Ur Världarnas Möte

Nya Kyrkans Tidning, nr. 3 1991

Sadhu Sundar Singh

"Indiens kristne apostel" eller "Asiens Franciscus" föddes den 3 september 1889 i staden Rampur i det nordliga Indien, där fadern var en välsituerad godsägare, medan modern tidigt lät den unge Sundar Singh fördjupa sig i det ädlaste bland skrifterna på sanskritspråket. Släkten räknade sig till sikhernas religionssamfund, som framträtt i den indiska historien så som särskilt måna om att vaka över sina riter, vilka de höll högt i helgd. Sundar Singh var yngst bland bröderna, och då han efter att först ha vänt kristendomen ryggen och till och med bränt upp ett exemplar av bibeln blev omvänd och vunnen för den kristna förkunnelsen, utsattes han för svåra förföljelser från de övriga familjemedlemmarnas sida och drevs så småningom ut ur fadershuset, vars dörr för alltid stängde sig bakom honom. Han var då i sextonårsåldern, och nu började hans pilgrimsvandring i ordets dubbla mening. Han omtalade senare, att han några dagar efter det han demonstrativt visat sin aversion gentemot kristendomen, i en syn såg Jesus Kristus i strålande majestät. Han hörde därvid liknande ord uttalas som de som Saulus på sin tid uppfattade utanför Damaskus, där Frälsaren frågade: "Varför förföljer du mig?" Vi erinras här om Swedenborgs kända syn, då han blev kallad till sitt nya värv och likaledes varseblev sin Frälsare som livets konung i majestätisk glans.

Med beteckningen "sadhu" menas mästare, och ordet är ungefär liktydigt med det forna "rabbi" i österlandet. På ett hängivet sätt ägnade sig nu den omvände sadhun åt att förkunna den kristna tron och vandrade därvid uppför Himalajas branter för att i ensamheten få den högre kunskap som det kontemplativa livet kunde skänka honom, men fastän han då ofta bodde i en koja eller i en grotta, fann han dock rikligt med tillfällen att förkunna vad han själv hade funnit. Han kom snart att stå i främsta ledet bland Indiens mystiker och gudsmän. Hans rykte gick ut över hans hemlands gränser, och år 1922 hade han tillfälle att under en resa genom Europa besöka Sverige, där han fick predika i Uppsaladomen och i Blasieholmskyrkan i Stockholm. I denna tidskrifts spalter har tidigare skildrats, på vilket sätt han här kom i kontakt med Nya Kyrkan. Han hade tidigare läst "Himmel och helvete" och fick nu även tillfälle att fördjupa sig i åtminstone första bandet av Arcana-verket. Känt är hans yttrande om att man i "midnattssolens land" om dagen levde i andligt mörker, eftersom man har inte rätt forstod att i Jesus Kristus se vem han egentligen är.

I sin saffransgula mantel vandrade den omvände sadhun genom stora delar av Indien. Han hade börjat med att vårda spetälska och pestsmittade i sitt hemland och fortsatte med att bedriva teologiska studier i Lahore för att omsider vinna världsrykte som "den indiske aposteln med blödande fötter", som inte skydde några uppoffringar för att sprida läran om Kristus och hans sanna väsen ända upp till Tibets svårtillgängliga trakter.

Sadhu Sundar Singh utgav flera skrifter av religiöst innehåll såsom "Liv och tankar", "Med och utan Kristus", men för den svenska läsekretsen är "Syner från andevärlden" den mest kända. Arbetet, som omfattar 63 sidor och försetts med ett företal av Sveriges dårvarande ärkebiskop Nathan Söderblom, trycktes 1926 i Uppsala. Innan vi går in på denna skrifts märkliga innehåll, är det skäl att omtala hur sadhun kom i beröring med Swedenborgskyrkan i Indien och hur det kom sig, att han kort därefter försvann på ett så gåtfullt sätt.

År 1928 tog Sadhu Sundar Singh kontakt med Swedenborgssällskapet i Bombay, från vilket han också erhöll talrika verk av Swedenborg. Dessförinnan hade han haft många syner, som direkt erinrar om Swedenborgs, så att man utan vidare kan fastslå, att båda levde i den synliga och i den osynliga världen, och att den inre vägen till himlen stod öppen för dem båda. I april 1929 tog Sadhun avsked av sina närmaste vänner och anhängare och begav sig därefter med några tibetanska ledsagare på väg till berglandet Tibet. Sadhun förklarade, att han ämnade ta en annan väg än den vanliga på sin vandring genom Tibet, men han återvände aldrig från denna färd.

Det kom ett meddelande från Burma år 1931, enligt vilket han iakttagits i en grotta i Tibet.

Med ren evangelisk ödmjukhet och visionärt sinne talar Sadhu Sundar Singh till oss i sin lilla skrift, som han på vänners inrådan lät utge.

