   |
| Sun Myung Moon Uppenbarelsen! Jesus Kristus 1960 1936 sedan 2000 år... |
Messias! |
Hela Uppenbarelsen på svenska (lämplig för utskrift)
Syftet med Guds skapelse är att se människan fullkomlig i godhet och levande i himmelriket på jorden och i den andliga världen, och därigenom ge glädje till Gud. Men genom människans fall så lider människan (Guds objekt) både på jorden och i andliga världen. Och syftet med skapelsen förblev ouppfyllt. Har då Gud givit upp sitt mål med skapelsen ? Nej, det har Hen inte.
Som Jesaja 46:11 säger, "Vad jag har talat, det låter jag också uträtta. Vad jag har bestämt, det sätter jag också i verket. "Gud kommer absolut att nå sitt mål. Kärlekens Gud kunde inte överge människan, Hans barn, under sådana förhållanden. Istället har Gud ihärdigt fortsatt sitt frälsningsarbete.
Vad är frälsning ? Frälsning är detsamma som återupprättelse. Att rädda en sjuk man, är att återställa honom frisk. Att rädda en som drunknar är att rädda honom och återställa honom till tillståndet före olyckan. På samma sätt betyder Guds frälsning av människan, att återställa den fallna syndfulla människan till sitt ursprungliga tillstånd av godhet. Där syftet med skapelsen blir uppfyllt.
Guds mål med frälsningen är att skapa en fullkomlig individ så som Han från början planerat. Och en ideal familj baserad på denna individ, för att sedan skapa ett idealt samhälle, nation och värld. Allt centrerat på denna ideala familj. Förhållandet mellan en fullkomlig människa och Gud kan liknas vid förhållandet mellan tanke och kropp. Kroppen innesluter tanken och kroppen rör sig dit tanken för den. Gud finns innesluten i tanken hos en fullkomlig människa och han blir ett tempel för Gud. Alla tankar, rörelser och liv sker centrerat på Gud. På detta sätt når en fullkomlig människa total harmoni med Gud. Precis som vår kropp når harmoni med vårt sinne och våra tankar. Som 1 Kor 3:16 säger, "Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er ? Och Joh 14:20 "Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er."
Så om Adam och Eva blivit fullkomliga i Eden, hade de då verkligen behövt bön, ett religiöst liv eller en frälsare ? Varför skulle bön behövas för den som lever och talar med Gud dag och natt ? Religiöst liv är ett ständigt sökande efter Gud hos fallna människor. En fullkomlig människa som lever sitt dagliga liv som Guds tempel behöver inga ritualer. Därför skulle inga kyrkor funnits. Heller inga Biblar, inga predikningar eller väckelsemöten om inte människan fallit. Som varelser av kärlek, skulle det normala livet hos Edens invånare varit en inbjudan till Gud att leva med dem. På samma sätt som den som inte drunknar, inte behöver någon räddare. Så behöver en fullkomlig människa utan synd ingen frälsare.
Om människan uppfyllt Guds andra välsignelse dvs. skapat en ideal familj. Hur skulle denna familj då sett ut ? Om Adam och Eva skapat en familj av godhet, kärlek och förökat sig med barn av kärlek. Så skulle detta blivit en syndfri ras, samhälle och nation. Med start från denna familj så skulle vi fått ett idealt samhälle. Bestående av en enad världsfamilj, med ett par Sanna föräldrar som människans förfäder och oändliga generationer av syndfria ättlingar som växer i välstånd. Guds frälsningsplan är att skapa sådana himmelska individer som har uppfyllt denna andra välsignelse och därmed nått himmelriket.
För att nå detta mål så sände Gud sin ende son, Jesus Kristus, som denna världens frälsare. Därför måste Messias stå som en fullkomlig människa inför Gud och därefter etablera en fullkomlig familj där Guds kärlek kan leva. Och därefter etablera en ideal nation och värld som skall bli det ursprungligen planerade himmelriket på jorden. Det är för detta som Messias kommer.
