I december 1952 hade Moon ett besök från en trettiosex år gammal kristen evangelist som heter Lee Yo-han. Lee var från Sonchon, några km från Moons eget hem i North Pyong-en provins. Han hade deltagit i seminariet i Japan och blivit utesluten för att ha vägrat delta i Shinto ceremonier. Han hade först hört talas om Moon fyra år tidigare, i oktober 1948, då han var i Seoul och Moon var i fängelse i Hungnam. Några av Moons anhängare, inklusive Mrs Ok, hade kommit till Seoul och pratade om den unge predikanten, som sade att alla kyrkor borde bli enade.
När Koreakriget bröt ut, gick Lee med en grupp av presbyterianska flyktingar till Pusan och senare till Jeju, en stor ö mellan Japan och Korea. Lee försökte övertala andra kristna att tro på att frälsning var inte tillräckligt. "Vi bör använda Bibeln för att utveckla vår personlighet och övervinna vår fallna natur och våra dåliga vanor,". Det var också hans uppfattning att vi levde i de yttersta dagarna, den profeterade tiden för Kristi Återkomst, och att Kristus skulle återvända som en människa. För detta, blev Lee fördömd från predikstolen,som en kättare inför fyrahundra flyktingar. En av hans kristna grannar märkte att sidorna i Lees Bibeln var kraftigt understrukna, vilket var ovanligt. Han ansågs också konstig eftersom han bad med öppna ögon. Grannen undrade om Lee var en kommunist, men stoppades från att anmäla honom till polisen genom hans hustru. Men faran av en sådan misstanke bör inte underskattas. Cheju Island hade varit platsen för den värsta antikommunistiska brutalitet i modern koreansk historia, när en populär, kommunistisk ledda uppror bröt ut 1948 och blev skoningslöst nedslaget. Av olika uppskattningar, dödades 10-25 procent av öns trehundratusen invånare av polis och milis för att vara antikommunistiska ungdomsgrupper från Nordkorea.
I september 1952 återvände Lee till Pusan, och bildade en grupp med kristna som hade fått uppenbarelser om Kristi Återkomst. I november träffade han fru Ok, som berättade för honom igen om Moon. Hon sa att han undervisade om de yttersta dagarna och att hans predikningar var väldigt inspirerade. Dagen han kom till Pomne-gol, fick Lee några pengar av Moon och uppmanas att gå ut och köpa några grönsaker. Givet sedvanliga koreanska känsligheter om status, skulle Lee har tagit anstöt och gått sin väg, där och då. Han var ju trots allt en evangelist med egna anhängare, inte en springpojke. Men, om Lee kände något, så lät han inte detta komma i vägen för hans skäl för att besöka Moon. Vad som senare av andra Unificationister skulle tolkas som ett "test" av hans ödmjukhet var, för den självutplånande Lee själv, förmodligen inte mer än vad det var - en fråga om att gå och köpa mat.
Lee blev inspirerad av Moons tal om syndafallet och Jesu liv. Men det var hans undervisning om historiens paraleller i Guds försyns historia som övertygade honom att detta var sant. Han flyttade in med Moon.
Källa: Sun Myung Moon the early years 1920-53, Michael Breen
Volym 1
Introduktion
Introduktion
Jag skall tala om hur vi kan tillämpa Principerna på våra dagliga liv. Som ni lärt genom Principerna, så består våra liv av att ständigt sätta upp gottgörelsevilkor genom att vandra gottgörelsens väg. Vi står i en punkt mellan två motsatta sidor - den ena är att lösa historiens problem och våra egna genom att betala gottgörelse. Den andra är att betala ytterligare gottgörelse på grund av misslyckande att betala tidigare gottgörelsevilkor. Det avgörs av villkoret om vi vinner eller förlorar. Vi som står i en mellanposition mellan Gud och satan, är i en situation som avgör om vi kan fly från satan genom att tillämpa Principerna eller fångas av honom. För oss som lever med både Gud och satan samtidigt, så är just här i livet på jorden som vi måste klippa av våra band med satan och förena oss med Gud.
För de fallna människorna så skapade Gud ett fundament enligt var och en tidsålder, genom att arbeta direkt med Abel i Adams familj, ge tio budord i Moses tid och genom att sända Messias för 2000 år sedan. Detta fundament kom inte ursprunglig en från människor utan skapades av Gud för att människor skulle bli räddade (frälsta) genom det. Och Guds fundament skapas påtagligt, inte andligt. Till exempel, Gud sände en påtaglig varelse som en profet eller Jesus i lagens och profetiornas tidsålder. Ni är motiverade att gå med i Unification Church genom den person som trodde på Principerna. Gud visade dig detta fundament eller en sådan aspekt av Gud genom denna påtagliga varelse.
Trons liv existerar för att du skall kunna bli av med din fallna natur. Det är inte Gud eller Jesus utan den person som har mer synd än dig som tar bort din fallna natur. De existerande kyrkorna tror att Jesus räddar dem. Det är inte sant. Det är bara den person som har mer fallen natur än dig som kan tvätta bort din fallna natur. Så i detta livet den person som du hatar mest eller tycker minst om tar hand om din fallna natur. Metoden att ta bort den är genom att ansluta dig till Guds position å den ena sidan och bli förföljd av dessa människor å den andra. Om du inte har Gud vid din sida, så kan du inte härda ut.
I den vanliga världen, så kan inte människor vara glada när de har problem med andra människor. Men en människa med tro kan känna glädje och tacksamhet och vara snäll mot dem i en sådan situation, eftersom han kan förstå Guds position genom att ansluta sig till Honom. En trons människa är glad även när han lider eller skadas i den horisontella eller världsliga ståndpunkten. Detta sker genom att han kan se att det är mer värdefullt att vinna det eviga framtiden än att förlora nutiden. Bibeln talar om att vi skall vara glada att bära vårt kors. Om du känner dig olycklig och dålig när du förföljs, så betyder det att du har samma fallna natur inom dig, som de som förföljer dig.
I annat fall kan du inte känna medlidande för de som förföljer dig. När du inte fullständigt befinner dig inom Principen, så invaderar satan dig. Å andra sidan, till och med satan prisar dig om du är fullständigt principiell. Så när du upplever något tråkigt, så glöm inte att det händer därför att det är nödvändigt för dig. Därefter vill jag betona att en trons människa har inga fiender. Så fort du möter hinder eller problem, så kan du känna glädje när du tänker på att detta händer därför att du behöver det. Genom detta så kan du ta bort något viktigt. Du kan aldrig gottgöra något om du lämnar Guds position.
En person som vittnar från sin egen personliga önskan och bara arbetar när situationen passar hans egna önskningar blir deprimerad när han uppnår dåliga resultat. Att en sådan person blir deprimerad när han ser att resultaten blir sämre, avslöjar hans motivation att han startade från sin egen ståndpunkt. Tro skall baseras på Guds vilja eller ståndpunkt. Men det finns många medlemmar som inte starkt ansluter sig till Hans vilja. Far kallar sådana personer "åskådare". Precis som folk ser sig omkring i en park, så ser en del personer "bara på" i kyrkan. Bland dem så förlorar många sin tro på kyrkan. Det fanns exempelvis många åskådare när Moses tog 600000 israeliter till Kanan. När Jesus gjorde under, så fanns det mänga som bara såg på; till och med hans lärjungar gjorde så, Petrus skulle följt Jesus, och buret hans kors. Men verkligheten var så annorlunda, att han förnekade honom tre gånger. På liknande sätt, de som blir deprimerade när de ser att resultaten blir annorlunda än de tänkt sig, har felaktig motivation, även om de offrat sig hängivet för kyrkan. Ni behöver inte vara glada eller ledsna när ni uppnår bra eller dåliga resultat. Oavsett hur Gud använder er, så gör ni lätt misstaget att tro att ni själva gör Guds arbete, och att ni därför känner glädje eller sorg allt efter er egen framgång eller misslyckande. Men om ni gör så här, så glömmer ni sanningen att vi arbetar för Gud. Vi är Hans instrument inte bara oss själva. När ni inte ansluter är totalt till Guds ståndpunkt, så blir er motivation felaktig. Detta är den allra viktigaste punkten för en trons människa; dvs. förhållandet mellan Guds ståndpunkt och er själva är nyckeln till lösningen för er.
I så fall håller Gud oss i handen och ger oss många bevis så att vi inte kan låt bli att tro. Var och en upplever att han fått någon mystisk kraft bortom all förklaring när han startar sin tro på Gud. Ingen tror utan bevis. Att tro är att upprätthålla den punkt som var förenad med Gud, precis som i början av er tid i kyrkan.
Om du frågar en person som fallit bort från den ursprungliga positionen, "Är du son till satan?", så blir han naturligtvis arg. Om du då frågar, "Är du då Guds son?", så kanske han svarar, Nej jag är inte så säker ... Då frågar du vems son han är; men ingen kan klart svara vilken position han har. Detta är medvetandet hos den fallna människan. Positionen är vag för honom. Men en trons människa som vet Guds vilja skall vara klar över vem han hör till. Om hans subjektiva substans avgörs, så blir hans position automatiskt bestämd också. Hur renar och behåller han sin position? Detta är en fråga om karaktär.
Jesus höll alltid i sina tankar att han var Guds ende Son. Han förändrade aldrig sin inre uppfattning någon enda gång, genom hela livet att han var Guds Son - inte ens när han till sist blev korsfäst, oavsett hur miserabel hans situation var, eller även om han kände ånger eller sov under ett träd i vildmarken eller såg ut som en tiggare.
Detta kallas trons kyskhet (renhet), som vi troligen misslyckas hålla. Om ni lämnar er position, så förstör ni er karaktär och fördärvar också era horisontella mänskliga relationer samtidigt. Det låter arrogant att hålla på er egen position men missförstå det inte. Till exempel, när ni är ensamma i en folksamling på en teater eller bio, så är det frågan om genom vilken position kom du till en sådan plats. Gud uppskattar den person som har övertygelsen att vara ett Guds barn och upprätthåller den positionen kontinuerligt, även i en sådan hemsk satansk värld. Då måste Gud få bra människor. Med Jesus så blev övertygelsen att han var Hans ende Son allt starkare allteftersom han blev förkastad. Många av oss börjar emellertid tveka om vår position när vi möter svårigheter. Vi tvivlar på om Gud verkligen är med oss, när vi kommer till en återvändsgränd. Vi tvekar av oss själva. Till och med satan skulle buga sig inför den person som upprätthåller sin position och är ansvarig för positionen som Guds Son utan att Han blandar sig i när han inte känner någon förbindelse med Gud. Jesus hade denna standard.
Så länge som vi har tro på Gud så förväntas vi att vara glada i varje situation. Omständigheterna går i vågor; på så sätt att vi ibland överges av Gud och ibland får tag i Honom, så växer vi med vågorna. Det blir vår relation med Gud att visa hur vi kan sätta gottgörelsevilkor och vilka resultat vi kan få.
