Ur

sid 14-16 Att dö

Att dö" kallar man tvånget att lämna den jordiska kroppen och dess sinnesorgan, när detta upp-brott måste ske för alltid och utan återkallelse, eftersom kroppen av fysiska skäl inte längre är i stånd att hålla sig vid liv.

Ett liknande förlopp fullbordas varje gång du lägger dig till vila och överlämnar dig åt sömnen — men då förlorar du blott till en del herraväldet över kropp och sinnen, medan det i döden fullständigt och oåterkalleligt går förlorat för dig.

På liknande sätt kan du också i förväg erfara döendet vid en svimning eller vid ett konstlat bort-trängande av medvetandet ur din kropp.

Men du erfar i dessa fall bara den allra första delen av förloppet — såvida inte dina inre andliga "sinnen" redan är så vakna, att du kan komma till medvetande på "den andra sidan" av tillvaron, och då till din forvåning finner dig vid liv även utan en jordekropp.

Men besitter du inte denna erfarenhet, så kan dina drömmar under nattens som tjäna till att åtminstone förmedla en föreställning om ett medvetet liv utan en fysisk kropp, fastän livet på "den andra sidan" sannerligen är något helt annat än en "dröm". —

Jag vill här bara påminna om livet i drömmen för att komma din förståelse till hjälp.

Liksom du i drömmen finner dig medveten, i stånd att känna, tänka och handla — liksom du också i drömmen lever i en "kropp" och fritt gör bruk av den, fastän din fysiska kropp lugnt ligger på sin bädd i djup sömn — så finner du dig också kroppsligt gestaltad, medveten, kännande, tänkande och handlande, om du kan använda dina andliga "sinnen" på tillvarons andra sida och därigenom vakna till liv där, vare sig det nu bara blir overgående såsom i drömmen eller — som vid jordekroppens död — för gott.

En väsentlig skillnad är att du i drömmen uteslutande skadar din plastiska fantasis ständigt kommande och gående bilder, som genom tusentals fysiska och psykiska retningar skenbart vinner ett eget liv, medan du för att bli vaken i den objektivt givna andliga världen — i vilket av dess områden ditt uppvaknande än må ske — måste lämna drömmarnas rike precis som du lämnar det för att bli vaken i den fysiskt-sinnliga tillvarons värld. —

Först då du "stigit upp över" drömmarnas rike beträder du andens rike, som lätt kan särskiljas även från dina mest livfulla och "naturliga" drömmar, ty du är i detta rike i kraft av dina andliga sinnen i ett medvetandetillstånd gentemot vilket till och med

det mest vakna liv här på jorden blott förefaller som en sömngångarvandring. —

Du ser, hör och mottar intryck av samma ursprungliga "värld" som du i vaket medvetande i din fysiska tillvaro iakttar såsom företeelsevärld — du erfar den blott "från den andra sidan". — —

Den för dig i den fysiska kroppen icke förnimbara gestaltningen av den ursprungliga, verkliga världen

blir plötsligt förnimbar för dig, och de blott fysiskt-sinnligt förnimbara tingen, som du hittills kallat den "verkliga" världen, blir: — "tom luft" . —

Även om det bara är relativt få människor som har erfarit detta tillstånd medan de levt på jorden eller erfar det nu för tiden, så är det dock fler än man anar, ty de flesta människor som varit med om en sådan upplevelse döljer det instinktivt för andra, antingen av fruktan for sina medmänniskors skepsis och deras väntade "hånleende" eller av oro för att denna andliga upplevelse, som förnimmes som en sällspord nåd, skulle kunna tagas från dem, om de inte förstod att tiga.

Det är till en början inte några höga andliga områden, som kan beträdas av dem som på så sätt medvetet upplever sitt inre, men den "andra stranden" har i alla fall nåtts. Det dröjer dock länge innan de som vaknat till medvetande där kan tränga fram till det" inre" av det upptäckta "landet" eller till och med bestiga dess höga "berg". —

Dit når under jordelivet endast de ytterst få, av vilka här på den fysiska sidan av den ursprungliga världen blivit anförtrott det urgamla " arvegodset" av förborgad andlig erfarenhet—de till "överstepräster" födda - den fördolda andliga handlingens mästare och deras såsom sådana födda, legitima efterföljare.

s 32-33 Självmord

En mycket svår försyndelse mot den andliga lag, som det här är fråga om, begår alla som på jorden bär hand pa sin fysiska kropp for att av ett eller annat skäl fegt fly från den jordiska tillvaron och dess krav.