Här ges en sammanhängande skildring av den osynliga världen, för vilken sadhuns sinne åtta till tio gånger i månaden var öppnat, och där han även förklarade sig ha sammanträffat med "den vördnadsvärde Swedenborg", som där bar ett annat namn än det han haft på jorden. Jesus och hans änglar beledsagade sadhun under själens strövtåg, och i skriftens första kapitel, om livet och döden, övergången till den andra världen och andarnas vistelseort, utsäges att ingenting i verklig mening är förgängligt, allra minst skapelsens krona och Guds avbild, människan, som överraskas av döden liksom av sömnen och inte genast märker, att hon förflyttas till en annan ort eller värld. Vi får veta, att frestelserna är till för att luttra anden, och att strid står mellan tjänande änglakrafter och plågoandar med människosjälen som arena. Drastiskt skildras självmördarnas lott, då de störtar fram som rasande hundar i andevärlden. Äktenskapsbrytare skildras som nästan förtärda av en inre eld och med tungorna långt utanför sina munnar. De som söker storma himlen utan att vara skickade för livet där, slungas som stenar ner i djupet. Överallt råder den fria viljans lag, men för de fallna finns dock den trösten, att "den svarta elden" för dem kan vara en renande eld. Vi får veta, att våra ögon i himmelen ser igenom alla mellanliggande föremål, och att Herren kan ta emot oss i den himmelska boning, som skall bli vår trots att vi just har skådat Honom på annat håll.

I det sista kapitlet om skapelsens mål får vi veta, att Gud i Jesu person intager himmelrikets tron, som är medelpunkten i en värld där helande och livgivande ljusvågor utgår från gudatronen till universums gränser. I dämpat ljus och i beslöjad gestalt uppenbarar sig Kristus för människorna alltefter deras fattningsförmåga. Gud har visat sitt sanna hjärtelag för vårt släkte genom att komma i världen och utsätta sig för korslidan- det. Om vi tror på Honom, samverkar allt till det bästa, och då uppnår vi omsider fadershemmet som skapelsens hägrande mål för oss. Genom dessa syner, som starkt påminner om Swedenborgs, sökte Indiens oförvägne apostel bringa sitt väckta folk tröst och varning, vägledning och undervisning. Av "sikhen" blev det en "sökare" som kommit med budskap, som blivit till gagn även för det folk han en gång gästat på sin färd till Nordanland.

Sadhu Sundar Singh hade en gång räddats till livet på ett mirakulöst sätt, som oroat till och med Tibets mäktige Dalai Lama, och hela hans levnad var för övrigt uppfylld av sällsamma tilldragelser, som för oss i Västerlandet verkar ganska främmande.

Det kan erinras om att Swedenborg låtit oss veta om urgamla bokskatter, någontans i vad han kallar "stora Tartariet", måhända ett område i Tibets grannskap.

Året före försvinnandet avsände Sundar Singh flera brev till sekreteraren i det indiska Swedenborgssällskapet, A. E. Penn, vilka vittnar om ett alltmer fördjupat intresse för Swedenborg. Vi vill här återge följande del av denna korrespondens.

Ärade Herre.

Jag har riktigt mottagit boksändningen, som Ni adresserat till mig i Sabathu och som blivit eftersänd till mig. Jag tacker Eder därför. Ni finner här innesluten en sedel på 10 rupier såsom bidrag till Indiska Swedenborgssällskapet. Då jag såg Swedenborg under en av mina syner, bad jag honom svara på några av mina frågor om andliga ting. Med stor sympati och välvilja rådde han mig att läsa hans verk. Jag gläder mig också mycket över, att Ni har sänt mig några av dem och att jag fått andra dylika från "New Church Union", Boston, Mass., för några veckor sedan. Jag gör för närvarande en evangelisk missionsresa i bergstrakterna och räknar på att vara tillbaka i Sabathu nästa månad. Måtte Herren Gud vår Frälsare rikt välsigna Eder!

Med kristlig kärlek

Eder ödmjuke broder i Herren

Sundar Singh

Den 28 september

Sedan skrev han på nytt den 15 oktober: Käre Herr Penn! Tack för Edert brev av den 11 dennes. Här är jag nu kommen tillbaka och tänker med det första giva mig ut på en ny resa. Vid min ankomst hit fann jag före mig de 12 banden av Arcana Coelestia och andra arbeten, som blivit skänkta till mig av utgivarna av "Rotch Edition" i Boston, Mass. Jag värderar högt denna stora skatt, som jag skall läsa mycket noggrant, såsom också den vördnadsvärde Swedenborg har anbefallt mig. Jag frågar mig, om Ni har läst min lilla bok om "Syner från den Andliga Världen", utgiven år 1926 av MacMillan & Co. Då jag har slutat mina resor hoppas jag få skriva något om mina samtal med Swedenborg i den andliga världen.

Eder broder i Herren

Sundar Singh

Några dagar senare skrev han slutligen bland annat:

- - - Jag skall vara upptagen några månader framåt med att deltaga i flera kristliga missionsmöten och även med att läsa den vördnadsvärde Swedenborgs skrifter, såsom han rått mig göra till svar på mina frågor. Jag har sett honom vid flera tillfällen för flera år sedan, men jag kände icke då hans jordiska namn. I den andliga världen är hans namn ett helt annat. Det motsvarar den höga ställning som han intager, och hans ädla karaktär. Han är utomordentligt lycklig och alltid upptagen av att hjälpa andra. En annan framstående person åtföljer honom, men jag har icke frågat efter hans namn

Med kristlig kärlek

Sundar Singh

Den 28 oktober 1928

Litteratur

Cyril Davey, Den gula manteln, Herrljunga 1973.

Sundar Singh, Syner från andevärlden, Uppsala 1926.

Verklighet och religion, Stockholm 1924.

Vid mästarens fötter, Stockholm 1978.

Nathan Söderblom, Sundar Singhs budskap, Stockholm 1923.

slut på texten ur Världarnas Möte

Till 1:a sidan

Sundar Singhs Välsignas av Sanna Föräldrar! (eng)