Augustinus Reflexioner och Maximer

Augustinus (354-430) pekar på köttsliga begäret som roten till Adams och därmed mänsklighetens synd.

Citat:

s.171

Några utläggare tro, att Adam och Eva hade förenat sig sexuellt, innan Gud förenat dem, och att berättelsen om trädet bör så förstås.

s.172

Utvisad ur paradiset utsatte Adam även sina efterkommande, som han fördärvat i sig genom sin synd liksom i deras rot, för dödens och fördömelsens straffpåföljd. Det som sedan födes av honom och hans likaså fördömda maka, som hade förlett honom till synden, under köttsligt begär, som utgör ett med olydnadens förseelse likartat straff - det är behäftat med arvsynden (originale peccatum), som leder till evig fördömelse.

Ur boken Adam, Eva och Ormen av Elaine Pagels ISBN 91-46-15750-6

s.232
När Augustinus vid mogen ålder skrev sina Bekännelser förklarade han att han hade överkattad den mänskliga frihetens kraft. Nu insåg han, sade han, att människorna inte är fria att motstå synden som Adam var. Vi har ingen makt att välja att inte synda, och vi kan inte ens kontrollera våra sexuella impulser. Det värsta är att "köttets begär" - concupiscentia carnis - innebär mycket mer än dess manifestationer på ytan; dessa är bara symptom på djupare drifter som trotsar, gäckar och omintetgör våra allvarligaste försök till kontroll. Men eftersom varje människa är avlad genom sexuellt begär, och eftersom det sexuella begäret förmedlas till var och en just genom den säd som är verksam vid konceptionen, blir, som vi sett, slutsatsen för Augustinus att hela mänskligheten är smittad av synd "från moderlivet".

s.235
Julianus av Ecclanum, son till en av Augustinus biskopskollegor och själv biskop i en syditaliensk provinsstad säger:
Döden då? Lär oss inte 1 Mosebok att döden är straffet för synden? Jovisst, svarar Julianus, men inte den fysiska döden. Den död man lider man lider som straff för Adams synd är en annan än den universella dödlighet som är naturlag för alla levande arter. Gud varnade ju Adam och och sade att "när du äter av det skall du dö", men Adam dog inte fysiskt. Istället började han dö moraliskt och andligt från den dag då han valde att synda, säger Julianus.

s.245
Vår dödlighet är inte en följd av synd utan av naturen! Varför säger inte 1:a Mosebok: "Därför att du syndade och överträdde mina föreskrifter"? Så skulle det ha sagts om kroppens upplösning vore förknippad med ett brott. Men tänk efter, vad står det? "Ty du är stoft." Detta är ju anledningen till att man återvänder till jorden, "ty av den är du tagen". Om detta alltså är det skäl som Gud anger, att man kom från jorden, anser jag att vi kan anta att det inte kan skyllas på synden. Otvivelaktigt är det inte på grund av synd utan på grund av vår dödliga natur...som kroppen upplöses och återgår till elementen.

Jämför likheten med Principernas förklaring av syndafallet.