Gud älskade verkligen sitt utvalda folk, israeliterna, som ju var förberedda att ta emot Messias. Han profeterade många gånger att Messias skulle komma och varnade till och med att stunden var nära. Gud hade till och med en förlöpare, Johannes Döparen, för att vittna om Messias. Så Israels folk väntade och längtade passionerat efter den utlovade Messias.
Tragiskt nog så misslyckades det väl förberedda folket att känna igen Messias då han kom. Guds son gjorde allt för att övertyga folket om vem han verkligen var. Men han blev missförstådd och stämplad som hädare (han utgav ju sig för att vara Guds son) och slutligen korsfäst. Till och med de hedniska härskarna på den tiden visste ju att Jesus var oskyldig. Ändå så var de som dömde honom skyldig ironiskt nog hans eget folk och de judiska ledarna, som Gud själv hade fostrat och förberett under så lång tid. Faktum är att de var ivriga att bli av med Jesus och sända honom till korset. Varför ?
Kristna har av tradition trott att Jesu död på korset var förutbestämt och en del av Guds ursprungliga vilja. Nej! Det var ett ångerfullt misstag att korsfästa Jesus. Att korsfästa honom blev konsekvensen av det israeliska folkets okunnighet om Guds vilja. Guds vilja var tydligt att det utvalda folket skulle tro på och acceptera Jesus (Joh 6:29) och mottaga frälsning. Israels folk visste inte vem denne Jesus från Nasaret var, för även då han hängde döende på korset så hånade de honom genom att ropa, vi tror på dig som frälsare bara om du kommer ner från korset. Även Bibeln pekar på detta, "Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom." (Joh 1:11). Och aposteln Paulus vittnade att "Den (härligheten) kände ingen av denna världens makter till - om de hade känt till den, så skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre." (1 Kor 2:8)
Dagens kristna vet inte vad som verkligen hände på Jesu tid. Om det var Guds enda vilja att korsfästa sin son. Varför förberedde Han då så noggrant ett utvalt folk, under så lång tid ? Var det inte uttryckligen för att skydda sin son mot de otrognas gärningar ?
Jesus bad i sin sista bön i Getsemane "Min själ är bedrövad ända till döds...Fader låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt." (Matt 26:38-39). Jesus uttalade denna bön, inte en gång utan tre gånger. De flesta kristna tolkar detta så att även om hans mission var att dö på korset, så bad Jesus sin bön i rädsla och mänsklig svaghet. Men kunde Jesus Kristus, mänsklighetens räddare, verkligen be en bön av svaghet ?
Varken den första kristna martyren, Stefan, eller någon av de många martyrer som följde bad någonsin av sådan fruktan och svaghet. Sa de, "låt denna bägare gå förbi mig", innan de dog ? Hur kan vi påstå att Jesus var svagare än dessa martyrer ? Särskilt om det var hans plikt och mission att dö på korset. Varför bad då Jesus på detta sätt ?
Jesu bön i Getsemane var inte en självisk bön eller bön av rädsla för att dö. Om korsfästelsen var den enda vägen för Jesus att rädda mänskligheten, så skulle han gladeligen givit sitt liv på korset flera hundra gånger.
Jesus var bekymrad över sin mission här på jorden, att återställa Guds syfte med skapelsen. Hans hjärta var så bekymrat för han visste hur Gud skulle sörja om han inte kunde fullgöra sin mission. Och mänsklighetens slutliga frälsning skulle uppskjutas tusentals år. Jesus förutsåg också att hans lärjungar och hans andra efterföljare, de kristna, skulle möta fruktansvärd förföljelse, och även behöva dö som han skulle göra på korset. Han var också förkrossad över den oroliga framtid som skulle komma över israeliterna, som hade förkastat honom.