En sådan gärning är dessutom meningslös och motverkar syftet, ty istället för den sökta befrielsen finner den, som egenmäktigt tagit sitt liv, tusenfalt kvalfullare fjättrar i sannerligen icke önskvärda medvetandetillstånd, som han då inte längre kan undfly under eoner.

Det ligger en viss tröst for de efterlevande i det faktum, att de allra flesta självmorden begås av människor, vilkas medvetande blivit sjukligt förmörkat i det avgörande ögonblicket, så att den fruktansvärda förintelsehandlingen sker i ett tillstånd som man nog kan beteckna som spontant utbrytande sinnessjukdom, även om detta tillstånd länge förberetts genom en ansvarslös "lek" med tanken på möjligheten att förstöra kroppen.

Mördaren och den mördade har visserligen i ett sådant fall "gestaltats" av en och samma person, men mordet är resultatet av en övermäktig tanke, som offret närt med sina egna krafter ända tills det uppslukats av den. —

I detta fall bär den som forstört sin jordekropp inte ansvaret for mord-akten, men den andliga_ lagen kräver av honom gottgörelse för allt förvridet tänkande och handlande, ur vilket till slut gärningen vuxit fram. —

Denna gottgörelse kan för det mesta blott uppnås genom att han får uthärda ett andra införlivande med den djurmänskliga kroppen pa jorden.

Det är här fraga om ett av de få undantagsfall där den så kallade "reinkarnationen" kan ses som en möjlighet, medan den vid elt lagenligt forlopp av livet

på jorden en gång for alla blir omöjligt just genom att

detta förlopp fullbordas.

s 42-43 Andlig kontakt

Den yerkliga "förbindelsen — den enda säkra förbindelsen med den förut "hädangångne" — äger rum endast i det inre, i "själen", och är av rent andlig art.

Er egen andliga kropp är organet genom vilket de "hädangångna" förnimmer er! —

Varje "känsloimpregnerad" tanke, varje känsla som helt genomtränger er förnimmes på "den andra sidan" så som det talade ordet här i den fysiskt-sinnliga världen.

På samma sätt förnimmer även ni — om ni är "stilla" och har tillräckligt fin känsel — yttringar från dem, som redan lever på den andliga sidan av världen, i form av lågmalda tankar och liksom utifrån inträngande känslor, som efter en viss uppövning av urskiljningsformågan helt säkert kan särskiljas från era " egna" tankar och känslor.—

Även om man bortser från det som kan komma till ert medvetande, så föreligger en varaktig undermedveten influensverkan, och ni är på så sätt ofta i en mycket sannare mening en förut bortgångens "medium" än ett så kallat "spiritistiskt medium" någonsin skulle kunna vara, även om de på "andra sidan" skulle vilja betjäna sig av ett sådant. . .

Om ni vore vana vid att iakttaga de vardagliga händelserna i ert liv med oförvillat sinne men ändå uppmärksamma på sånt som är hemlighetsfullt, så skulle ni ofta se er handla enligt en älskad "avlidens" vilja, även om ni inte haft den ringaste medvetna avsikt att handla så som den hädangångne skulle ha önskat, om han fortfarande hade levt i den fysiskt iakttagbara världen. —

Det skulle säkerligen också få er att tänka på, att helt främmande människor rätt ofta gör något, som man rentav kan förklara såsom en slutlig uppfyllelse av en önskan, som en avliden varmt hyst under sitt jordeliv men som förblivit ouppfylld. — —

Förvisso är allt delta mycket mindre effektfullt än ett dansande eller svävande bord, vars ben knackar fram "budskap", eller en "materialiserad" gestalt i vilken man, hypnotiskt bunden utan att veta om det, "med all visshet" känner igen en avliden och hör honom tala, fastän det, som då framträder, inte är något annat än en slags "astral" panoptikonfigur.

sid 45

Hela det fysiska och andliga kosmos är en enhetlig helhet, även om denna helhet framträder i mycket olika aspekter.