Enighetskyrkan

Lorenz Williams

Stockholm




Om Family Federation for World Peace

konventet i Washington DC 16 april 1996

Rapport av Lorenz Williams

Syftet med konferensen var att ta upp frågan om Familjen och dess betydelse, både ur ett mänskligt, socialt, kulturellt och politiskt perspektiv. Ett annat syfte var att peka på behovet att skapa en opinion i dess frågor och belysa de problem som många föräldrar idag har av att skapa "stabila familjer" något som inte är lätt i dagens samhälle. Samtidigt som de flesta är överrens om familjens betydelse så genomgår familjen som en social institution, något av en kris som manifesteras i den ökande graden av skilsmässor och i dess förlängning social utslagning, ökad brottslighet, sexuellt förtryck. Det är emellertid inte bara fråga om att motverka tendenserna till familjesplittring utan också att skapa en positiv vision för hur medborgarna inte i bara vårt alltmer heterogena samhälle utan också i en allt mer interdependent värld, där människor från olika kulturella och etniska hemkomster skall kunna känna en genuin samhörighet för att motverka de ökande tendenserna till splittring och segregering, inte bara i USA, utan i världen som helhet.

En av konferensens sponsor Womens Federation for World Peace har länge drivit frågan om "Familjevärderingarna" betydelse för samhället. Hak Ja Han Moon, President för Womens Federation for World Peace, har rest världen över och talat under detta tema. I USA har Moon under de senaste åren givit över 50 anföranden, bl a i FN och den Amerikanska kongressen på detta tema. Detta arbeta i samverkan med seminarier, konferenser har varit en bidragande orsak till att familjevärdena har blivit en sådan stor politisk fråga i USA. Detta ledde till att President Clinton instiftade Föräldrardagen den 25 juli som en ny helgdag i USA.

Den två andra sponsorerna är Washington Times som tio år efter bildandet har blivit en av USA mest respekterade och mest citerade dagstidningar. Summit Council har arrangerat flera betydande politiska konferenser under flera år med ledande statsmän från Asien, Afrika, Syd- och Nordamerika. Även om dess verksamheter har etablerats under initiativ från Sun Myung Moon, så fungerar de baserat på hans vision om att skapa en värld i fred och harmoni och där misstänksamhet och misstänkliggörandet mellan olika kulturer och religioner kan överbryggas. I dessa organisationer är det många som delar Sun Myung Moons teologi men det är också många som har en annan religiös hemvist men kan ändå ställa upp på verksamheten utan att deras religiösa uppfattning skall vara kränkt.

Runt 700 delegater deltog i konferensen. en blandning av politiker, akademiker, representanter från olika organisationer samt olika religiösa företrädare från över 140 länder.

Talarlistan var en imponerande samling. Förre USA:s president Gerald Ford och George Bush och den nyligen utnämnde vice-presidentkandidaten Jack Kemp samt förre brittiske premiärministern Edward Heath och den nobelpristagaren Oscar Arias var några av talarna från den politiska sfären. Från den akademiska kom John Silber, president från Boston Universitet, Dr. Tomas Mac Hale professor i journalistisk etik vid Katolska universitet i Chile och Dr. Jude Dougherty, Dean för för den den Filsofoska fakulteten i det Catholic University of America. Den idella sektorn representerades av ett antal olika organisationer kom Coretta Scott King, grundaren av King Center for Non-Violence, Betty Williams fredspristagare, Ralph Reed Christian Coalition och Gary Bauer, Family Research Council. Från den religiösa sfären deltog bl a Robert Schuller och Hak Ja Han Moon. Från underhållnings branchen medverkade Bill Cosby och Pat Boon, som tillägnade sin egen sång Exodus till deltagarna i konventet.