Problemet med herravälde i våra trosliv ligger i denna punkten. Den person som vet sin position domineras aldrig av satan. Det är den fallna naturen att omvända herravälde. Genom att studera beteendet hos fallna människor, så kan vi se att de dominerades av det materiella, onda makterna eller de rika människorna framför dem. Vi kan se att de dominerades av de som ursprungligen inte kunde dominera. Av vem domineras vi? Vi måste behärskas av kärleken. Då vill barnen domineras av sina föräldrar och kvinnor blir glada att domineras av sina män. Ordet "herravälde" i denna betydelse är annorlunda från det normala "herravälde" vi använt hittills. När vi säger "jag vill helt domineras av Jesus från djupet av mitt hjärta," så betyder inte detta att Jesus är min härskare eller diktator. Han är livets subjekt, och till sist hjärtats subjekt, och man avgudar och längtar efter honom. Detta är kärlekens herravälde. Ni måste utveckla den här sortens herravälde. Därför så säger Bibeln, "Bli inte undanskuffad, bortglömd av folk. Ge kärlek och glädje till människor till och med i helvetet, och ni skall bli avgudade och prisade av dem." Detta är hur ni skall utveckla ert herravälde. Genom att sedan offra er för andra, så får ni till sist som ett resultat kraften att dominera. Vilken typ av härskare är Återkomstens Herre? Han är kortfattat, härskaren som förenar hela mänskligheten till en familj. genom kärlek. Utan fallet, så var vi ursprungligen förenade med en sådan kärlekens härskare. Men efter människan fallit, så dominerades vi av dem som inte var de ursprungliga härskarna. Därför har vi mycket bitterhet och avstånd mot detta i våra vener. Men det är svårt att ha den härskande kraften i våra trosliv. Men om ni kommer till denna kyrkan och tror att det är livets väg, så om ni inte har ett hjärta som längtar efter någon i kyrkan, så betraktas ni som utan kraft att ha herravälde. Många medlemmar förenar sig inte med detta hjärtliga förhållande. Då blir de så som jag beskrivit tidigare. Trons liv måste vara det liv som flödar ut från botten av era sinnen. Med andra ord, det är en fråga om känslor; dvs. hur era känslor rör sig. Ni har ingen förbindelse med Gud om ni inte har en starkare förening med någon i kyrkan än med någon av era egna föräldrar eller syskon. Jesus sa, "Älska mig mer än era föräldrar." Hur tillämpar ni dessa ord på ert nuvarande liv? Försök att finna den person i centret som tar mest ansvar och lider mest för den allmänna missionen och centret, och finn speciellt den bland alla medlemmar som har inställningen och hjärtat att ta mest ansvar för dig. Och om du kan älska och längta efter honom/henne mer ån efter dina egna föräldrar och syskon, och om du kan förena dig med honom inte genom ditt intellekt utan med ditt hjärta och din själ, så betyder det att du funnit herraväldet. Med andra ord du har funnit standarden för herravälde. Herravälde betyder kärlek eller hur? Betydelsen herravälde som vi använde tidigare betydde makten för en militär ledare att ge order till sina soldater, eller betydelsen att soldaterna följer sin ledare som en man. Det är inte på grund av kärlek som en härskare över en nation dominerar folket med lagar och makt. Det finns två slags herravälde, ett med makt och ett genom kärlek. Den senare är den ursprungliga. När ni kommer till denna kyrkan och glömmer den ensamma känslan ni tidigare upplevt genom ordet, så kan ni lE4„tt bli åskådare utan att känna den djupare glädjen. Men ni kanske uppnår någonting ändå, ni blir inte andligt påverkade.
Ni kommer bara till centret och tar emot välsignelser, på så sitt kan ni skingra mörkret. Det är bättre än inget att ni kommer till kyrkan och blir en åskådare. Men som en åskådare så kan ni inte behålla samma känsla som ni upplevt i centret efter att ni har gått hem och stannar hos er familj.
Då måste den ansvarige personen leda en sådan person att förena sig med herraväldet, vilket innebär bröder och systrar, tala med varandra och bli andligt bekanta med varandra. Om ni kommer till centret utan att berätta om er familj eller era inre konflikter, så kan ni inte separeras från satan även efter ni kommit till centret under flera år. Så ledaren måste förstå situationen och låta personen få herraväldet. Han måste börja om att vittna till personen.
Den fallna människan har trott att allt han ger är gott och att onda gärningar bara görs av andra. När han finner något som uppskattas av människor så tror han att det beror på honom själv. Om han ser något fel begås, så vill han säga, "jag visste inget om det." På detta sätt så försöker han rättfärdiga allt han gör. Detta är den fallna naturen, inte den ursprungliga naturen. I ett sådant fall så sa Jesus, "jas, tar på mig världens synder." Det är tvärt emot vår attityd. Vi bara klagar och dömer världen genom att säga, "Denna världen borde förstoras," eller "Världen är alltför smutsig även om jag är ganska ren." Men Jesus tog det totala ansvaret. Det är en standard för trons människa att han skall ta ansvaret för dåliga resultat även om han inte är syndfull, och att han skulle skänka all ära tillbaks till folket. Detta är svårt att följa. Vi kan förstå detta logiskt intellektuellt, men vi gömmer oss ofta medvetet, när vi möter verkligheten. Om ni är medvetna om det och ber om det under tårar, så, hjälper Gud er. När ni gör ett misstag genom att bli besegrad, av den fallna naturen, och rapporterar detta under bön, "Himmelske Far det gick snett när jag gjorde så, här," så hjälper Han er och arbetar genom er. Därför om ni inte ber konkret så kan ni inte få några svar. När ni vittnar så borde ni be för nationen som ni ber för den person ni vittnar till Och ni skall be för mänskligheten på samma sätt som ni ber för den person som förföljer dig och föraktar dig. Så om ni inte ber med de verkliga villkoren så kan inte era böner accepteras.
På grund av fallet, så är människans standard av glädje relativ. För en fullkomlig människa så, existerar bara glädje emellertid när han känner Guds glädjefyllda hjärta. Ni kanske frågar, "Har Gud någonsin varit så glad som jag känt mig ibland?" Svaret är "Gud har aldrig varit glad." Om ni ber över det så får ni svar. När ni känner glädje och stimulans i era liv, så får inte känna glädje från er egen ståndpunkt. Om ni upplever glädje genom er egen standard, så delar ni bara en liten del av Guds arbete. Ni borde fråga Gud först, "Vem är ansvarig för hela arbetet?" I så fall finner ni att Gud är fortfarande ledsen. Då kan ni förstå Hans inställning till mänskligheten. När ni förstår Guds hjärta så förstår ni att det är fel att styra era känslor efter era egna omständigheter eller ståndpunkter.
Å andra sidan, när ni står inför de största svårigheter, och har de djupaste problemen, så skall ni inte ta de lidandena som era egna. När ni är förtvivlade, så, måste ni inte tänka att det beror på er själv som ni har det svårt. Om ni tänker att ni ensam måste gå igenom sådana svårigheter medan andra har ett trevligt, liv, så är det en mycket olycklig och miserabel tankekedja. Ni måste uppskatta att trots att ni är svaga, trolösa och små, så låter Gud er ta ansvaret för den dill av synden som hela mänskligheten bär. Även när ni är i djupaste förtvivlan så borde ni tänka att hela mänskligheten bär på samma problem, och att ni bara bär en liten del, och att Messias är ansvarig för hela världens mänsklighet.
Den fallna människan kastar om skulden för synden eftersom han tror att han har inget med synden att göra, Den som klagar och dömer andra tror att han är fri från synd. Detta är inte sant. Han ensam bär skulden. Den som begår syndfulla gärningar vill tänka att han är utan synd, och är ivrig att fly ur situationen. Men en syndare är en syndare.
Ni borde göra en regel att tillämpa Principerna i ert dagliga liv emot var och en av de fyra fallna naturerna. Även om ni hör en förklaring av den fallna naturen, men inte tillämpar Principen så behåller ni bara status quo.
Det sjätte sinnet kommer före intellektet, och skiljer mellan ont och gott, fel och rätt. När någon gör ett misstag, så får han en konstig känsla. Denna förvirring beror på intellektuell okunnighet. "Jag kände att något var fel, jag förstog att det skulle hända. Men ändå så gjorde jag fel," Ingen säger, "Jag förstog inget alls." Alla säger, "Jag fick en förvarning om det; jag kände något konstigt." När Japan förlorade kriget den 15 augusti, 1945, så var jag i Japan tillsammans med några företagsledare. På den dagen sa de, ”Jag kände att det skulle gå så, här." "Jag kände att tidningarna bara ljög." "Jag kunde lätt förstå att tidningarna bara innehöll lögner när de fortsatte att påstå att hundratals amerikanska B-29:or blev nerskjutna av det Japanska luftförsvaret." Till och med före den 15 april 1945, så kände herr Tanaka, chefen, att kriget snart skulle vara över. Detta var det sjätte sinnet. Detsamma gäller för oss idag. Idag så vet kristna präster att det är fel att upprätthålla samma tradition och tolka Bibeln på det sätt de gör. De vet också att deras förkunnelsen kan inte skapa nytt andligt liv och leda unga människor. Deras sjätte sinne säger dem detta. De vet detta, likaväl som att vi är i de Yttersta Dagarna.
Anledningen varför det sjätte sinnet existerar är därför att Gud inte genomför sin återupprättelse i smyg. Eftersom Han älskar människan, så avslöjar Han hemligheten tre eller sju år i förväg. Eftersom människan är trög och envis, så omsätter han inte vad Gud uppenbarat genom hans sjätte sinne. (Också därför att han är en pessimist). Till slut kastas han in i djupa lidanden. Även om en del förstår att deras tolkning av Bibeln är felaktig, så om de inte kämpar för att finna något nytt, så kämpar de över att överge sin gamla tolkning.,och blir andligt meningslöst stilla. Ert sjätte sinne förstår Guds ståndpunkt. Även om du inte förstår det, så är ditt undermedvetna medvetet om det. När Messias fanns bland judarna, så visste de inte vem han var; men de förstog ändå på något sätt vem han var. Hur mycket visste de? De visste hela tiden. Vi känner till Edens lustgård och den kärlekens värld i detalj. Även om vi aldrig verkligen levat där, så har vi ändå en förbindelse med den i våra hjärtan. Då blir våra sinnen så oroliga. Kroppen är bakom sinnet och det sjätte sinnet är i den ursprungliga världen. Då känner sig sinnet som ligger däremellan nervöst och rastlöst.
En trons människa känner sig nervös på grund av detta. Även en människa utan tro, som en vanlig ung människa idag, känner sig också rastlös och orolig, därefter trött och slutkörd i dessa dagar.
När du är med Gud så har du frid i ditt sinne. På motsatt sätt så känner du något annat då du är borta från Gud. Du kan avgöra med ditt sjätte sinne. När du avviker från Guds ståndpunkt, så känner du att något fattas och är konstigt. Du måste lära dig detta i ditt trosliv, annars kan du inte behålla innehållet i ditt trosliv. Ingen kan lära dig ditt sjätte sinne. Du kan inte finna din väg om du inte använder dina sinnen. När du lämnar din ursprungliga position, så, måste du känna obehag och fruktan. satan försöker fånga dessa känslor och dominera dig under dessa villkor. När du känner sådant här obehag, gå då till den person som är optimistisk och tacksam och berätta för honom/henne hela innehållet i ditt obehag; och då skall du känna dig befriad. Om du känner att du håller på att lämna din position, så finn den person som står närmare den rätta positionen än dig själv, och erkänn alla omständigheter av din ångest; så kan du bli frisk igen. Om du väntar mer än tre timmar sedan känslorna kom, så blir du andligt sjuk och måste betala gottgörelse på något sätt. Tre timmar är gränsen. Därefter om du inte blir av med all din oro under dagen innan du somnar, så kan du bli sjuk eller olyckor kan hända inom tre dagar.
Detta händer till sist. I Korea så upplevde vi detta många gånger, till exempel att någon råkade ut för en olyckshändelse medan han vittnade, eller att en tjuv kom och tog allt värdefullt under natten. De kanske sa att de inte förstog varför sådana saker inträffade. Men om ni väl undersöker era känslor tre dagar tidigare. så om ni känner något obehag. så kan ni förstå vad som är fel. Innan ni råkar ut för sådana olyckor, så får ni absolut en förvarning genom en dröm eller det sjätte sinnet.
När en person ofta blir arg, så betyder det att han kastat om herraväldet. Alltsedan satan dominerade Adam och Eva på grund av deras eget fel, så har ilska flutit i venerna hos folk. När du uppskattas, så känner du glädje och lycka, men när du blir bortglömd så känner du obehag. Speciellt japaner har en stor känslighet. När jag var i Manchuriet eller i Japan och levde med japaner, så tyckte de inte om mig eller om koreaner i allmänhet. De höll aldrig med eller kunde med koreaner. En korean förblir tyst även på morgonen. Han hälsar inte på dig, och han verkar svår att tillfredsställa, även när han inte menar så. Då blir japaner arga på honom. I Japan så hälsar de alltid även när de inte är på det humöret.
