Sokrates född cirka 470 f.Kr., död 399 f.Kr.
var en klassisk grekisk filosof från Aten. Sokrates erkänns som en av grundarna till västerländsk filosofi; han är en gåtfull figur som endast är känd genom sina studenters redogörelser. Platons dialoger är de mest innehållsrika källorna, som överlevt sedan antiken, för Sokrates. Genom porträtteringen i Platons dialoger har Sokrates blivit ryktbar för sina bidrag inom etikens område. Det är genom Platons beskrivningar bilden av Sokrates gärningar inom områdena kunskapsteori och logik visades och de influerade Platons idéer och angreppssätt och har fortsatt att stå som grund för en stor del av den västerländska filosofin.
Sokrates
Sokrates intresserade sig inte för naturfilosofi utan för etiken och i första hand karaktärsdygderna, att han var den förste som frågade efter allmängiltiga definitioner av karaktärsdygderna, det vill säga efter dygdernas sanna innersta beskaffenhet, för att utifrån denna kunskap sedan kunna dra säkra slutsatser i etiska frågor, men att han samtidigt trodde att man kunde ledas till insikt i dygdernas sanna natur.
Han var djupt engagerad i moraliska frågor, och i att upptäcka det rätta, det sanna och det goda.
(Ur R. Osborne Filosofi för nybörjare)
Källor: Wikipedia
Jmfr Principerna för Gottgörelse, Linnes Nemesis Divina