Modern var koreanska och gift med en japan. Hennes son som var fem år hade haft atopiska (hud & ögon) besvär. När de kom till Chungpyung försämrades sonens tillstånd. Hon blev också mycket sjuk. Hon fick veta att hennes förfäder hade gjort mycket onda gärningar och orsakat mångas plåga och död. De andar som fick lida på grund av deras förfäder var nu med dem och orsakade deras fysiska besvär. När hon fick veta allt detta blev hon mycket chockerad och skämdes.

Trots att hon djupt ångrade sig i sina förfäders ställe blev sonen allt sjukare. Han fick många utslag som liknade brännsår. Det var som om att han höll på att brännas långsamt i osynliga lågor. Det var förstås mycket svårt för en mor att bevittna sitt barns lidande. Men genom detta kunde hon också förstå Guds hjärta. Hon insåg att hennes son hade som mission att bära förfädernas synder och lida för dem.

Hon tänkte på Jesus och de Sanna Föräldrarna som bar hela mänsklighetens synder. Så hennes tårar var inte bara för hennes sons skull utan även för Guds, Jesus och de Sanna Föräldrarnas skull. Hon kunde inse hur självisk hon hade varit därför att hon kommit upp till en högre andlig nivå. Hennes kärlek till barnet hade inte varit ovi11korligt. Nu ville hon göra vad som he1st för att rädda sonen. Hon gjorde hårda betingelser trots att hennes kondition också var dålig, och ville göra mer.

Då såg hon en vision. Flera änglar kom till sonen och gjorde en kirurgisk operation på honom. Det var många svåra ingrepp och änglarna fick kämpa hårt. Men till sist lyckades de att ta bort alla orena elementen från sonens kropp. Från den dagen började hans tillstånd snabbt förbättras.

En dag bad pojken till mamman att följa med till den helige platsen trots att han fortfarande var mycket svag. Hon tvivlade men tog honom med sig till den helige platsen. Till hennes förvåning offrade den femårige pojken en bön av tacksamhet alldeles av sig själv.

De hade varit i Chungpyung i 46 dagar sammanlagt. Sonens atopiska besvär på huden och ögonen plus den oförklarliga ryggvärken som han hade haft länge försvann helt. Hon upplevde Guds obegränsade kärlek och förlåtelse till mänskligheten och kände en djup tacksamhet. Hennes slutliga vittnesbörd är följande:

Chungpyung är källan till kärlek och liv för oss alla. Om man ber ödmjukt med öppet hjärta får man vad som helst. Det enda som behövs är tårar av ånger och tacksamhet för att bli fri från synderna.