I Korea så uttrycker de inte sin uppskattning, även om de år mycket tacksamma; vilket ibland är deras svaga sida. Hur mycket de än uppskattar, respekterar och även dyrkar någon i sitt inre, så uttrycker de ändå inte sina känslor i ord. Om de uttrycker och berättar om sina känslor. sitt inre, så tror de att det blir fel. Med andra ord, när du säger något med ord om känslor. vilket är ungefär som något fyllt med tryckluft, så blir ert inre som en uppblåst ballong. Sedan talar de hur mycket som helst. Vi fick denna slags uppfostran av vår familj. Föräldrarna sa, "var inte så ärlig och uttrycksfull, och följ ditt hjärta." Du måste gömma dina känslor djupt i ditt inre och inte ta fram dem så ofta. En hustru kommer inte ut ur köket för att hälsa hennes man när han kommer hem, även om hon älskar och respekterar honom. Hon förtrycker sina känslor starkt i allmännhet så är uppfostran på detta sätt. Japanerna kanske missförstår att när koreaner inte hälsar eller bara tittar konstigt, så betyder det inte att något är fel. Du kan ju ändå inte hoppas på eller kräva att någon skall göra exakt vad du vill han skall göra efter din egen standard. Han kommer att uttrycka sina känslor på sitt eget sätt. En trons människa måste veta och förstå denna punkten. Du kan inte avgöra om en person är ond bara för att han inte liknar dig. Det finns alltid inre orsaker för hans beteende.
Johannes 5:5 säger, "Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge, frågade han-'honomt "Vill du bli frisk?", Jesus ville veta om mannen skulle bli arg. Mannen ville komma ner i vattnet, men andra trängde sig ner före. Han hade varit sjuk 38 år. Han hade offrat sin förmögenhet på att bli frisk. Jesus såg ner på en sådan person så mycket och frågade, "Vill du bli frisk?"
Kan ni förstå hur mycket ilska och vrede mannen kände av en sådan fråga från en person som såg ut som en ung tiggare, inte som en läkare eller präst?
Varje människa måste motsätta sig en sådan arrogant fråga med risk för sitt liv. Plen här var vekligheten annorlunda. Mannes svarade, "Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. 11 och han härdade ut Jesu ord. Därefter sa Jesus. "Stig upp, ta din bädd och gå." Patienten blev genast helad. Vad betyder den här berättelsen? Den fallna människan har en instinkt att känna sig olycklig när han får en order eller en önskan från någon som verkar lägre än honom. På grund av denna ilskna natur, så har satan hållit människan fången så lång tid. Jesus testade denna punkt genom att avfärda honom.
Vi kan uthärda att bli avfärdade eller nertryckta av någon över oss. Men vi kan inte hjälpa att känna oss olyckliga när man nonchalerar eller gör narr av oss av någon som är lägre och sämre än oss själva. Men,det måste vara attityden hos en trons människa att ta emot en order från Herren. även om den kommer genom ett barn. eftersom ingen vet vilken hemlighet den kan innehålla. Det viktiga och allvarliga problemet uppstår när tolk har svårt att förstå, inte där de utan svåriptet kan tro. Därför har aldrig Gud använt som sin representant någon person som folk lätt kan tro och följa. Tvärtom. Gud använder någon för sin plan som nästan ingen kan tro på. Som Jesus som föddes i ett stall och växte upp i Nasaret, som sades vara den mest okunniga byn på den tiden.
På samma sätt, så har människor svårt att tro att Gud har startat sitt frälsningsarbete på världsplanet i Korea; ett land som aldrig gjort något gott eller viktigt för världen när det gäller liv, vetenskap och ande. Än idag så kan ni se hur miserabelt livet är för det koreanska folket, och hur långt det är från vanligt mänskligt liv. Det är svårt att fatta att Guds plan startade i ett så outvecklat land. Det är inte normalt att tro på det absolut otroliga.
Därför kallas de som tror på Guds vilja för tokiga.
Eftersom människan kom att domineras av en ängel, alltsedan fallet, så måste återupprättelsen ske genom någon person som står under ärkeängeln. Det är därför som Gud väljer den mest otroliga person att rädda familjen,
I Adams familj så utvalde och välsignade Gud till exempel den yngre brodern, snarare än den äldre brodern Kain; trots att under Gamla Testamentets tidsålder så ansågs förstfödslorätten absolut. Kain tillsammans med hans föräldrar skulle ha behövt buga och knäböja inför Abel och ledas av honom. Men detta var mycket svårt att göra.
Vi känner ingen ilska mot någon som står i en position över oss; men vi känner ilska mot någon som är under oss. Vi måste anstränga oss att bli ödmjuka, annars kommer vi aldrig att kunna gå den himmelska vägen.
Om ni inte har bestämt det hjärtliga förhållandet mellan Kain och Abel bland bröderoch systrar i kyrkan, så kommer ni att lida. Detta är sant inte bara för denna kyrkan, utan också för en familj utanför kyrkan. Om inte relationerna är klara, så blir samhället andligt mörkt. Det är bättre att ha ert Kain/Abel förhållande helt klart; dvs. förhållandet mellan kyrkans ledare och dess medlemmar.
Positionen som kyrkans ledare är som ärkeängelns. Eftersom ärkeängeln stal Guds ord från Adam och Eva, så måste han under återupprättelsen, överföra det till Guds söner och döttrar. Det är positionen av ärkeängeln att förkunna och ge ordet.
Vårt mål är att ge er några vittnesbörd från våra upplevelser; att stödja och hjälpa er att ta ansvaret för tidsåldern. Så subjektet är därefter inte längre oss, utan ni japanska bröder och systrar.
Kyrkans ledare (eller centrets ledare) är också samma position som om han gick till en plats avsedd för folket där; hans position är som medlare eller tjänare. Därför måste han uppmuntra medlemmarna att bli mer plikttrogna än han själv är. Detta är hans ansvar. Arkeängeln är i en position att respektera och tjäna Adam och Eva som Guds barn.
Även i Korea så undervisar ledarna och leder de medlemmarna på sitt eget sätt och ger order eller blir arga på dem. Men på detta sätt så hindrar de medlemmarna och sig själva att utvecklas.
Under det Gamla Testamentets tidsålder, så tjänade Gud människan i position som tjänare. Jesus levde inte på jorden som den ende Sonen. Han stod i position som Guds Son till sitt inre värde, men fortfarande saknades han missionen som tjänare i det praktiska livet. Han var tjänaren och han stod i position som Johannes Döparen när han förmedlade Ordet till folket. Johannes Döparen stod i position som ärkeängel. Därefter tjänade Jesus som den verklige ärkeängeln under tre år, även om han hade det inre innehållet som Messias sänd av Gud. Efteråt skulle han haft möjlighet att föra människor till positionen som Guds söner och döttrar. Han kunde för första gången stå i position som Messias. Detsamma gäller för en kyrkoledare. Han måste inta rollen som ärkeängeln för en viss nödvändig tid, kanske tre eller sju år. Under den tiden måste han vinna tolv barn som är mer plikttrogna än honom själv. Därefter uppstår frågan om han kan stå i position som Guds Son. Med andra ord, om ni inte själva uppfyller missionen som ärkeängel i position som tjänare i verkliga livet och i position som förälder som har den vertikala förbindelsen med Gud i det andliga livet, så kan ni inte återvända till er ursprungliga position.
Eftersom det var genom fallet som människan föll bort från sonens position tillsammans med ärkeängeln, så är det återupprättelsens väg att han skall komma tillbaks till sonens position genom att tjäna i ärkeängelns position.
Positionen som Kain och Abel är mycket flytande. Till exempel, när ni går att vittna så blir er kropp Abel, eftersom er ande inte kan gå någonstans utan den fysiska kroppen. Men sinnet är inte alltid Abel. För hållandet beror på arbetet eller missionen. I kyrkan så blir ibland den som är ansvarig för ekonomin Abel, och ibland är den som förkunnar Abel. Också i hemmet så är den som är ansvarig Abel. Då måste ni vara ödmjuka inför Abel och med glädje tjäna och göra det trevligt för någon i den positionen. Ni kan inte betrakta er som överlägsna andra. Beroende på, de olika arbetena, så måste centralfiguren lida i positionen som Abel. Friden existerar där. Men om någon tror att han alltid är Abel, så måste hela kyrkan lida och familjen också.
Därför kan ni klart förstå er position om ni förstår detta. Då kan ni samtidigt fatta andras position. När ni insisterar på er egen åsikt, och säger "jag går min egen väg," så är detta motstånd, inte lydnad.
Problemet är att ni måste tala med er Abel om era trosfrågor. Detta är det viktigaste. Eftersom det är den centrala positionen, så är ert sinne aldrig inställt på att göra så. Innan ni möter er Abel, så är ni inställda på att tala öppet till honom om era familjeproblem, era innersta känslor och innehållet i er tro. Men när ni väl möter honom, så kan ni inte längre tala så öppet. Ni återvänder ofta hem utan att ha sagt något viktigt. Detta innebär att ni har förlorat er position.
Därefter försöker ni be själva när ni har problem. Men Gud kan inte acceptera en sådan bön. Om ni talar till Gud utan att gå genom era bröder och systrar, speciellt din Abel på jorden, så även om du berättar hemligheter för Gud som bara du vet, så kan inte Gud lyssna till dig. Då kommer ni att få stora problem. I sådana fall så måste ledaren för ditt center öppna dörren till ditt sinne.
Det finns två slags människor; en typ som människor vill avslöja sina hemligheter till och den andra typen som ingen vill avslöja något för.
När det gäller Far, så fort någon möter honom så börjar de avslöja hemligheter som de gått hela livet och burit på. Oavsett vad deras religion är; Kristna, Buddister, Konfucianister, osv., så börjar de omedelbart att berätta allt för Far. Han har kraften att få människor att avslöja sina innersta hemligheter.
Här i världen så är många angelägna om sina levnadsvillkor ; men det finns väldigt få som är angelägna om människor. Jag kan känna igen en person som, lider för familjen, gråter över mänskligheten eller gör offer för människor. Tyvärr kan jag inte så ofta möta en sådan person. Därför är en sådan person mycket värdefull och nödvändig. Ni får inte förlora honom ens till risken av ert liv. Kyrkans ledare (centerledaren) skulle vara en sådan person. Om han inte gråter över de människor han har ansvar för, så är han inte kvalificerad att be över sin mission. Utifrån hjärtats ståndpunkt, så får han inte be för området om han inte har ett hjärtligt förhållande till människorna.
Vi måste vara angelägna om de människor vi umgås med; uttrycka vår omsorg om de människor vi känner. Om vi inte kan göra detta, hur kan vi då uttrycka vår kärlek för de vi inte känner? Ni kan aldrig göra det. Era känslor kan inte fungera utan ett resiprokt förhållande.
När ni märker något som ni kan ge råd om eller rätta till, bland de människor ni vittnar till och umgås med, så borde ni be över dessa punkter. När ni har något att säga, så försök att inte påpeka det direkt, utan be först och främst över det. Ni skall försöka att säga så lite som möjligt till personen.
För vem offrar sig den hängivne medlemmen? Köksmedlemmarna måste be samtidigt som de lagar maten för de gäster som skall äta maten. Medan ni lagar maten, så skall ni lägga ner all er kärlek för de som skall äta maten - ex. två eller fyra människor - därefter skall ni be symboliskt för himlen. En sådan måltid blir då mycket aptitlig och glädjefylld.
Ni kan känna skillnad mellan någon ni har bett för och någon ni inte har bett för. Centerledaren kan kanske lära känna sina medlemmars situation för upp till omkring 20 eller 30 människor. Han måste rapportera till Gud om innehållet i detalj och uttrycka sitt hjärta för dem, deras familjer och även deras släktingar. Till sist så vill de komma till kyrkan. De kommer att söka upp den person som bett för dem trots att de inte varit medvetna om det och de vill nu tala med honom om vad som helst i deras liv.
Centerledaren måste offra sådana människor till Gud; därefter så kan han be för det område han fått ansvaret för. Jag går till exempel till en stad och möter en person som heter Nakamura. Jag ber för honom och gråter över hans situation; han blir det första jag offrar mig för i staden. Därefter så kan jag be för hela mänskligheten i staden från Guds ståndpunkt.
Utan ett sådant konkret villkor, så även om jag ber, "Jag, kom för att vittna till denna staden, nu ber jag att Du leder människorna och tar hand om dem," så kan inte Gud göra någonting även om Han verkligen vill hjälpa långt, innan du ens frågat.