Därför bad Jesus i Getsemane, en sista desperat bön till Gud. "Även under dessa svåra förhållanden, låt mig få stanna på jorden så att jag kan fortsätta min mission och förändra människors hjärtan till att acceptera mig."
Om döden på korset var Guds förutbestämda vilja, varför sa då Jesus till Judas Iskariot, som förådde honom, "...ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född." (Matt 26:24)
Vidare hur kan vi förklara Jesu utrop på korset, "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig ?" (Matt 27:46).
Om korsfästelsen verkligen var Guds vilja, varför kände han då inte glädje på korset, när han så framgångsrikt fullbordat sin mission ?
Jesu död på korset var inte den ursprungliga missionen för Jesus, Guds son.
Istället blev det Guds smärtsamma alternativ. Orsakat av den bristande tron hos Israels folk. Vad skulle hänt om allt Israels folk trott på Jesus och välkomnat, älskat och förenat sig med honom ? Mycket troligt hade då frälsningen fullbordats. Med andra ord, syftet med skapelsen hade uppfyllts och därmed hade också himmelriket på jorden skapats. Guds värld hade bokstavligen förverkligats - den värld där alla folk skulle tro på och följa Guds son. Israels folk hade blivit kärnan i himlens härlighet. Den judiska och kristna världen skulle aldrig blivit splittrad. Dessutom eftersom då Messias skulle fullbordat sin mission, så skulle inget skäl finnas för hans återkomst.
Hur blir vi pånyttfödda? Vi måste gå tillbaka till fars kropp.
Josefs och Sakarias stammar borde ha hittat en brud för Jesus.
I själva verket skulle Johannes döparens syster blivit Jesu brud.
Sakarias var Jesu fader.
Nu är tiden inne för att allt detta blir känt.
Original Restoration and My Rebirth by Reverend Sun Myung Moon, August 20th 1992
Comment: Jesus 17, 27, 30
Damian J. Anderson September 18, 1999
Jag pratade med prof. Oh som är professor vid UTS och ansvarar för undervisning om Sun Myung Moons liv och arbete. Han spelar in nästan varje tal som Far ger i Amerika, och är en stor expert på fars tal. Vi pratade om just detta ämne efter att ha middag tillsammans med Sanna Föräldrar går kväll. Han sade att Jesus frågade hans mor Maria tre gånger, i åldrarna 17, 27 och 30, om att kunna gifta sig med Johannes döparens yngre syster. När Maria vägrade för tredje gången, lämnade han sitt hem och började sin offentliga mission borta från sin familj. Han förstod det principiella skälet till varför det skulle ske (hans giftemål), men han kunde inte berätta för någon om det vid den tiden.
Ref:www.tparents.org/library/unification/talks/anderson/Anderson-JesusMarries
Om Jesus genom Ken Akehurst:
Det första och viktigaste är att bekräfta att han (Jesus) existerar och vad han sade, under sin korta tid på jorden: Guds Son,
och att därför judarna gjorde sitt största misstag i att ha honom dödad.
Om han hade fått leva skulle han ha fortsatt undervisa och i till slut, accepterats av alla som Guds Son, och världen skulle ha blivit en bättre plats tack vare det. Men människan har en fri vilja och han blev dödad och de planer som gjorts av Gud motarbetades. Och ja, om det är så, så kasta inte upp händerna i fasa. Guds planer omintetgörs, på Jorden, hela tiden. Det är därför livskvaliteten är så dålig, jämfört med här ( i andliga världen), där hans ord åtlyds. /Ken Akehurst
Boken Tears of Jesus, handlar om Jesu kors som missförståtts.Genom att förstå frågan på detta sätt, så kan vi se att Jesu korsfästelse endast var en andra väg till frälsning. Och den medförde därmed bara andlig frälsning. Eftersom Jesus blev misstrodd och förkastad av folket, så fick Gud offra sin ende son som lösen åt satan. På detta sätt gjorde satan anspråk på Jesu kropp. Det är därför som Jesu blod på korset blev priset för mänsklighetens förlossning. Från denna tidpunkt kunde Gud låta Jesus återuppstå och öppna en väg till andlig frälsning befriad från satan. På detta sätt blev Guds seger inte korsfästelsen utan Jesu uppståndelse. Som ett resultat är människans fysiska kropp öppen för satanisk invasion. Även om den var avsedd att bli räddad genom att leva på Jesu sätt. Endast människans ande kan uppnå frälsning genom att tro på härlighetens herre och hans uppståndelse. Alltså finns det bara andlig frälsning att få.
