'jag' som han använde, det betydde 'jag' det begränsade ego, som ni känner som er vän Jesus)- om inte jag går, så kan inte Sanningens Ande komma." Med andra ord, han visste att han bara kunde bli uppenbar på det högsta och sannaste sätt, och förkunna den slutliga sanningen, den andliga sanningen, om han inte längre var begränsad av en personlighet - när han inte längre var begränsad till igenkännandet från sina vänner att han bara var Jesus från Nasaret.

Gud individualiserar sig i just den personen, men nästan varje människa går och bär på vad psykiater skulle kalla tvångstankar, medan Moon bestämt säger att det är en ande som besätter henne. Det kan vara för ett kort ögonblick eller för hela livet. Det beror helt på hur hängiven personen är och den uppgift som skall förverkligas.

Ref: Arthur Ford 1965, Unknown But Known, Library of Congress Catalog Card Number: 68-29570 # Publisher: New American Library (1969),ASIN: B0007FD5HI

Jämför med Principernas förklaring av livet efter fysiska kroppens död.

• I skapelsen finns inte bara den synliga världen, som liknar den mänskliga kroppen, utan också den osynliga värld som liknar en människas själ. Den synliga världen finns där den fysiska kroppen rör sig inom tid och rum. Medan den osynliga världen är oändlig och evig bortom den fysiska världen. Det är där människans ande lever för evigt. Som Hebr. 8:5 uttrycker det “vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen ...”. Den osynliga materiella världen är en större verklighet än denna synliga värld. Den osynliga materiella världen är subjekt till den synliga materiella världen. Precis så som människans själ är subjekt till den synliga kroppen.
• Den andliga världen och den fysiska kan inte direkt kommunicera med varandra. Därför är människan skapad som medlare och harmoniskt centrum för dessa båda världar. Då människans fysiska kropp och dess ande blir förenade genom perfekt givande och tagande i en fullkomlig människa, så blir också dessa båda världar, den synliga och den osynliga, förenade med människan som medlare.
• Enligt Principerna så har varje människa sin egen fysiska kropp och också sin andliga kropp. Därför kallar vi hennes ande för andligt jag
• Förhållandet mellan den andliga och den fysiska människan är detsamma som mellan en frukt och dess träd. Den andliga människan växer ansluten till sitt träd (den fysiska kroppen). Med andra ord, den andliga människan som lever för evigt, växer till fullkomlighet genom att ta emot vitalitetselement från dess fysiska kropp, och livselement från Gud. Därför kan endast den andliga människan växa i den fysiska människans jord. Alla vitalitetselement från den fysiska människan blandas med livselementen som Gud ger den andliga människan. Därför så beror kvaliteten hos den andliga människan på kvaliteten av de vitalitetselement som ges av den fysiska människan. Följdaktligt så blir den som mottar sunda vitalitetselement en god människa. Å andra sidan, en som mottar dåliga vitalitetselement blir en ond människa. För att en ond andlig människa skall bli god, så måste hon ångra sig medan hon är i sin fysiska kropp, där hon kan motta de helande vitalitetselement som hennes ånger skapat.
• Den absolut viktigaste del av den andliga människan som behöver bli perfekt genom den fysiska, är känsligheten för Guds kärlek. Vi har redan förklarat att Guds syfte med skapelsen är att uppnå de fyra positionerna. Där Guds ideala kärlek kan verka. Därför kan endast de andliga människor som redan upplevt föräldrars sanna kärlek, kärleken mellan man och hustru och kärleken till barn centrerat på Gud, eller med andra ord de som redan upplevt denna kärlek på jorden - endast dessa - kan gå till himmelriket i den andliga världen och leva det himmelska livet. Himmelriket är en värld styrd i harmoni med Guds kärlek. Där alla tillfredsställs genom denna Guds kärlek.
• Gud avgör inte om den andliga människan skall gå till himmelriket eller helvetet. Det är människan själv, som avgör detta genom det liv hon lever här på jorden. Hon går till den plats i andliga världen som svarar mot den utveckling hennes ande nått på jorden. Gud, Messias och religionen kan bara visa människan hur hon undviker helvetet och finner vägen till himmelriket.

Folklorists and Jungian psychologists tell us that through art,
the psychological truth emerges as it is shared by the collective unconscious.
In great paintings, the psychic background of our ancestral and primal past is revealed.
In reality, many great artists of the past manipulated symbols and archetypes of the “collective unconscious” to advocate specific “truths.”
And the most famous perpetrator was Leonardo Da Vinci.