Så ni måste förstå med hjärtat era medlemmars situationer och konkret rapportera dem till Gud.
Centerledaren skall be tillsammans med medlemmarna så fort de kommer till centret. Därefter skulle de öppna sitt inre för ledaren. Detta är mycket viktigt. Ledaren får inte förlora denna möjligheten. När väl medlemmarna berättar om sina inre problem för ledaren, så känner han sig mycket bra. Ledaren måste därefter omedelbart rapportera 3m medlemmarna till Gud. Då kan medlemmen få Guds kraft och stärka sin beslutsamhet. På så sätt kan Gud arbeta direkt genom den medlemmen.
Existensen av en enda person ger verkligen Gud hopp. Gud ser dig inte bara som en enskild person, utan samtidigt som hela världens mänsklighet. Så om du inte ger hela din hängivenhet till Gud i en sådan situation så kan du inte möta Gud. Hur ser Gud på lidandet och situationen hos världens 4 miljarder människor? Vi ser på människornas antal utifrån människans ståndpunkt, medan Gud bara ser Adams familj; dvs. det finns bara Adam och Eva på jorden. Gud ser bara Adam och Eva. Därför tänker han inte att det finns många människor i världen. Eftersom huvudströmmen flyter centreras på den fallna naturen, så ser Gud Adam och Eva i varje person Han möter. När Han finner någon som känner denna verklighet och offrar tårar samtidigt som han ber för historien och återupprättelsen som en :representant för hela världen. Då känner Gud glädje och försöker att glömma den sorg Han hittills alltid upplevt.
På så sätt kan en enda person göra Gud hoppfull och glad. När ni åker ut på landet för att vittna. så ser Gud er som representant för alla era förfäder, i det förgångna och i nuet, i andliga världen i det området. Ni får aldrig glömma denna position. Men det är mycket svart att komma ihåg och upprätthålla den positionen eftersom ni inte kan se saken ur Guds ståndpunkt.
Många klagar över att deras centerledare inte är objektiv. När ni gick för att tala med honom men inte kunde, så går ni hem istället. Ni kanske talar med era bröder och systrar om de problem som ni inte kunde tala med er ledare om. När ni talar horisontellt till era bröder om ert inre lidande, så tar satan detta villkor. Ni måste behålla problemet inom er tillsammans med Gud.
Alla är värdefulla även någon med bara grundskoleutbildning eller vanlig arbetare. Men ni tänker lätt att ni är värdelösa som trons människor därför att Ni inte ens kan lösa era egna problem och ni tenderar att undervärdera er själva. Ni kanske finner någon som har större problem än er. Ni kan uttrycka era upplevelser och lösa hans problem genom att säga. "Jag kunde lösa det problem du kämpar med." På så sätt kan du leda honom till kyrkan. Och genom att studera hur han löser sina problem, så kommer du att uppskatta ditt egna lidande och det faktum att du kunnat hjälpa någon annan samtidigt.
Om du leder några människor till pånyttfödelse så löser Gud automatiskt dina egna problem.
Det är mycket svårt för en person att tala om sina egna problem eller sin natur.
Det är också svårt för dig att tala med denna personen om hans problem. Det är lättare om han har en ”trinity”. Ni borde beskriva problemen för den person som står honom närmast. I första hand hans trinityledare genom att säga, "han är på det och det sättet, men det är inte bra för honom. Han måste ändra sig på detta sättet ... Trinityledaren måste därefter gå direkt till denna personen med råd. Det finns inget fritt val i detta fall. Då kan Gud direkt ingripa genom trinityledaren.
Så ni kan inte gå ensamma genom trons väg. Ni kan få för många hemligheter att bära på när ni är ensamma. När ett andligt-medium ber ensam och talar med andliga världens talar inte Gud direkt och klart till honom; utan uppenbararför honom genom symboler. Genom att ta emot den symboliska uppenbarelsen, så försöker han tolka den på sitt eget sätt. Detta resulterar bara i dåliga slutsatser.
De andliga medierna blir lätt självrättfärdigare. Mediets syfte är att vara språkrör för de som inte kommunicerat med andliga världen. Hans mission är att ge personligt vittnesbörd om sina upplevelser. Men han faller lätt för frestelsen att uppleva glädje i sin kommunikation med den andliga världen och bara se ner på andra. Detta är helt emot Guds vilja.
Satan invaderar er genom porten av klagan, oro, ilska och kort humör. Bibeln varnar er att ni måste vara fridsamma, tacksamma lojala, trogna, hängivna och ödmjuka - och aldrig arga. För att ni skall kunna bli av med er fallna natur så måste ni separera er från de som ni är bundna till och den position där ni använder era känslor. Ni kan inte använda era känslor på era vilkor, endast på Guds eller satans. Ni har bara två val. När ni har era känslor från Guds ståndpunkt, så känner ni er fridfulla, och inte självmedvetna och glatt tacksamma även om ni förföljs. Ni kan le även när någon blir arg på er. Då blir han ännu argare och uppjagad eftersom han tar upp den ilska som fanns i dig dessutom. Till exempel om någon har tio delar av klagomål eller ilska och jag har fem av dem. Så när en person blir arg på mig, så tar han på sig min ilska,om jag kan fortsätta att le åt honom istället för att bli arg. På så sätt får han bära 15 enheter ilska.
Om ni blir arga på honom på samma nivå som honom, så delar ni er ilska med honom och en kamp kommer att uppstå som kanske pågår en viss tid. När ni, en trons människa, klagar och blir arg. så kommer ni automatiskt in i Stans herravälde, tillsammans med honom. Om ni härdar ut och förblir lugn och ler, så måste han ta över er sataniska sida och betala gottgörelse. Då kanske en arg man kämpar mot en annan arg person. Tvärtom, så kämpar en ödmjuk person aldrig med en arg person. Därför måste ibland en person som brukade slå andra före familjen. bli slagen i familjen av någon starkare medlem för att betala gottgörelse.
Den fallna naturen av envishet är motsatsen till vår ursprungliga natur av lojalitet. Men om en envis person kommer till tro på Gud, så blir han en mycket lojal trons människa. Paulus brukade vara en sådan envis person. På så sätt så vänds även fallen natur till ursprunglig natur när ståndpunkten omvänds. Ni skulle inte vara så snabba att anse er själva som onda bara för att ni har mycket fallen natur. Om ni använder er fallna natur på rätt sätta så kan den vara lika värdefull som er ursprungliga natur. På samma sätt om er ursprungliga natur missbrukas och lämnar sin ursprungliga position så blir den en synd. Därför existerar inte synden som något absolut. När kallar vi då något för en "synd"'? Detta "något" får satan att arbeta genom oss. Det är därför vi kan ta bort alla synder genom Jesus. Även om vi uttrycker ilska och vrede på grund av Jesus eller till och med dödar för att uppfylla Jesu önskan, så är det ingen synd alls. Tränade människor och troende kan be tillräckligt desperat så att de får sår på knäna eller gå utan mat och sömn men de kan aldrig påverka sin sataniska natur. Detta betyder att förändra den ursprungliga naturen som bar ondskans frukter på grund av satan, till den ursprungliga naturen som bär heliga frukter tack vare Gud. När ni då får tro, så kommer ni att få ett högre och mer allmänt syfte. Exempel på detta är att vara mer angelägen om din familj än dig själv eller att bry sig mer om nationen än om din egen familj. Efter att ni fått tro på Gud. så blir nivån för ert hjärta högre än förut allteftersom ni gråter för andra. Till sist så älskar ni andra mer än er själv, och historien och framtiden mer än människorna i nuet. Ni kommer till och med att älska det himmelska syftet med skapelsen mer än den mest värdefulla sak ni kan finna på jorden.
Ni borde inte bry er alltför mycket om er syndfullhet, svaghet och era fel. Vi borde förstå Guds oro och ångest istället. Så länge som vi lever och äter enbart för Gud. så kommer vårt hjärta att bli hans hjärta. Vi måste inse att vi gått in i en ny nivå befriad från satans herravälde. Om ni tror att ni är i samma tillstånd som förut, så kommer inte ens ett långt liv av tro att förändra er. Även Bibeln, säger, "din tro har hjälpt dig," på samma sätt kommer din tro att era det möjligt för dig att uppfylla dina önskningar. Det är viktigt att veta till vem du hör - till dig själv eller till Gud. Du måste se dina känslor som Guds känslor. Människor i de existerande kyrkorna förstår inte detta och därför ber de, "jag är så syndig, fräls mig från synden." De borde veta att de ursprungligen är Guds barn.
När du blev gripen och upprymd av Principerna, från hjärtats ståndpunkt så var du i position som ett nyfött barn. Så från början i kyrkan, utan att veta din position som nyfödd baby, så kanske du funnit Gud och känner glädje att upptäcka Honom som Fader, uttryckande "Fader, Fader," I själva verket så kräver det mycket ansvar och många gottgörelsevilkor för att kunna kalla Honom, "Fader." På grund av detta, så kanske du känner att du vill göra vad som helst i kyrkan, vilket innebär att du sätter dig i tjänarens position.
Föräldrar vill tjäna deras barn på alla sätt. Detta slag av hjärta är tjänarens hjärta. Det hjärta som får dig att göra gott mot de under dig och skänka dem glädje är samma hjärta som föräldrar har mot sina barn. Så på samma sätt vill du ödmjuka dig på detta sätt. När du väl är medveten om din syndfulla natur, så finner du att förhållandet mellan andlig förälder och barn är detsamma som mellan Kain och Abel. I förälderns position så måste du ibland tillrättavisa ditt barn istället för att välkomna honom med ett leende.
Att tjäna din andlige förälder och Gud innebär att du uppfyller ditt ansvar inför Guds vilja. Att tjäna är inte att göra något för dina ledare eller för Gud. Tvärtom så betyder att tjäna att en person i Guds position tvingar sig själv ner till jorden för att uppfylla skapelsens syfte. Detta är den ursprungliga betydelsen av att tjäna som Gud önskar. I hjärtats värld så vill ingen domineras på det horisontella planet genom någon annan person. Alla människor vill följa Gud direkt i ett vertikalt förhållande, detta gäller även den fallna människan. Det är den största glädjen för dig att bära de nödvändiga frukterna som växer i ditt hjärta. I så fall vill föräldrar hellre se att deras barn prisas av människor i samhället hellre än att deras barn prisar dem eller skänker dem materiella ting.
När det gäller andliga barn, så känner vi som föräldrar glädje när våra andliga barn blir centerledare före oss, genom att vi kunde föra en person till familjen som Gud kunde visa så mycket större lojalitet och närhet än till oss. På samma sätt så skäms vi att ha barn som ännu inte gjort så mycket för Gud medan vi redan blivit ledare. Det är föräldrars hopp att se deras barn bli mer berömda än dem själva. När ni behöver någon som kommit med i kyrkan efter er, och som gjort något ärorikt arbete för Gud, så betraktar du honom med glädje som din äldre trosbroder. Trots att Kain föddes som den förste sonen så blev det Abel som först blev välsignad att återvända till Gud.
I detta fall, så måste inte en person i Kains position som "förbigåtts" tjäna en person i Abels position i strikt mening, utan istället anse honom som någon mycket värdefull för Gud. På samma sätt så skall en person som kommit med senare i kyrkan, se på de som kommit före honom som sina äldre bröder som ledde honom till tro. Det betyder inte att du måste konsultera och ta emot ledning från denne äldre broder, utan snarare att du talar med honom om vad du gör för att hjälpa honom.
Så att tjäna innebär att bära frukt i form av resultat för Guds syfte med skapelsen. Därför att tjäna innebär att gå bortom position. Men även om detta är sant, så känner sig de som lett dig till familjen, ensamma om du passerar förbi utan att hälsa. Det är verkligen bra att ni uppfyller Guds vilja, men ändå så känner de sig något övergivna om ni inte har något förhållande till dem. Utifrån Guds ståndpunkt, så är ett ont villkor om ni gör så att någon känner sig ensam, och detta villkor kan satan invadera. Ni borde skriva till dem någon gång och trösta dem. De kommer att känna så. mycket tacksamhet och känna att ni inte tog dem för något självklart.