Även efter Jesu besök på jorden, så fortsätter världen att lida under satan. Och överallt sitter synden obarmhärtigt kvar i människans kropp. Aposteln Paulus jämrade sig, "Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp ? ...Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså med mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag." (Rom 7:24-25).
Som helgon var Paulus hängiven och total i sin kärlek till Herren. Men hans kropp fortsatte att vara nedtyngd av synd. Denna bekännelse är inte begränsad bara till Paulus, utan gäller alla levande människor. Det är därför Bibeln lär oss att "be ständigt" (2 Tess 5:17), för att hindra att satan invaderar oss. Också 1 Joh 1:10 säger, "Om vi säger att vi inte syndat, gör vi honom till lögnare...". Detta visar klart att människan fortfarande är under syndens band. Det finns ingen vars ursprungliga synd blivit borttagen.
Därför måste Herren komma till jorden igen, för att fullständigt ta bort våra synder och skapa himmelriket på jorden. Detta är Guds syfte med skapelsen.
Citat av påven Franciskus 2015:
Korset visar oss ett annat sätt att mäta framgång. Vår uppgift är att plantera frön. Gud ser till frukterna av vårt arbete. Och om ibland våra ansträngningar och vårt arbete verkar att misslyckas och inte producera frukt, måste vi komma ihåg att vi är anhängare av Jesus Kristus och hans liv, som mänskligt sett, slutade i ett misslyckande, misslyckandet på korset.
/Påven Franciskus 2015
Källa:
http://www.utsalumni.org/news/the-failure-of-the-cross-pope-francis-15604/#sthash.1pENHIOA.dpuf
Om nu Jesu korsfästelse inte var Guds vilja. Varför finns det då profetior om Jesu lidande på korset (Jes. 53) ? Då måste vi påminna oss om de profetior där Messias kommer som Guds son, Konungars konung, och skall skapa himmelriket på jorden. Dessa profetior står i Jes. 9,11 och 60 i Gamla Test., och i Luk 1:31-33 i Nya Test. Men varför gav Gud två motsatta profetior angående Jesu mission på jorden?
När Gud skapade människan, så skapades hon för att kunna nå fullkomlighet endast genom att uppfylla sitt ansvar. Alltså hade människan två valmöjligheter, att uppfylla sitt ansvar enligt Guds vilja eller inte uppfylla och därmed förkasta Gud. Nu förstår vi det oundvikliga i att Gud gav två profetior, en för varje valmöjlighet.
Det var Guds ansvar att sända Messias. Men människans ansvar att tro på denne Messias. Olyckligtvis, så misslyckades det judiska folket i att uppfylla sitt ansvar. Genom att förkasta Jesus så uppfyllde dom inte Guds första profetia om Messias, i Jes. 60 och Luk 1:31-33. Utan istället uppfyllde dom profetian om den lidande Messias i Jes. 53.
Nu är det ytterligare en fråga som vi måste få svar på om Jesu korsfästelse.
Gud hade upprepade gånger profeterat för sitt utvalda folk om att Messias skulle komma. Och folket själva längtade och prisade löftet om Messias. Hur kunde då Gud sända Messias på ett sätt så att folket inte kände igen honom ? Var det Guds vilja att de inte skulle känna igen och ta emot Messias ? Eller visade Gud klart hur han skulle komma, och ändå förkastade folket honom?