Det var följdaktligen en ganska heterogen samling talare, men samtliga underströk ämnets aktualitet och det stora värdet av att ett sådant konvent kunde hållas. Familjevärden är något mycket viktigt inte bara för barnen som har behov av att växa upp i en trygg familj, utan också för människa som sådan. Flera talare tog upp aspekten av familjen i bredare perspektiv. Återkommande tema var att världen är i en stark förandring att denna utveckling synes accelerera. Ingen kan längre med säkerhet förutsäga framtiden. Bara att världen knyts allt närmare att vi människor blir allt mer beroende av varandra. Detta skapar nya möjligheter men också nya utmaningar. Både Bush och Kemp underströk hur världen, som håller på att växa samman leder till att demokratiseringen stegvis har gjort nya landvinningar och däremed har förhoppningsvis har undanröjts hotet om en kärnvapenkrig. Corotta King talade om vikten av att skapa en familje som överskrider sociala och etniska gränser. Hon citerade sin framlidne make Martin Luther King: att även om han hade en miljon dollar kunde han inte känna sig rik så länge andra svalt.

Hak Ja Han Moon gav ett annat perspektiv på ämnet. Hon talade om familjens betydelse i Bibelns historia. Hon menade att det är inte alltid så, som det kan verka vid första anblicken, att det bara är mannen som är viktig i Guds försyn. Utan istället är det samverkan mellan mannen och kvinnan, antingen i relation man-hustru eller mor-dotter som harvarit mönstret. Moon gav flera exempel på detta. Bl a i Jesu familj, där Jesus uttryckte besvikelse över att hans mor Maria inte stödde honom (Joh. 2:43, Matt 8:20,12:48). Andra exempel är inom Jacobs och Moses familj. I samtliga fall visas hur stödet inom familjen varit avgörande för centralfigur framgång i sin Mission. Dessutom framhåller alla religioner familjen som en mycket central apekt av livet. Moon menar att Gud, i egenskap av vara både man och kvinna, först manifesterar sig i en familj som är inbördes förenad och centererad på Gud. Där kan Guds kärlek fullt ut manifesteras.*

Många kristna, i likhet med Stanley Sjöberg, menar att detta stridet mot traditionella kristendom. Det är mycket möjligt så. Däremot är steget väldigt stort till att påstå att det skulle vara kränkande. I så fall skulle det utesluta för varje rättrogen kristen att kunna delta i en uppriktig diskussion med vare sig Buddister, Muslimer, Judar eller Hinduer. Ingen av dess delar ju de grundläggande kristna dogmerna om t.ex. treenigheten eller synen på Jesu uppståndelse. Jag menar att vår relation till Gud måste vara starkare än att vi skall känna oss hotade om någon ifrågasätter ens dogmer. Det är inte dogmerna vi tillber, utan Gud!

En konferens om Familjevärden, med den enda teologiska grundprincipen om en allsmäktig Gud, erbjuder en unik möjlighet att på ett genuint och konstruktivt sätt samla olika teologiska inriktningar i en förenade ståndpunkt gentemot de Gudsförnekande krafterna i samhället. Det finns tillräckligt med destruktivitet i världen för att inte även troende skall behöva bekämpa varandra. Låt oss istället se till vad som förenar oss. Trots olika politiska och teologiska uppfattningar lyckade man i stort med detta, utan att det för den skull bli något urvattnat. De flesta deltagarna, även om inte alla, uppfattade mötet på just detta sätt. Efteråt enades konventet om en deklaration. I sammanfattning löd den så här:

¤ Vårt slutgiltiga ansvar är att skapa världsfred. Att etablera harmoniska och lyckliga relationer börjar i familjen i relation till skaparen, Herren Gud.

¤ Äktenskapet är en helig institution mellan man och kvinna baserad på äkthet, lojalitet osjälviskhet, centrerad på sann kärlek.

¤ Alla relationer mellan människor skall vara som mellan bröder och systrar.

¤ Betingelselös och osjälvisk kärlek är vägen att tillämpa harmoni i familjen, samhället, nationen och i världen.

¤ Det är oerhört viktigt att ungdomen idag, morgondagens föräldrar, kan från en tidig ålder lära sig att tillämpa dessa ideal.

¤ Vi måste befrämja utbildning av sanna familje värderingar i våra respektive länder, som ett medel att skapa världsfred.

Syftet med denna konferens var i högsta grad seriöst. Det var inte ämnat att kränka eller lura någon. Alla som jag vet som deltog, kände till vilka initiativtagarna var till denna konferens. Syftet var inte heller att sammanfatta eller behandla några teologiska doktriner, utan att behandla en brännande mänsklig och social fråga.