I början av vårt andliga liv i familjen så arbetar vi glatt för Gud, men efter detta så slutar vi växa andligt. Det finns två orsaker till detta. För det första kan problemet vara med din centralfigur. Till exempel om en ledare är ivrig efter resultat. men inte har denna iver som ett ursprungligt subjekt, så kan han krossa en människas hjärta med sin attityd. När du inte längre kan ha samma hjärtliga attityd till ditt subjekt som du hade i början, så kommer din tro att gå ner. Om ni kan behålla ett fundament av enhet med er ledare på det hjärtliga planet, så kommer ni att kunna nå 50 medlemmar i kyrkan, men om ni inte får mer än 50 medlemmar så beror det på att ni inte har förökat ert hjärtliga fundament. Hjärtat liknas vid trädets rot. Även om roten är osynlig, så ju tjockare och djupare roten är, ju mer växer trädet. Av erfarenhet så kan jag säga att om ni som ledare lyckad med att ha tre medlemmar med samma hjärtliga standard av tro som ni har, så kan ni lätt öka ert medlemsantal till 30. Om ni förenas hjärtligt med 12 medlemmar, så kan ni automatiskt få 120 medlemmar. Om ni inte har ett hjärtligt förhållande med tre kärnmedlemmar, så kan ni aldrig bli fler än 30 människor. Vad som är ännu värre är att ha medlemmar som en gång var förenade och som nu börjar lämna. Alla medlemmar och även andliga ledare har en andlig törst. Ibland känner en ledare kanske ingen glädje när medlemmarna kommer till hans kyrka och bara tänker, ”nu kommer de igen," Då är situationen tvärt emot vad den var från början. Detta är en kritisk tidpunkt för din ande.
Det andra skälet till att ni inte växer andligt är därför att ni inte själva sätter gottgörelsevilkor. Problemet ligger hos er, inte hos ledaren. Om inte er attityd mot Gud utvecklas efter en tid, så kan ni inte växa till i er tro. Vi måste alltid lägga villkor på något sätt och utvecklas. I annat fall får vi lätt en "tro av vana" efter lång tid i familjen. Ledaren måste studera varje medlem och tala med honom/henne om inre ting. Efter att ledaren - kommer närmare honom så säger kanske medlemmen, "jag tror inte jag kan behålla min tro mycket längre ... Han blir orolig över sin situation och erkänner omedvetet att han borde lägga någon slags gottgörelsevilkor. När en person som redan lagt gottgörelsevilkor och vandrat i trons liv hör detta, så kan han se mycket klart vad medlemmen borde göra. Även medlemmen själv kan räkna ut det.
När ni gick med i familjen första gången så gjorde ni det genom att betala en tung gottgörelse, dvs. genom att offra er fullständigt för kyrkan. Men redan inom en eller sju månader, så förändrades er inställning, från den ni hade när ni först gick med i kyrkan. Den var inte lika seriös längre. På det villkor att ni gav upp alla världsliga ting - era föräldrar, familj, kallelse - när ni gick med, så kunde ni behålla en viss andlig standard för en viss tid. Men nu efter en viss tid har gått, så avgörs er situation av om ni uppnår framgång i den mission som ni gav upp allt detta för. Det viktigaste är vad ni överkommit och det resultat ni fått in. Om ni inte uppnår något sådant att föra inför Gud, så kommer er tro att gradvis gå ner.
När vi hör ordet "resultat" så tänker vi omedelbart på -,yttre ting. Men i själva verket så är problemet ett inte problem. En del av er säger bekymrat, "jag har varit fyra år i familjen utan att få andliga barn som ett resultat av min att vittna. Jag lärde ut Principerna till många, men ingen blev medlem." Detta är fel. Det yttre resultatet att få medlemmar uppnås genom era förfäders förtjänster och inte genom er egen förmåga. Ni bara förmedlar budskapet till folk. Vad som kallas "resultat" är vad ni har kvar i ert sinne efter att ni förmedlat budskapet istället för era förfäder. Ni måste inte bara uppfylla rollen som trumpet, utan ni måste också bära frukt inom er själva som trumpetblåsare. Problemet är frukternas innehåll. En person som för in många medlemmar behöver inte alltid växa. Även om en person kan vittna så bra att många människor blir medlemmar i familjen, så kan ändå hans eget inre bli tomt. Oavsett hur många människor som går med i familjen på detta sätt, så kan vi ändå, knappast stå inför Gud. Se vad som hände till sist med Moses. trots att han kunde föra ut 600000 människor ur Egypten Han kunde göra under som att dela Röda Havet, men trots detta så kunde han aldrig gå in i Kanaan. De under som Moses gjorde. gjordes inte av Moses själv utan genom Guds kraft. I ett annat exempel så var aposteln Paulus en stor förkunnare. Ändå så gjordes hans missionärsarbete inte av Paulus själv, utan av Gud genom Paulus. Oavsett hur hårt han arbetade för missionen, så om inte Paulus själv vann något i sitt inre, så skulle allt varit förgäves. Det är detsamma med oss. Vi arbetar inte enbart för yttre resultat. Anledningen till att vår tro försvagas är därför att vi arbetar för yttre resultat istället för att känna glädje genom vad vi tar emot i vårt inre. Till sist blir vårt hjärta tomt. Därför skulle inte centralfiguren pressa medlemmarna att arbeta för enbart yttre resultat - som att sätta upp en kyrka eller att finna medlemmar. Ledaren måste personligen bli bekant med medlemmarna. Han måste kontrollera om var och en är glad och om var och en kan omvandla sin yttre glädje till inre föda att smälta. Vi skulle inte enbart vara glada att ett stort antal människor samlas till ett av våra möten eller förundras över vad vi kan åstadkomma. Denna slags glädje har inget att göra med inre växt. Det yttre resultat som vi uppnår beror inte på oss själva, utan därför att den himmelska tiden har kommit till jorden genom Guds kraft. Det beror inte på oss, utan på att Fars ord har explosionskraften av en atombomb oavsett var det läggs. En annan anledning varför vi uppnår så stora yttre resultat är därför att andliga människor mobiliserats av himlen för att föra många människor till en och samma plats. När vi ser en sådan fantastisk syn, så måste vi uppleva något i vårt inre. Om vi blir affärsmässiga och bara vill nå snabba resultat i vår att vittna. så kommer vi att bli andligt tomma. Dessutom om vi fortsätter att leva i en sådan situation över en längre tid, så kommer vi fullständigt att förstöra vår ande och förlora kraften att överhuvudtaget göra något alls.
Om någon ger dig order att göra något som du inte vill, så kommer du garanterat att vinna något från det efteråt. Gud tvingar oss aldrig att göra något eller att offra oss utan att ge oss något i utbyte. Samtidigt som han använder oss, så ger Han oss något och skapar ett levande givande-tagande med oss. På samma sätt hade martyrerna ett sådant förhållande med Gud trots att de blev dödade. Så de dog utan att känna lidande trots att de stod mitt upp i lidande.
Ni kanske får era ny medlem som inte ens vet om Guds existens, men arbetar hårt för Guds vilja och efter det så berättar han för er att han har en så underbar upplevelse men inte vet vad det är. Detta beror på att han är omedvetet påverkad av något gott.
I varje situation, om ni inte följer ert hjärta, så uppnår ni inget. Till exempel om ni motvilligt äter er måltid och samtidigt säger, "jag är inte så hungrig men jag äter hellre nu än att jag går hungrig i morgon," så kommer inte maten att smältas ordentligt. Det är detsamma med vår tro. Om ni motvilligt är med i kyrkan och säger, "jag gick med i denna kyrkan och övergav till och med mina föräldrar, men om jag skulle återvända hem nu så skulle jag skämmas, jag har inget annat alternativ än att stanna kvar i kyrkan," då är er tro i ett kritiskt tillstånd. I ett sådant fall så bör ni helst vila er en tid och tänka över er inre position.
Även om en person kan vara stark och begåvad l sin tro, så kan han förlora sin vertikala förbindelse på grund av horisontella känslor. I början när du gått med så, var du så ivrig. Du rusade till centret så fort du avslutat din måltid hemma. Du ville arbeta direkt under centerledaren och utföra alla order från honom. Detta liknar tiden för att gottgöra Gamla Testamentets tidsålder, där folket följde till 100% orderna från prästen. Men efter detta så kan du gå igenom en period där du inte vill gå till kyrkan och följa ledarens order. Under denna period så känner du dig troligen närmare till bröder och systrar på ett horisontellt sätt. Så om du inte har ett starkt vertikalt hjärta, så kommer dina känslor att flyta horisontellt och bröder och systrar kommer att närma sig varandra. Eftersom detta problem uppstår som ett gottgörelsevilkor för andlig tillväxt, så kan ingen döma det som fel automatiskt. Detta fenomen är oundvikligt för återupprättelsen.
Om ni kämpar med detta problem tala med er ledare och berätta allt för honom. Det är absolut inte bra att tala om detta problem horisontellt med bröder och systrar. En ledare måste kunna kontrollera denna typ av horisontell kärlek genom att stå mellan de båda människorna och förena bådas känslor med Gud. Du kommer att uppleva en tid då dina känslor kommer att flyta starkt på ett horisontellt sätt. Du måste veta innan hur du skall kontrollera detta vertikalt. Problemet med kärlek är ett gotttgörelsevilkor eftersom det var orsaken till fallet. Så vi måste 'gå igenom detta med fallets gärning. När detta händer så måste vi ta tag i den punkt där vi kan förändra det emotionella, horisontella flödet till vertikalt flöde.
Känslan är flödet. Kärlek flyter så fort ett resiprokt förhållande skapas. När ni vittnar till en person som ni aldrig mött förut och börjar att få ett förhållande till honom, genom att till exempel tala med honom en hel dag så kan han bli centrum för din omsorg och du väntar på honom och tänker på honom, istället för ditt arbete eller något annat du gör. Då flyter dina känslor till honom. I då fall ihåste ledarna kunna förena medlemmarnas känslor med sig själva, som står i centralposition. Men de kan naturligtvis inte alltid stoppa vad de gör för att hjälpa. Då måste ni kunna kontrollera er kärlek. Ni måste ha förmågan att kunna känna om kärleken är ers eller inte. När ni längtar efter något, så måste ni undersöka om ni längtar efter det eller om Gud längtar efter det. Tänk inte på det som era egna känslor och bind inte dessa ting till er själv.
Det är bra att tala om dessa saker med dina ledare eftersom de inte är direkt involverade i dina problem och kan se situationen mer objektivt för att ge dig råd och ledning om det ni gör är rätt eller fel. I de fall där ledaren själv har dessa problem med kärlek, så måste ni be för honom i grupper på två eller tre och rapportera till hans Abel genom post, telefon eller genom personligt möte.
I Korea när vi har några problem och lider en känslomässig kollaps, så kallar vi det en skrynkla. På samma sätt som du måste stryka dina kläder efter att du tvättad dem, så, måste du stryka ut dina "skrynklor" på en dag. Detta betyder att när du känner att negativa känslor påverkar dig och du upplever att ditt sinne "skrynklas" av det, så, måste ni stryka ut dem innan ni går för att sova. Om ni låter natten passera i samma sinnes tillstånd, så kan ni knappast stryka ut "skrynklorna nästa dag. Det är detsamma som att inte kunna stryka era kläder jämna efter ni har strukit dem slarvigt. Om ni fortfarande har kvar "skrynklorna” efter att tre timmar passerat, så invaderar satan och anklagar er. När ni gjort något fel , så kommer satan och anklagar er i perioder av tre: tre timmar, tre dagar eller tre månader.
Vad ni måste göra i så fall är att finna orsaken till "skrynklan". Detta betyder att lösa upp orsaken som skapade felaktiga förhållanden till andra. Ni måste tala direkt med den person ni har problem med eller annars inkludera er ledare i ert samtal med honom. När ni har problem med någon och känner er dåliga av det, så skall ni lösa det och glömma det omedelbart genom att skaka hand med varandra och le. Små saker växer ofta till stora problem efter en viss tid, så en trons människa måste vara noggrann och försiktig på denna punkt.