Låt oss först undersöka profetian om Elias återkomst.
I Malaki, den sista boken i Gamla Test. står det, "Se, jag skall sända till er profeten Elia, förrän Herrens stora och fruktansvärda dag kommer. Och han skall vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder ..." (Mal 4:5-6). Den stora och fruktansvärda dagen är när Herren kommer. Och denna profetia visar att innan Messias kan komma, så lovar Gud att sända Elia. Detta därför att Gamla Test. förutsäger inte klart när Messias skulle komma. Men däremot att Elia först skall återkomma.
Det var under dessa förhållanden som Jesus kom. Utropande sig själv som Messias.
Han sa till det judiska folket att han var Guds son. Det folk som bara trodde han var en vanlig man från Nasaret. Dom hade ju ändå inte hört eller sett Elias återkomst. Så dom frågade, "hur skulle det vara möjligt att Jesus från Nasaret är Guds son."
När Jesu lärjungar gick ut bland Israels folk och vittnade om Jesus frågade folket, "Om er mästare är Messias, var är då Elias som skulle komma först ?" Lärjungarna vände då åter till Jesus och ställde samma fråga, "vad menar de skriftlärde med att Elias först måste komma ?" Jesus svarade, "Visst skall Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes Döparen." (Matt 17:10-13).
Jesu förstod hur viktig denna fråga var för de skriftlärde och antydde därför att Johannes Döparen var denne Elias som kommit tillbaka. Jesu lärjungar kunde tro detta. Men de flesta av folket ville inte tro detta. Johannes Döparen hade ju inte kommit direkt från himlen och han förnekade ju själv att han var Elias (Joh 1:21). Jesus visste om att folket hade svårt att tro på detta. Så han sa "Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma..." (Matt 11:14).
Jesus sa alltså att Johannes var den Elias som folket väntade. Men Johannes själv förnekade detta. Så vem skulle folket tro ? Det berodde naturligtvis på hur folket bedömde dessa två Jesus och Johannes.
Hur uppträdde Jesus inför folket ? Jesus var bara känd som sonen till en ödmjuk timmerman. Och han hade inte ens gått i någon skola. Trots detta så utropade han sig som "...herre över sabbaten." (Matt 12:8). Han värderade sig högre än Lagen (Matt 5:17) och umgicks med skatteindrivare och syndare och till och med åt och drack med dem (Matt 11:19). Han jämställde sig själv med Gud (Joh 14:9) och sa att folket måste älska honom mer än allt annat (Matt 10:37). Därför sa de judiska ledarna till och med att han var besatt av Beelsebul, demonernas furste (Matt 12:24).
å andra sidan, hur var Johannes Döparen i folkets ögon ? Han var son till en aktad familj och folket kände honom ända sedan hans befruktning och födelse. När han blev äldre så levde han på insekter och honung i öknen. Så i folkets ögon levde han ett perfekt liv i tro. I själva verket så upphöjdes Johannes så högt att många frågade honom om han inte var Messias (Luk 3:15, Joh 1:20).
Under dessa förhållanden så trodde folket förstås mer på Johannes Döparen, som sa att han inte var Elias, än på Jesus som sa att Johannes var Elias. Folket bedömde Jesu uttalande som en lögn, som Jesu sa bara för att göra Jesu egna anspråk mer trovärdiga.
Men varför sa då Jesus att Johannes Döparen var Elias ? Som Luk 1:17 säger, så kom Johannes Döparen med samma mission som Elias. Israels folk som bokstavligen trodde på Gamla Testamentet, trodde att den verklige Elias skulle komma på himmelns skyar. Men istället så sände ju Gud Johannes att uppfylla Elias mission.
Johannes sa själv att han kom för att "...Göra vägen rak för Herren" (Joh 1:23), och "jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler." (Matt 3:11). Med en så unik och viktig mission, så borde Johannes själv förstått att han var Elias.
Flera av översteprästerna och folket som respekterade Johannes Döparen trodde att han kunde vara Messias. Så om bara Johannes förkunnat att han var Elias och vittnat om Jesus som Messias. Så skulle allt folket kunnat känna igen och ta emot Jesus och därmed frälsningen. Då skulle Jesu brist på social status och bakgrund vara utan betydelse. Men Johannes var okunnig om Guds vilja och förnekade att han var Elias, och gjorde därmed Jesus till lögnare. Detta var den viktigaste faktorn som förhindrade Israels folk att acceptera Jesus.
I Matt 3:11 säger Johannes att han döper med vatten men den som kommer efter honom - Jesus - skall döpa med helig ande och eld. Därför sa Johannes han var ovärdig att ta av hans sandaler. I Joh 1:33 säger Johannes, "Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig : Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande. Jag har sett det och jag har vittnat om att han är Guds utvalde." Så Gud visade Johannes att Jesus var Guds son. Och här börjar också Johannes att uppfylla sin mission att vittna om Jesus Kristus. Men vad gjorde han sedan. Han misslyckades att fullfölja sin mission att följa och predika om Jesus.
Alla människor måste, efter att de mött Messias, tro på och tjäna honom hela livet. Speciellt Johannes Döparen som kom med missionen att vara Messias förelöpare. Därför skulle Johannes Döparen ha tjänat Jesus av all sin kraft, som hans lärjunge.
Även Johannes far fick veta om sin sons mission då han föddes : "Och du, mitt barn skall kallas den högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom. så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder ..." (Luk 1:76-77). Ändå kan vi inte finna någon händelse i Bibeln där Johannes direkt tjänade Jesus.
Efter det han valt att gå sin egen väg, att inte tjäna Jesus så som Gud ville, så blev Johannes tvivlande om Jesus verkligen var Messias. Han sände sina lärjungar till Jesus för att fråga, "Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan ?" (Matt 11:3). Detta visar tydligt att Johannes inte trodde på Jesus och misslyckades att följa honom.
Jesus blev uppbragd av en sådan fråga, och svarade ganska fördömande, "Salig är den som inte kommer på fall för min skull." (Matt 11:6). Trots Israels stora respekt för Johannes, så hade han redan svikit sin mission inför Jesus. Jesus sa också, "Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes Döparen, men den minste i himmelriket är större än han." (Matt 11:11). Om någon var den störste född av kvinna, så skulle han självklart vara lika stor i himmelriket. Hur kunde då Johannes Döparen som föddes som den störste i historien vara mindre än den minste i himmelriket ?
Gud sände Johannes Döparen som den störste bland profeter, för att han skulle vittna till allt folk om Messias, och tjäna honom. Men han misslyckades fullständigt att uppfylla sitt ansvar.
Matt 11:12 förklarar också detta: "Sedan Johannes Döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld." Om bara Johannes hade tjänat Jesus väl och uppfyllt sitt ansvar, så skulle han blivit Jesu huvudlärjunge. Men eftersom han svek så blev Petrus, den mest aktive av Jesu lärjungar, ledare för de tolv.
För att förbereda Israels folk att tro på Jesus så gav Gud många vittnesbörd till Johannes föräldrar, Sakarias och Elisabet, båda högt respekterade av folket. Om folket såg att avelsen och Johannes Döparens födelse var Guds verk. (Luk 1) Säkert så fick Johannes veta mycket av sina föräldrar om hans släktskap med Jesus.
Trots all denna förberedelse så misslyckades Johannes på grund av bristande tro och okunskap. Hans personliga misstro blev inte bara hans eget fall, utan ledde till hela folkets misstro mot Jesus, och till slut till hans korsfästelse.
Other supporting Sources:
Examples from our Age by Farley Jones and Carl Rapkins