Abraham hade det största problem att offra Isak och låta sina efterkommande generationer lida som slavar i 400 år, bara för att han inte delade en liten duva i det första offret. På samma sätt kommer vi att få stora problem i våra liv och välja fel väg om vi lägger det dåliga villkoret att klaga över småsaker. Sådana små klagomål kan hindra folk från att komma till kyrkan. De som lämnar familjen gör så inte därför att de funnit att Principerna var fel utan därför att de inte tyckte om någon eller inte kunde ha bra relationer med de andra medlemmarna. Det är självklart att Principerna måste ha högre värde än relationerna till andra medlemmar. Ändå så, kan sådana små problem få många att lämna kyrkan, och därmed förstöra resten av sina liv. Därför är det viktigt att ta små saker på stort allvar. När Sanne Far ser ett löv som faller ner från ett träd av vinden, så tar han det helt allvarligt och försöker förstå vad Gud vill lära honom genom detta fallande löv. Trots att vi blir allvarliga över saker som verkar mycket viktiga, så finner vi för det mesta inget viktigt alls. Gud gömmer viktiga hemligheter där vi har lätt för att inte se dem, i situationer som inte verkar vara liv eller död. Därför är det ett allvarligt fel att vänta tills imorgon med vårt inre förvirrade sinne upplevt idag istället för att lösa problemen innan vi somnar. Ju mer tid som går, desto större ansträngning och tid krävs för att lösa problemen.
Det dröjer en viss tidsperiod innan medlemmar som lämnat familjen kommer tillbaks. Många av dem kom tillbaks i tidsperioden av talet sju, som sju månader, sju år eller liknande. De kommer tillbaks för att besöka den person som var närmast dem när de var där. Ni som är ledare måste välkomna dem genom att tänka på den standard av kärlek och hängivenhet som de hade innan de lämnade. De känner sig så skamsna och anklagade när de tänker på deras situation för sju år sedan. De kan förlora sin skam om ni behandlar dem som medlemmar genom att återupprätta den glädje de kände i familjen sju år tidigare. De måste ge ut hängivenhet och lidande tre gånger mer än de ursprungligen skulle ha gjort. Ni kan återupprätta historisk och vertikal gottgörelse genom att lägga små gottgörelsevillkor, men ni måste lägga tre gånger så hårda villkor för att återupprätta den gottgörelse som ni själva dragit på er.
Sjudagarsfastan representerar 40 dagars separation från satan. Eftersom satan invaderade och förstörde de fyra positionernas fundament. så måste fastan vara kampen att återupprätta numret fyra genom att betala gottgörelse. Talet sju representerar tillväxtperioderna för Adam och Eva. Efter att de passerat dessa perioder så kunde de blivit välsignade i position av man och hustru. Så för att välsignas som himmelska barn, så måste vi gå igenom talet sju, men på grund av fallet, så förlorade vi det verkliga fyra positionernas grundval tillsammans med talet sju. För att sätta upp detta fundament påtagligt, så har mänskligheten fått kämpa och lida under vissa tidsperioden, exempelvis 40 dagar eller 400 år. Sjudagarsfastan har samma betydelse som detta talet fyra.
Början av våra liv i tro skulle vara att ha ett mer oroligt hjärta för andras problem än om oss själva. Konkret talat, när ni oroar er mer över kyrkans affärer än om era familjehändelser, så börjar ni verkligen att vandra ett trons liv. De flesta unga människor är oroliga för deras egen framtid, men de verkligt medvetna och kloka tror att de som individer existerar för familjen, familje för rasen, och rasen för nationen. I Korea så började de flesta som brydde sig om nationen att också tro på någon religion. Religiösa människor blev förföljda av japanska myndigheterna tidigare. Alla de som älskade nationen blev kristna. Anledningen varför tron identifieras med patriotism är därför att båda existerar för det allmänna bästa. I detta fall, så tas patrioter och vetenskapsmän emot med större värme i andliga världen än de som levat för deras egen skull på jorden. Om ni försöker att tänka efter eller ser på er mission, vad som är viktigast för er, istället för att söka efter det med hjärtat, så kommer ni att finna att ni kom till kyrkan därför att ni längtade efter det väldigt mycket. Därför tycker ni mycket om att köra huset rent exempelvis. I Korea, så hade vi en gymnasielärare som hade läst filosofi och som besökte de mest betydelsefulla filosoferna i Korea för att diskutera om livets problem. Han hörde en dag om Skapelsen Princip och det besvarade alla frågor som han haft i sitt liv. På grund av detta så kände han för att komma till kyrkan och hjälpa till med vad som helst. Han började med att göra rent i badrummet och jag undrade vem som gjorde det rent varje dag. Han gjorde det rent i smyg, när ingen såg honom, som tidigt på morgonen eller sent på kvällen medan de andra sov. Om ni tänker på ett teoretiskt sätta så måste ni alltid fråga vad ni skall göra alltsedan ni gått med i kyrkan, men om ni känner efter med hjärtat, så kan den som är ivrig att arbeta, utan problem förstå vad han skall göra. Vi hade aldrig kunnat be läraren att städa badrummet, ändå så slutade han till sist på skolan och gav sig helt för kyrkan utan att någon alls bett honom göra så.
Han övergav sin fru och satte sina två barn som hade det så svårt, på barnhem. Men om han inte hört Principerna, så skulle han ändå ha övergett sin fru och barn och tagit sitt eget liv. När han lämnade sin fru sa han: Betrakta mig som död och tänk inte längre på mig." Så var och en vet vad han skall göra, men anledningen till att han inte verkligen vet är därför att han tänker. Tänkare förlorar.
Strikt talat, att säga att ni inte skall tänka betyder att ni måste bli idioter. När ni tänker så tänk inte på er framtid, utan tänk glädjefyllt på ert hjärtliga förhållande till Gud. Tänkandet måste åtföljas av glädje eller annars ser ni tråkiga ut. Nu menar jag inte att ni aldrig skulle tänka. Inte heller skall ni glömma bort att hoppas och planera er framtid. Jag menar bara att tänkandet separeras lätt från glädje, så det är bäst att ni inte enbart följer er hjärna. Ni kan bli hur övertygade om era ideal och er framtid som helst. Men oavsett hur mycket övertygelse ni får, om ni inte har ett flödande känsloliv så blir ni bara en tänkare. Detta är skiljepunkten mellan en trons människa och en tänkare. Även om vänsterfolk är mycket aktiva, så är deras motivation och innehåll skilt från en trons människa. I vänster-rörelsen så upplever en del människor förtryck, medan vi inte har något av detta inom trons värld. I en familj så måste föräldrarna ge sina barn lycka och glädje och lära dem att bli lika plikttrogna som föräldrarna, men när någon känner sig förtryckt i familjen, så faller familjen samman. I himmelriket så känner sig ingen tvingad eller rädd. När er kropp är frisk, så känner ni ingen smärta nånstans, inte det minsta lidande. Men även om bara en del av er kropp skadas, så måste hela er kropp ta ansvaret. Till exempel om ni känner smärta i toppen av ert finger, så måste hela er kropp avbryta sitt arbete och ta hand om smärtan och skadan. Därefter börjar ert finger att röra sig igen för det helas syfte. På samma sätt skulle det inte finnas någon fruktan eller tvång i en grupp där sådana himmelska människor som vi är församlade.
Hur mycket smärta upplevde ni när ni fick höra att ni var ett barn till satan? Efter att ni förstått er position genom Principerna, så är det stor skillnad mellan den smärta ni känner över vad ni gjort i ert tidigare liv och smärtan över problemet med blodslinje. Även om vi tar våra misstag på så stort allvar så bryr vi oss inte om den historiska synden och säger, "Allihop är i samma position." Men efter att de lyssnat till Människans Fall så är det fler som lider över de synder de begått tidigare, än de som kämpar med verkligheten hos den ursprungliga synden. Därmed så begår en del människor den ursprungliga synden samtidigt som de har tro på Gud. Dessa människor vet inte hur fruktansvärd den ursprungliga synden är.
Att utföra den ursprungliga synden skapar villkoret att föröka den ursprungliga syndens blod i oss ännu mer än vi föddes med. Problemet är att hjälpa en person som oturligt nog redan begått det. När han kommer för att fråga vad han skall göra, så får ni inte tolka hans synd bokstavligt efter Principerna. Om ni gör det och blir deprimerade och säger, "Det finns inget sätt för mig att betala gottgörelse. Denna ursprungliga synd är så allvarlig. Dessutom så utförde jag denna synden ensam. Så jag hat kommit till en återvändsgränd." Därför skall ni inte ge ett rakt svar enligt Principerna. Du ledaren, måste tolka Principen för honom, men du kan inte förklara den exakt som du känner den. Ditt mål är att rädda honom. Han kommer till dig för råd därför att han vill få sin synd förlåten, och han hoppas att du skall behandla honom på samma sätt som du gjorde före han begick den. Du måste vara känslig för hans motivation. Inom sitt inre så känner han vad han borde göra. Anledningen att han frågar, trots att han vet svaret, är därför att han har en inre önskan att bli förlåten och frälst. Därför får du inte ge honom en förklaring enligt Principen och lagen. I sådana fall är det bäst att trösta honom genom att säga, "Det var inte du som begick denna synd. Du ärvde den bara av dina förfäder. Jag är fortfarande precis samma människa även om jag inte begått någon personlig synd än. Ditt blod och mitt blod är precis detsamma om vi skulle analysera det." Genom att göra så här, så kan du förklara från en utgångspunkt att ge honom hopp och mod. Gud kallar en människa med löftet att Han skall glömma människans synd på grund av Sin kärlek, men Gud kan aldrig glömma. Denna person måste betala all sin gottgörelse efteråt. Som Uppenbarelseboken säger, det kommer att synas om en människa tvättat sina kläder. Men Gud ger emellertid människan först hopp, och säger att Han skall förlåta honom sina synder.
Även om en person inte begår en synd enligt den ursprungliga synden. Till exempel där är en skillnad mellan en gift man och en ogift. En gift man representerar och återupprättar det gamla Testamentets tidsålder. En person som varit förlovad men skiljer sig efter han hört om Människans Fall, blir välsignad som en representant att återupprätta det Fullbordade Testamentets Tidsålder. En person som aldrig haft något förhållande med det motsatta könet blir herren att skapa den framtida historien. Sådana skillnader existerar i blod och arv. Även en människa med stark tro kan inte ändra detta faktum. En person som varit gift tidigare är utvald som det offer som måste ta ansvar för att betala gottgörelse för alla gifta män i det gamla testamentets tidsålder, i position av barn i det gamla testamentets tid, och som en representant för den andliga människan i det Gamla Testamentets tidsålder. Därför så föll en person som begick en personlig synd till en tidsnivå lägre. Han förlorar hoppet att vara förfader till det Fullbordade Testamentets tidsålder och han lägger villkoret på sig själv att behöva betala mer gottgörelse som en representant för många andar i Nya Testamentets Paradis. Han skapade en kulle för sig själv att gå över på den jämna, släta vägen.
Gud ger ofta samma person tre eller fyra order samtidigt. Syftet med att säga, "Sätt igång!" är inte att för att se någon sätta igång, utan för att se någons attityd mot ordern att "Sätta igång!". Om du har ett tillräckligt djupt hjärta för att sympatisera med Gud, eftersom han till och med måste ge en sådan person som du så många uppgifter och ansvar, så kommer ni att finna den vertikala förbindelsen med Honom som Han behöver, och Han kan till och med lita på en så enkel person som dig. Så när ni väl kan skapa detta reciproka förhållande mellan Gud och er, så kommer Gud att utföra hela arbetet för den person Han gett ordern, även om den personen inte gör någonting. Utan denna tro så tenderar ni att klaga, "Jag har ju bara en enda kropp, ändå så ger Han mig order att göra detta och detta. När de såg Röda Havet, så klagade de 600.000 som följde Moses och krävde att få veta vad han höll på med eftersom han lett dem till en sådan återvändsgränd. Om de ansåg det skamfullt att bli nertrampad av den egyptiska armén, så skulle de i så fall hellre hoppat ut i vattnet, och trott på att Gud som hade lett dem dit aldrig skulle låta dem dö. I så fall hade aldrig Moses behövt dela havet med sin stav.
När ni har betts av Gud att göra så många saker och ni ber, "Vad synd det är om Gud eftersom Han är tvungen att välja en så liten människa som mig bland alla människor," och ni gråter tårar i er bön, så är dessa tårar Guds tårar. I en sådan stund upplever ni Guds sorg. Gud ger order och Han uppfyller också dessa order. En människa delar återupprättelsen, ändå så görs allt arbete av Gud. Han utför detta på basis av vår inre attityd. Speciellt när vi går ut, att vittna som pionjärer så upplever vi denna sanning. Även om vi lyckas med något, så kan vi aldrig säga till Gud att vi gjorde det och att ingen annan kunnat göra det. Så länge som ni har en längtan att göra någonting på fundamentet av ert vertikala förhållande med Gud, så gör Han allt arbete.
Innan vi startade vårt principiella trosliv, så hade vi redan en trons bas att börja med. Därmed kunde vi lyssna till Ordet. En person utan en bas av tro kan knappast få en djupare tro, även om han lyssnar till ordet. Vi presenterar ordet på det sätt som vi tror alla andra kan lyssna till dem och det sätt som vi tror de är villiga att vandra trons väg. Men inte alla kan lyssna till Ordet eftersom inte alla har basen eller fundamentet av godhet i sitt tidigare liv. När ni vittnar till en sådan person så måste ni ställa er på samma sätt som honom. En person med en sådan bas kan lätt följa kyrkan. Han kommer av egen vilja att komma till kyrkan och säga, "Låt mig få följa dig." Så ni måste först kontrollera en gång om en person har denna bas innan ni vittnar till honom. För att kontrollera detta så kan ni undersöka hans glädje eller sorg, dvs. i vilka situationer känner han glädje och sorg. Om basen för hans hjärta är rotat i det allmännas bästa, så kommer Gud att först ta hand om honom, även om Han inte ber Gud om något. Först måste ni lyssna till honom för att se hur mycket fundament han har och därefter kan ni ge honom Ordet efter den basen eller standarden. I annat fall så slösar ni bara bort Ordet, på samma sätt som ni häller ut vatten i ökensanden. Han kommer inte heller att kunna ta emot något.
När ni går ut för att vittna som pionjärer så måste ni skapa den inre basen av tro på det individuella planet och därefter söka efter att fåtal personer som kan bilda ett fundament baserat på er själv. Först så försökte Jesus att skapa detta fundament hemma i sin familj, men varken hans moder eller hans bröder lyssnade. Därefter gick han till Jerusalem för att söka upp prästerna, men också de vägrade att vara fundamentet för honom. För det tredje så gick han till Johannes Döparen. Återigen så förkastade både Johannes och hans lärjungar honom. På så sätt krossades fundamentet för Jesus fullständigt, så han blev tvungen att börja om helt från början att skapa fundamentet för sig själv. Så i den mest miserabla platsen i det judiska samhället där de fattiga övergivna och arbetslösa samlades, så fann Jesus Petrus och Johannes och utvalde dem att vara fundamentet. Jesus kom ner till samma nivå som dem och skapade fundamentet tillsammans med dem. Det var ett fundament baserat på deras sorg snarare än deras tro. Det var ett fundament byggt på människor som var i samma position som de som övergivits av världen och tidsåldern. Eftersom Jesus inte hade någonting så kunde han sympatisera med dem som inte ägde något. I begynnelsen av sin mission så försökte han förgäves att skapa en relation med prästerna centreras på sin mission, men han gav upp försöken att skapa fundamentet byggt på sin egen standard. Han blev tvungen att börja om från början och skapa ett fundament att trösta de bedrövade och utbilda dem. Detta var inte den avsedda situationen för Messias eller Johannes Döparen. Jesus tjänade och tröstade de bedrövade och sjuka och försökte att skapa ett fundament centreras på dem. Därefter började lärjungarna förstå värdet hos Jesus genom att de såg hans mirakler. Men egentligen så välkomnade de honom för deras egen skull eftersom de trodde han kunde ta bort deras sorg genom alla sina mirakler. Ingen tog emot honom av några andra skäl. En del såg också hans andliga kraft och trodde att han skulle bli större än deras egna präster i framtiden. De följde Jesus för att utnyttja honom, bara för att uppleva glädje som hans lärjungar. Detta var standarden av deras tro på honom.
Vad vi gör först i Korea när vi skall vittna som pionjärer, är att leta upp den mest miserabla familj i byn eller staden, till exempel något hus med bara kvinnor i där männen offrat sina liv som soldater eller ett hem med bara äldre människor vars söner och sonsöner gått ut i kriget. Vi besöker dessa hus och istället för att använda ord eller att tala om tro, så skapar vi en relation med dem först baserat på vår karaktär, är hjälpsamma och skänker dem glädje. På detta sätt så kommer vi till staden i position som tjänare och letar efter arbete som vi kan göra med vår fysiska kropp. Far visade hur vi skulle göra. Det gäller att finna den familj som lägger sig senast och går upp tidigast. Bibliskt talat, så representerar vittnaren i byn översteprästen, som håller lågan brinnande på altaret genom hela natten. Att inte släcka ljuset betyder att skydda denna världen med hela ert hjärta. Som Far ofta säger: vi får inte lägga oss förrän den sista familjen lagt sig och vi måste tjäna denna familjen genom att städa deras trädgård innan de vaknar. Då kan ni skapa en hjärtlig relation med dem även utan att säga ett enda ord om tro och på detta fundament så måste ni offra tårar och svett för dem. Medan ni är ett objekt för Gud och tjänar dem, så växer ni så mycket. När ni delar en hemlighet med Gud, så hjälper Gud er så mycket.
Vägen för er att växa av er själva utan någon centralfigur är genom bön. Vi måste lära unga medlemmar att be. Ni skall aldrig be för er själva eller oroa er över er familj, utan be för rasen och världen. Var och en av oss har ett organiskt förhållande till nationen, som är innesluten i världen. Därför existerar inte nationen utan världen. Inte heller existerar vi utan nationen. När vi bryr oss om det allmännas bästa snarare än om oss själva, så måste Gud äga och dominera oss. satan kan inte invadera oss om vi har den attityden. Detta är trons hörnsten. Så detta måste leda dem till standarden att leva sina liv för det allmännas bästa. Det är vittnarens mission att skapa en sådan bas i människors sinne innan han talar ordet. När vi ber så skall vi gå utanför de böner som bara centreras på kyrkan. Om vi inte gör det så kommer vår tro inte att passera en viss punkt. Så den bästa attityden för er andliga tillväxt är att förstå förhållandet mellan ert arbete och det hela.
Om ni kämpar för det allmännas bästa, så kommer den andliga världen att ge er uppenbarelser. Om ni får problem, även om inte Gud kan uppenbara saker direkt till er, så kommer han att uppenbara det genom den person som ber för er. Det är en regel i andliga världen att Gud alltid uppenbara vägen för er så fort ni ber i en grupp av tre ( ”trinity”) på samma tid och plats. Ni i position som centralfigur skall aldrig leda medlemmarna efter er egen standard eller känsla. Eftersom Gud tar hand om oss och är ansvarig för oss som bär den himmelska missionen. Så visar Han oss alltid vägen så länge som vi försöker förstå Hans omsorg och följer Hans önskan. När vi blir ledare i Korea, så uppträder Far andligt för oss och undervisar oss. Ibland visar han oss andligt titeln av något tal som han ger i den lokala kyrkan i Seoul. När vi har någon viktig händelse i högkvarteret som en del av ledarna gärna vill vara med om men inte kan eftersom de måste ta hand om sina kyrkor, så får de andligt se allt vad som hände i högkvarteret. I Korea får de flesta av ledarna högre än centerledare veta direkt genom andlig kommnikation vilka direktiv Far ger på söndagar. Av egen erfarenhet, så upptäckte jag till min förvåning att varje månad jag åkte till Seoul för ett möte, så betonade Far samma saker som jag sagt till min familj under en månad. Eftersom vi inte kunde åka till Seoul, så klättrade vi upp på något berg och höll gudstjänst där. Så länge som bröder och systrar som sänds ut runt nationen har denna standard, så kunde inte bara en person utan alla som var samlade där, höra i anden vad Far förkunnade i Seoul.
Ett visst problem existerar: ni måste kontrollera om ert hjärtas motivation ligger inom Principerna eller utanför , om ni lägger gottgörelsevillkor eller anklagelsevillkor. Om ni inte betalar gottgörelse, så oavsett hur länge ni stannar i familjen eller hur mycket kunskap ni har om Principerna, så kan ni inte växa andligt. Eftersom frågan är om era gärningar betalar gottgörelse eller inte, så måste ni analysera era liv enligt Principerna.
När vi tar emot en inspiration, så tenderar vi att ta lätt på det och inte förstå det historiska eller framtida innehållet av den. När Moses dödade egyptiern, så betraktade israeliterna honom som en mördare utan att tänka på betydelsen av hans gärning. Om ni dömer en handling som att den bara har betydelse för stunden och inte tänker på den djupare meningen bakom den, så har ni inget att göra med det gottgörelsevilkoret. På så sätt kan ni inte upplysa ert hjärta, ni kan inte se Guds ståndpunkt och till sist kommer inte Gud att lita på er ens om ni lider väldiga mycket.
Problemet är hur mycket ni tillämpar Principernas standard i ert dagliga liv. När vi är i satans herravälde, så tar vi inte alltid en person på allvar när vi är i hans närvaro, utan först senare så börjar vi respektera och sakna honom när han är borta. Då känner vi ofta ånger för vår tidigare attityd. Hur ansvarsfulla kan ni vara att praktisera Principerna i ert dagliga liv? Kan ni ha samma hjärta till bröder och systrar som ni har mot Far? Vi blir lätt oansvariga mot bröder och systrar även om vi ger all vår lojalitet till Far. Hur mycket skapar och praktiserar vi inre beslutsamhet i våra liv? När ni väl vinner och besegrar er själva i kyrkan. Hur ser ni då på er själva? Från Guds ståndpunkt eller från er egen ståndpunkt? Hur mycket känner ni ansvar för ert arbete som en del av det hela?
När ni vittnar till människor, så om ni gör ert bästa, är noggranna och ärliga, så kommer Gud att ta ansvar för dem. Om ni besöker er kontakt tre gånger med den största hängivenhet, så måste Gud ta hand om dem. Ni kan återupprätta honom utan att tala ett ord, utan bara genom att gråta över honom. Gud accepterar den bön som visar att ni älskar Guds vilja, bedd under det yttersta allvar och under tårar. Så Han lyssnar till er och tar detta som ett villkor att fortsätta Försynen.
Efter att ni tagit emot en välsignelse, så kommer er ande att gå ner, men när ni reser er upp igen så kan ni behålla den välsignelse om ni är beslutsamma. Om ni kan härda ut att vara övergivna i ert hjärta under en viss tid så blir detta ett villkor för att betala gottgörelse, Få människor kan hålla ut tre år med samma hängivna hjärta de hade i begynnelsen. Eftersom dessa tre år är en gottgörelseperiod, så kan ni inte av egen kraft föda ett andligt barn, även om ni redan skulle ha en tack vare era förfäders förtjänster. När ni väl återuppstått så känner ni kärlek till de som inte redan är återupprättade. Det finns inte någon stund som inte har med gottgörelse att göra.
När ni vittnar, så måste ni först lyssna noga till en person så att han får en oförklarlig känsla att han vill vara tillsammans med er trots att ni har olika ålder. Om ni är angelägen om honom, så kommer han att tala öppet om det djupaste han har i sitt hjärta. När ni kan tjäna människor med en förälders hjärta, så kan ni ge dem inspiration och återupprätta många av dem till nytt liv. Det är bättre att skapa en personlig kontakt med varje person snarare än att tala till en hel grupp åt gången. Det är ärkeängelns mission att ha kontakt med många, men föräldrarnas mission att ha en individuell personlig kontakt. Detta är tidsåldern av föräldrar och barn. Budbärarens tidsålder är slut. dvs. den att vara en Johannes Döpare. Detta är den messianska eller föräldrarnas tidsålder och som barn till föräldrar så måste vi skapa människor genom vår personliga kontakt. Om ni behandlar människor som en grupp, så kan ni inte återupprätta dem. Skapa en kontakt med en förälders hjärta och ni kommer att lyckas. Ofta misslyckas vi göra detta. När ni möter någon i er ålder som är idealistisk, så är det inte bra att se på honom som bara en medarbetare på samma nivå som er i familjen. Ni måste verkligen ha ett passionerat hjärta för honom, naturligtvis som en förälder.
Tänk på ert liv som tredimensionellt. Det är attityden hos en som ber att inte enbart se på sig själv som sig själv. När ni har med något att göra så måste ni göra det på fundamentet av ert hjärtas böner. Bön är föräldrahjärta. När ni har någon relation med andra, ser på dem och är oroliga för dem utifrån Guds ståndpunkt, så blir ni centralfigur att betala gottgörelse och i hjärtligt hänseende står ni i medlarens position mellan Gud och dem. Då blir ni själva er bön. När ni tänker på något utan relation till Gud, så har ert arbete inget att göra med gottgörelse eller bön. Strikt talat nät ni gör ert dagliga arbete, så måste ni ha samma attityd i ert hjärta som då ni ber till Gud. Problemet är inte hur länge ni ber, utan hur mycket ni förverkligar era böner i ert dagliga liv. Även om ni är beslutsamma i era böner, så om ni inte praktiserar det, så blir det bara en ritual. De existerande kyrkorna har bara ritualer. Även om de ber för de högre syftena, så praktiserar de det inte i deras dagliga liv. Deras böner är bara ceremonier. När ni känner er på dåligt humör eller förargad, så måste ni reflektera över om känslan kommer från er själv eller från Gud. När andra retar er, så skulle ni känna sorg för Gud. Istället för vara rädda om er egen ära eller att tappa ansiktet eftersom ni har härdat ut i ert lidande hjärta för Guds vilja under en lång tid, Jesus var på detta sätt. Till och med när han korsfästes så brydde han sig om Gud och folket. I vårt dagliga liv, så kräver det mycken kamp från vår sida för att upprätthålla standarden att alltid konfrontera Gud i våra böner. Denna standard tas ofta bort av omgivande omständigheter. Känslan av bön försvinner utan att vi märker det. Vi begravs lätt av vår omgivning. efter att känslan är borta, så märker vi att något är fel. Utan denna standard så vet vi inte vem vi är. Då behöver vi ett subjekt och vi måste förstå förhållandet mellan subjektet och oss själva. Vår position avgörs genom att finna ut till vem vi hör.
Människan är medveten om vad hon tänker. Vi lever våra liv genom att följa våra tankar, men om vi inte avgör om ursprungen till dessa tankar kommer från vårt ursprungliga sinne eller är påverkade av människor och vår omgivning, så kan vi inte göra någon skillnad mellan vår fallna natur och vår ursprungliga natur. Detta är den grundläggande orsaken till våra andliga problem.
Ni kan finna två anledningar för att börja ert trons liv i familjen. Det ena är er omedvetna attraktion till den stimulans och andliga påverkan som ni aldrig känt förut tack vare ordet. Ni finner inom er själva en drivkraft som ni aldrig upplevt förut och som driver er till kyrkan. Denna person är den återuppståndna och pånyttfödda personen. Ni är annorlunda än ni var förut tack vare Ordet.
Det andra skälet är ert intresse och er nyfikenhet över kyrkans aktiviteter och organisation och de människor du finner där som är mycket snälla. En del människor går med därför att atmosfären i kyrkan verkar vara bättre där än i den miljö de kom ifrån.
Efter att någon hört ordet, så följer de omedvetet kyrkan utan att veta vad kyrkan eller organisationen var för något eller vad den gjorde. Denna sorts person är redan återuppstånden genom ordet. En person med en sådan motivation upplever sitt egna värde som människa varje dag medan han gradvis lär sig Ordet allt djupare: Han var denna sorts Person, han kämpade på grund av detta, han kommer att genom Ordet förstå att han var egentligen intresserad i sådana saker. Allteftersom han studerar på detta sätt så blir hans frihet allt större för varje dag och han glömmer gradvis bort sin personlighet. Denna slags person går in i trons liv genom den rätta porten. Han respekterar äldre bröder och systrar eftersom de ledde honom och återupptäckte honom. Han känner att han vill konsultera med dem om sina problem. Ge sig helt till dem och uppskatta dem. På så sätt är han ivrig att lära sig att umgås med bröder och systrar från en ödmjuk position.
Men det finns emellertid en annan sorts person. Han väntar sig att andra skall behandla honom väl , bara därför att han vill det. Detta kommer från hans önskan att vara centrum. Han är ivrig att uppfylla denna önskan och offrar dagar på leva i det. Allteftersom tiden går så kommer han ihåg andra människors brister och umgås motvilligt med dem medan han samtidigt är omedveten om sina egna andliga problem. En sådan person kastar bara bort sin tid.
Det fanns många bland de trogna som följde Guds vilja som ändå spårade ur längs vägen, trots att de startade med en så hög motivation från begynnelsen. Kort sagt israeliterna lämnade Egypten för att gå mot Kanaan frivilligt, men allteftersom de upplevde så mycket fattigdom och lidande längs vägen, så ändrade de den inställning de haft - att vara ledda av Gud och på väg mot Kanaan för att uppfylla Guds vilja - till deras egen ståndpunkt. Men denna förändring av ståndpunkt förstörde också deras känsla av värde. Så de som misslyckades blev självcentrerade, de förstörde subjektet för deras liv och förlorade till sist sitt värde. Huvudproblemet är hur vi kontrollerar vår ande. Är ni verkligen återuppståndna genom Ordet? Förstår ni verkligen att Gud existerar och lever?
Många människor som varit i familjen länge börjar till sist att tvivla på om Gud existerar eller inte. På detta sätt så fanns det till och med en gång en teologiprofessor som publicerade en essä som slog fast att Gud var död. Har ni någonsin hört något sådant? "Gud är Död." Det var ingen ateist som förkunnade dessa orden, utan en teologiprofessor som trott på Gud hela sitt liv; och ändå till sist kom fram till denna slutsats. Vad betyder då detta? Det innebär att en trons människa har tron på, grundvalen att Gud är död, dvs. han tror i själva verket inte att Gud existerar och lever. Israeliterna trodde först på deras Gud Gud. Ändå så kom de till sist till slutsatsen att han inte existerade. Trots att Messias redan kommit så blev de hans stötesten.
Jag har mött många präster som lever sina liv utan Gud. Det finns många präster som når folk baserat på vad de vet från sina studier, på samma sätt som yrkesmän, istället för att förkunna om den levande Guden som de lever tillsammans med. De har namnet att vara en förkunnare eller präst men de för inte Gud till andra. Det finns många sådana personer. Bland våra familjemedlemmar, så finns det många som är mer upptagna av sitt arbete istället för att leva med den levande Guden, trots att de hört Principerna och gått med i kyrkan, beredda att offra sina liv fullständigt. Det finns ganksa gott om sådana personer. Ni måste själva ha märkt det.
Till exempel när vi har söndagsgudstjänst, så kommer en del frivilligt till kyrkan och säger, "Idag är det söndag. Idag vill jag vila men jag måste gå till predikan ... ” Istället för ett liv fyllt av andlig motivation, så har det blivit en ritual att bara följa religiösa ceremonier efter ett tag - ett år, två år, tre år och sju år - trots att de en gång hade andligt liv. De kan inte låta bli att påverkas av vanor och omständigheter. På detta sätt så spårar de ur den sanna vägen.
Att leva med den levande Guden är att känna sig dominerad av Honom. att kunna tala med Honom om våra problem och att leva med förståelsen och kunskapen om Guds situation och att ta konsekvenserna av det. De som har ett trons liv bara av vana har inget att göra med en levande Gud. När de kommer till en återvändsgränd, så börjar de tvivla över om Gud verkligen existerar och de tänker, "Varför står jag inför denna återvändsgränd trots att jag trott på Gud under många år?"
Israeliterna lämnade Egypten i tron att Gud existerade. Ändå så började de tvivla på om Gud verkligen existerade, undrade om Han övergett den, trots att Han lett dem med moln och eldstoden. Då började de alla klaga och knorrade inför Moses. Genom att studera israeliternas historia, som var så full av klagan, så kan vi förstå att vi har inget med Gud att göra när vi gör misstag med att kontrollera vår ande. När detta händer så skiftar ofta vår inriktning och vårt centrum förstörs.
Vi måste kontrollera detta problem med anden och tänka på om vi är subjekt, återuppståndna genom Ordet och om vi verkligen kontrollerar oss själva från vårt sinne. Återuppståndelse genom Ordet detta är det allra viktigaste.
Vilken slags motivation vi har vårt trosliv är det allra mest allvarliga problem. Denna motivation måste bli vårt Alfa och Omega, och våra liv skulle centreras på denna motivation för evigt.
Vi lever våra dagliga liv centrerat på anden genom bön, Ordet och våra relationer med bröder och systrar. Anden kan bara vara stabil på trons fundament. Trons fundament betyder att vi måste ha något principiellt resultat som gör att andra behöver oss. I familjen så måste vi -bli den slags personer som hela familjen inte kan vara utan. Vi måste bli ihågkomna och väntade av familjen, lärarna och vännerna. De som har ett sådant trons fundament kommer att behöva mänskliga relationer när de kommer till kyrkan, tror på Ordet och börjar sina liv i tro. De har inga skulder, orsaker inte andra att bekymra sig över dem och gör alltid gott för andra.
Varhelst vi lever och går, så har vi ansvaret att vara de personer som andra behöver i en sådan situation. Vi har ansvaret att sprida glädje till vår omgivning, snarare än att ta glädje från dem. Detta är sunt förnuft. På detta fundament så kan vår ande uppstå. De som står i skuld till andra orsakar oro för sina föräldrar och konflikt i deras relationer med bröder och systrar. I sådana relationer så kan vi inte finna någon plats för vår ande att vila och hämta näring. Denna slags person är som sand, som blåser omkring av vinden. Bibeln talar om de personer som bygger sina hus på sanden och de som bygger på klippan. Klippan representerar de som beundras av andra och som inte står i skuld. De är trovärdiga och andra behöver inte bekymra sig över dem. Vi kan lita till de människor som ställer oss i skuld dvs. de som tjänar oss men vi kan inte lita till de som står i skuld till oss. För de senare så kan sanningens liv upprättas på ett sådant fundament.
För det första så måste bröder och systrar lita till oss i familjen och utanför. Varje person som direkt kallats av Gud var på detta sätt. Noa kallades för rättfärdig man. Jakob lämnade sitt hem för vildmarken och mätte Gud efter att han avslöjats av sin Far hemma. Abraham kallades också av Gud och tjänade Hans syften efter att han uppfyllt sitt ansvar som förste son hemma.
En trons människa går ut att uppfylla Guds vilja på fundamentet av tron i hans familj. Gud försöker att ha ett resiprokt förhållande med en sådan person som har detta fundament. De fyra positionernas grundval är positionen för att existera. "Jag" existerar som ett element i förhållandet mellan subjekt och objekt. På detta fundament centreras på ordet, efter att jag hört Ordet. Och också i livet i kyrkan så måste ni ansvarsfullt skapa en position så att kyrkan inte kan fungera väl utan er. När ni skapar denna position, så uppstår Kain/Abel förhållandet. För det första så har ni naturligtvis någon äldre trosbroder som oroar sig över er framtid och för det andra något objekt som ni måste ta hand om. I er omgivning så har ni dem båda. När ni sedan lyckas att skapa den position där ni behövs så växer er ande på detta fundament. Allteftersom ni växer andligt, så når ni en ny dimension i er själva som är annorlunda än ert gamla jag. Ni känner vad andra tänker om er. Ni blir tillräckligt känsliga så att ni till och med känner innehållet i någons tankar inom era fyra positioners grundval, när han tänker på er. Ni känner det även om han inte talar till er därför att ni har ett hjärtas givande och tagande med honom även utan att tala. Detta är andens kraft, påverkan av den levande anden. Era bröder och systrar kan påverkas av vad ni tänker och ni påverkas av vad de tänker. I ett sådant förhållande kommer Gud att dominera er på basis av ert hjärta.
/Yo Han Lee
Prolog:
Den 92:årige fortfarande pigge Yo Han Lee, jag (BengtdeP) mötte 2008 i Guri Korea.